Modell äventyr i Malibu

Så var det då dags för Maja och mig att utföra vårt modelluppdrag, en splajsans ny Thule takbox skulle förevigas med hjälp av team Ersgård! Vi åkte till mötesplatsen, hotell Andaz. Vi tog en halvlång hotellfrukost med Peer Eriksson fotograf och kunden, Thulemannen, Peter Kjellberg, och laddade lite inför dagens händelser. Peer körde vår bil, även bilen skulle modella. Maja och jag låtsades att vi var supermodeller och hade chauför. Det var vackert längs vägen mot Malibu och jag hade en både rolig och intressant åkfärd, pratandes om Peers och mina egna projekt. Det var faktiskt en av många höjdpunkter denna dag. Det var en man med många karriärer bla glaskonstär med egen hytta, fotograf, reklambyrå, författare och nu malmöbaserade Designboost(www.designboost.se). Mycket intressant företag, håll ögonen på det!

Väl på plats skulle vi då stylas lite, jag fick en sportig look och Maja strandigt fin. Vi var helt redo! Allt var så välplanerat av teamet Angelina Jolin och Sofia Björkman. Stranden var bokad, modellerna på plats, snacksen i backluckan och Thule på taket samt, strålande sol. Inget kan ju gå fel nu, eller? Då skulle vår nytvättade bil ner på stranden, gick rätt bra först, sen gick det liksom lite utför och bilen körde minst sagt fast. Playwoodskivor, strandvaktpersonal och alla i teamet, jobbade ett bra tag på att få bilen på plats. Och med ett glatt humör och ett fantastiskt teamwork var vi på banan igen. Bilderna togs och svetten lackade. Nu vet jag hur en takbox fungerar! Maja och jag hade en underbar, väldigt lång dag, på stranden. Vilken miljö att få spendera en hel dag på, tillsammans med sin dotter! På vägen hem diskuterade vi hur vi skulle spendera lönen. Maja var så lycklig, att som hon sa: Å en hel dollar! Jag ska till American Girl och köpa något fin! Ja, det var ju mer än en dollar, en liten del ska spenderas, resten sparas till när hon börjar plugga vid Cambridge. Hon ska även köpa en stor dinousarie till lillebror Kalle. En härligt rolig dag, det gör vi gärna om.

Up

Min son Max första ord är "up". I alla fall tror jag att det är det första, får väl dubbelchecka med hans nanny också, så det blir korrekt dokumenterat. Han säger mamma o pappa också, men förutom de två standardorden, så är alltså up det första. Observera det är inte upp utan det amerikanska ordet up. Coolt Max, det tyder ju helt klart på att du vet exakt vad och var du vill i livet. Och på tal om det, den som äger den här bilen, kanske den längsta jag sett, är nog också rätt säker på vad hon/han vill. Om de inte redan är där, så lär det ju bli UP!

Nu kör vi så det ryker........

Maja är verkligen som jag i många avseenden. Ett exempel är att vi gillar att jobba lite under stress och KÖR så det ryker när det gäller, inte 20 dagar innan. Sitter inte och fiser och filar på något i en evighet. Maja har ett djurprojekt i skolan som hon haft en månad på sig att fiffa med. På onsdag ska det vara klart, Maja o jag drog i gång i går måndag, efter skolan. Vi var härligt effektiva och grundliga i ett par timmar. Maja hade redan valt att det var elefanter som skulle vara hennes ämne. Ok, vi köpte ett "mixat-afrikanska-djur-paket" i förra veckan i en leksaksbutik i Beverly Hills. Så lite framförhållning hade vi ju ändå. Det blev afrikanska elefanter och de lever ju på savannen. Maja hämtade savannmaterial i sandlådan och hällde i en skokartong. Meningen är att man ska bygga upp ett litet samhälle där det valda djuret bor. Sen målade hon himmel och savannträd och placerade alla kompisar till elefanterna i kartongen. Ett faktablad skrev hon också. Vi fick också lära oss att elefanterna är det största levande landdjuret, de äter bark och växter mm. Super roligt hade vi och hon var så stolt idag när projektet lämnades över till Miss Williams. Vänligen ta en närmare titt på den svenska humorn som tagit plats i skolådan. Undrar om fröken hajar, de flesta amerikaner förstår ju inte ironi över huvudtaget. Det ska jag skriva mer om en annan dag. Jag är mycket stolt över Maja och hennes fina projekt. Bra jobbat! Nu ska jag träna med Tanja, hurra hurra!

Monday morning......

