Yogamorgon

Ja jisses. Jag är trött jämt. Men jag fick sova ut denna fredagmorgon och Jock gick upp med barnen. Han hade beställt fin hotellfrukost, som jag inte kunde njuta av för jag skulle börja min dag med Yoga. Jag har inte kunnat Yoga på ett tag för influensa och annat. Jag var stel som en pinne, på riktigt. Jag som varit så smidig, vad hände. Men det är bara att gå på det igen! Det var ett underbart pass som var ont/gött i en blandning. Vi var utomhus med bergen runt oss och vid slutet, började solen titta fram. Efteråt var jag helt lugn. Inhandlade en Latte och tog tidningen, som jag ändå inte skulle hinna läsa, men den passade till kaffet. När Max sedan hade sin morgonlur tog Jock med honom i vagnen och tog själv ett bad i jacuzzin. Jag och övriga barn gick till familjepoolen och hängde ett par timmar.
Lunchen intog vi vid samma bord som två övriga gånger denna vistelse. Rutiner skulle man kunna säga.

Maja tog lite "arty" bilder från lunchen. Vi promenerade till Palm Springs city. Vissa ställen kändes lite verkligen lite Mallis på 80-talet. Men några menyer på svenska hittade vi inte dock. Vi hittade en Ben and Jerry´s och drog i oss en massa god glass. Min glass hette passande nog, chocolate-therapy, det måste ju vara superbra. Vi avslutar nu en bra dag med tända, medhavda, värmeljus från IKEA , på vår "front porch". Maja och Kalle kollar "UP" och energiknippet Max är i full gång med att somna. Träningsvärk kände jag nu!

God natt!

Dags att flytta in

Så där ja. Lunchen var fantastiskt trevlig, men nu var det dags att flytta in i vår semestervilla.

Kalle var mycket nöjd med "Transformes-sängen", som han döpte den till. Alltså en bäddsoffa. Den fixade vi först, om någon kanske eventuellt skulle be om att få gå och lägga sig tidigt. Maja och Kalle kollar kylen i pentryt och matrummets röriga tapet. Denna fondtapet kan vara inne på sin sista säsong, enligt min mening i alla fall. Helt ärligt, har den någonsin varit modern? Hittade snabbt min avdelning i huset, ett sminkbordsrum.

Max beställde roomservice direkt, en öl blev det visst. Jock sorterade in alla kläder i garderoberna och vi började komma i ordning. Vi svidade om och gick bort till hotellets restaurang för en redig "Turkeydinner". Allt jag fick med på bild av den middagen var menyn. Inombords var jag lite spänd på hur det skulle gå faktiskt. Det var ju typ 5 rätter som skulle in och 3 kids på olika humör. Men vi klarade fördrink och hel middag utan kaos. Middagen var utsökt, barnen med, samt dvd-spelaren med Alfons. Tillbaka på rummet slocknade vi alla utom Max. Ja, ni vet hur det är när man själv är jätte trött, men ändå är uppe och snurrar runt och jagar en ettåring.

Operation semester

Det är ju helg jämt i USA.

Alltid har de något att fira. Ungefär som en rökare som nästan slutat.

I går steg vi upp tidigt, vi hade bestämt att 9.00 ska bilen vara klar för avgång, time för Thanksgiving. För mig känns det väldigt bra att ha en uppstyrd tid att passa istället för att köra lite mer hippie avslappnat; "Vi drar när vi drar, det är semester"-aktigt. Nä, det går bara inte. Vi provade en ny grej denna gång, packa allt dagen innan, inte timmen före avgång. FYI, så jobbar jag nu stenhårt på att kunna åka iväg på helgsemester avslappnad, glad och problemfri. I takt med fler barn så ökar