Förr tyckte jag alltid måndagar var i särklass den värsta dagen i veckan. Mycket i mitt liv har ändrats sen jag kom hit till Los Angeles, både sånt som jag vill och sånt som ändrats av bara farten. Nu förtiden är min inställning: Äntligen Måndag! Denna måndagmorgon börjar med att jag går upp vid halv sju, kollar ut, fortfarande mörkt och Jock tränar med sin PT vid poolen. Vad bra du är Jock! Jag gör frukost till samtliga. Vi är en grötfamilj så det är inte så svårt att komponera frukostbuffén. Skoluniformerna levereras fram till Maja och Kalle. Jag älskar deras uniformer, inget tjaffs med vad de ska ha på sig och inget klädstajlande och jämförande i skolan. Sverige är så mesiga på uniformsområdet! Inte hetsa upp sig för det nu, det e ju göttmåndag. Pranayama och återgå till lugnet.

Så ja. Var var vi! De är så söta alla tre när de sitter och tittat på Dora utforskaren, tänk att de är mina. Kl 8.15 åker Jock med dem till skolan, då har redan Sibi kommit. Hon tar Max på en liten morgonpromenad. Max vägrar sova, vill hellre sitta i mitt knä och skriva. Kanske han kan bli min lille researcher. Skulle behöva en just nu. Sibi gör ett nytt försök. Denna gång kan Max inte stå emot sömnen. Jag går ner till poolen med min dator och min bok, Eat, Pray, Love av Elisabeth Gillbert, som jag aldrig hinner läsa ut. Den är så otroligt bra! Inspirerande! Tittar mig omkring och konstaterar med förvåning, att här börjar våren komma eller nåt? Buskarna som i går var gröna, har i dag orangefärgade blommor med dansande kollibris i. För att inte snacka om kören av fåglar som häckar i närheten. Är det inte vinter nu? Har lite svårt med årstiderna känner jag. Efter en svängom i poolen, vågar ej simma idag, tänk om jag får nackspärr igen, jag har ju lektion med världens bästa PT, Tanja, i morgon. Nä, går upp och syr ihop en omelett istället. Måste rekomendera den här lilla "gör vardagen lite lättare produkten", färdiga äggvitor. Så här fin och megastor blev äggviteomeletten. Nu ska jag anstränga mig för att inte "inhallera" den utan äta i lugn och ro. Inte en människa eller något annat störmoment i närheten, så det ska väl gå, eller? En stund senare.........ja det gick helt ok, halvinhallering. Inte illa.

Minisemester i Kalifornien

Äntligen var det då helg igen. Denna fredagskväll var det grillning hemma hos oss. Det här glada gänget, Tomas Axelsson, Jens Assur, Mattias Miksche och Jock hängde en stund på altanen och njöt av vår helt fantastiska utsikt som bara blir bättre för varje sekund. Man kan liksom inte se sig mätt av Beachwood, Downtown, freeway och alla glittriga lampor som den här staden bjuder på. Stolta föräldrar Tomas och Johanna softade lite med söta och urcharmiga Alice, före middagen. Alice 9 mån, som hade snuva, visade sig trots det, vara en riktig partypingla och hängde i hela middagen. Jock grillade perfekt som vanligt, om inte TV-branschen skulle kännas skojig längre, kan han ju alltid luta sig tillbaka på grillkonsten. Samtliga av våra gäster var i LA på spännande uppdrag, så det bjöds på många roliga samtalsämnen . Jag är helt såld på Mattias företag Stardoll (www.stardoll.com). En riktigt härlig och snygg tjejsajt, där man kan få drömma sig bort ett tag. Måste genast hitta på ett bra docknamn och kasta mig in i leken! Lördag morgon gick vi upp tidigt, barn känner ju som bekant inte skillnad på vardag och helg. Undrar när de börjar göra det? Vi packade och drog sen iväg till Newport och Marriott´s Newport Coast Villas. Hotellet är ett utmärkt bra familjehotell.

Jag hade missuppfattat ankomst tid och vi fick vänta i 4 timmar innan vi fick tillgång till rummet.. Men det blev en en skön lördag med poolhäng, margaritas i plastglas och arkadspel. Vår familj är besatta av spel, här fanns en hel arkadavdelning att gå loss i, och det gjorde vi, tills vi äntligen kunde få vårt rum. Två generösa sovrum och ett jättevardagsrum med stort kök. Utsikten, som jag tvingade mig till i receptionen, gick inte av för hackor heller. Havet och golfbana. Men jag förstår inte denna fascination av golf???
Barnen roade sig kungligt, helt plötsligt blev det tyst, vad gör de nu? Då kunde det se ut så här när jag fann dem igen. Max bakom tvättmaskinen, Maja utforskar köksskåpen och Kalle hejar på.

Två minus med detta hotell var: 1. Ingen roomservice 2. Man checkar in kl 16 och ut kl 10. Så söndagmorgon gick åt att packa. Packade å klara, åkte vi ner till havet och hade några underbara timmar i sanden. Kalle är minsann ingen badkruka! Innan hemfärd var det skaldjurslunch i Laguna Beach. Super trevligt, hit ska vi verkligen åka igen och ta in på hotell med roomservice.. God HäagenDazs glass hittade vi innan vi satte oss i bilen! När vi närmade oss Hollywood vid fem snåret, kände vi oss nöjda med minisemestern, borta bra men himma bäst.

Svenska Hollywoodfruar på stan

Denna morgon bar det av till ett hotell på Sunset Boulevard, Maja skulle gå på sin första casting. Hon hade verkligen satsat allt krut på att se modern och cool ut, när hon skulle träffa gänget. Med 3d brillorna på och handväska i knät, var hon redo att möta världen. Hon var väldigt ivrig, men lite förvånad, att ett barn faktiskt kan jobba. Hrm host. Eftersom vi var extremt stressade denna morgon, hängde även Kalle med. När vi anlände var Kalle noga med att berätta för Sofia som tog emot oss, att han också minsann ville bli fotograferad. Oh nej tänkte jag, nu blir det svårt att förklara. Jaja det löser sig säkert. Tog en titt på Majas o mina skor i brist på något att göra. Overkill? Kände mig lite som tex Anna Anka, som var på casting med sina barn, lite stage mom, hjälp. Då vänder jag mig om och vem sitter bakom Maja (lite suddig i bild) om inte ett bekant ansikte, för att inte tala om röst. Maria från Tv3:s Svenska Hollywoodfruar i egen hög person med sin söta flicka. Är hon också här för samma sak tro? Om så är fallet, blir det catfight då? Jag borde kanske gått fram och sagt grattis till fantastiska tittarsiffror eller nåt liknande?! Då var det Majas tur att visa upp sig.

Med smulor från en halv croissant runt ansiktet gick hon glatt fram och hälsade på det här sköna och trevliga teamet, Peer Eriksson och Angelina Jolin. Smulorna ignorerades och helt plötsligt var vi alla tre anlitade för modelluppdraget. Vänta nu lite, vad hände nu? Får gammelmojan också vara med. Vad kul och Kalle var jätte nöjd! Som sagt allt löser sig och roligt ska vi ha, när vi i nästa vecka ska fotograferas. För vad? Ja ni får väl se!

Fransk afton; Chateau och Marquis

Torsdagkväll = vuxenkväll för Jock o Manda. Vår barnvakt Cindy kommer vid 18, vid 19 rymmer vi hemifrån ut i LA:s vimmel. Vi startade på Standard, som ju faktiskt känns ganska passé på något vis, ja ja där startade vi vår kväll. Jock liknade mig vid Åke Arenhill på denna bild. Efter denna lilla konstpaus promenerade vi till mitt absoluta favoritställe, Chateau Marmont på Sunset Boulevard. Vi må vara lite enformiga, men vi går oftast hit och beställer alltid samma mat. Alltid gott och alla är trevliga. Kan man begära mer? Väl framme, möte vi upp kvällens date, Helene Miksche som är på besök från Stockholm med sin familj. Supertrevligt! Självklart spanade vi lite efter filmstjärnor, för det gör man där. Dåligt på den fronten. Det kändes lite som när jag gjorde vimmelreportage på 90-talet i Malmö, för Tidningen Arbetet. Då räddade Stakka Bo mina reportage flera gånger med sina Malmö besök. Och vad är det för skillnad på Malmö och Los Angeles egentligen? Allt! Förrutom just Stakka Bo, som även han åt på Chateau denna kväll. 15 år senare, förekommer han fortfarande i mina texter. Världen är bra liten, samma människor cirkulerar. Eftersom jag vet att Helene och hennes familj bor på hotellet Sunset Marquis kunde jag inte låta bli att ta upp vad jag läste i Jennie Hammars blogg tidigare i dag. Hammar berättar att hon ligger vid poolen och lyssnar på svenska barnfamiljer, där barnen högt citerar reklamsnuttar. Jag undrar ju genast om det kunde vara Helenes två barn, som Jennie skriver om i sin blogg. Javisst, var det hennes barn. Ganska gulligt! Nu blev världen ännu mindre. Det var vid denna pool som citaten flödade från små svenska barnmunnar och hamnade på Glamourbloggen.

"Puts"lustig tandreklam

Mamma lämnar oss helt ensamma

Det jag egentligen skulle skriva i dag, när jag snöade in på tossiga saker i LA, är att min mamma reser hem i morgon och jag känner redan hur tråkigt och tyst det kommer bli. Den där tomma känslan infinner sig redan innan hon har åkt. Det lär bli färre kaffe latte per dag och färre dagliga upptäcktsfärder genom LA. Vi är ett bra team som hittar nya spännande och roliga saker och det är kul att upptäcka en stad tillsammans med min mamma. Vi har ju exakt samma intressen, som design, mode, vackra och udda ting osv. Sen är hon så nyfiken och envis, och har oftast redan före ankomst, kollat in spännande butiker och adresser. Dessa utforskar vi sen glatt och hämningslöst tillsammans. Så var det slut för denna gång, men vi jobbar vidare på vars sitt håll med några nya ideer som vi ska utveckla ihop och jag ser fram emot nästa besök. Glöm inte berätta hur du nattar Max innan du reser, jag har ju inte gjort det på en månad! Med andra ord tack för all hjälp med barnen! Kram till dig mamma o trevlig resa. En latte hinner vi nog med i morgon innan avfärd mot LAX. Godnatt

Tossigt i Los Angeles

I morgon bär det av till Malmö för min mamma. Malmö ja "Haur du sitt Malmö haur du sitt varden" brukar det heta, hmm..... Undrar var det kommer från? Jo ser ni, det var en reklamslogan som tidningen Sydsvenskan hade för ca 15 år sedan. Varför jag nämner detta??? Ingen aning. Men har man sett Los Angeles, då har man sett det mesta skulle jag vilja säga. Bara några små exempel som jag funderade på i dag: På Farmers Market på Fairfax finns detta helt osanolika konditori, ett helt götteställe för hundar. Här erbjudes allehanda bakverk för människans bäste vän. Varför?

Eller nu, när det vankas Halloween, då förvandlas trädgårdarna till små prydliga kyrkogårdar. Kedjor, olyckskorpar och skelett trängs med spindelväv i buskarna. Och osköna häxor fladdrar i vinden. Tänk att komma hem på natten, lite på lyset, och kanske glömt att "the personal scaryfixer" har varit framme och styrt upp spökerierna tidigare på dagen. HU!

Eller om man går in i skafferiet och hittar en flaska............blod?!

På salongen där jag brukar gå och fixa naglarna, fick jag syn på de här underbara före och efter tavlorna. Kan någon berätta vad som hänt, om det över huvudtaget hänt något på efterbilden??? Är det samma tjej på båda fotona?

Eller den här skjortan, jag är helt fascinerad av den och bara måste visa den igen. Los Angeles är fyllt av skojsigheter.

Honeymooners

I går hade vi besök av Lena och Mats från Vasastan, Stockholm. De hade precis gift sig och vi fick äran att vara med lite på deras honeymoon. Det är ju inte så att de träffades igår, utan de har marinerat giftastanken i ja, vad var det de sa, 18 år kanske?! De är ett mycket snyggt par tycker jag och det var kul att ses. Lille Max blev kär i Mats, ett tag trodde jag han skulle hänga med de nygifta hem.

5000 Titanic knappar

Jag undrar varför Elles november nummer har två olika omslag men samma Katie Holmes i olika klänningar? Brukar det vara så onödigt??? Jag valde den vänstra upplagan om någon undrar. Sorgligt men sant, men på torsdag åker min mamma hem till kalla, snålblåsiga, säkert regniga Malmö igen. Vi har nu 2 dagar till att planera minutiöst. I går började vi med en latte på Joans on Third, på 3rd street. Undrar lite hur många lattar vi har smällt i oss under denna månad. Måste ha en vit månad nu. När vi satt där, scanade vi in en knappbutik lite längre bort på gatan. Dit måste vi ju gå!
Den lilla butiken "The button store", 8344 W.3rd St, ägs av en härlig kvinna vid namn Faye Moattar. Hon ville först inte att jag skulle ta bilder i butiken, men sen ändrade hon sig. Hon berättade att hennes knappar är en salig blandning av både riktigt gamla och nyproducerade knappar. Denna guldknapp tex beställdes i en upplaga av 5000 stycken till inspelningen av storfilmen Titanic. Stort!

75 % av alla Hollywodproduktioner köpter knappar i denna lilla välfyllda butik. Nu kommer jag bara spana in knappar när jag går på bio nästa gång.
Sen var vi i en annan välfylld butik; Off Broadway Shoes som ligger 6920 Sunset Boulevard. Värt ett eller flera besök. Hittar alltid gympadojor där till bra priser. Denna gång fann jag ett par ursöta flats i märket Zigi soho. De har ett brett sortiment, högt o lågt.

Paljetter och klackar. Oj vilken flaschback jag fick när jag såg denna svarta känga. Såna hade jag och styltade runt på i 90-talets Paris när jag skulle i väg på go-see eller långa nätter på klubbarna. Min kompis Magnus påminde mig varje dag att hålla in kinderna, han tyckte de fladdrade när jag gick i de höga skorna. Tack "snälla" Magnus, annars hade jag kanske flygit iväg!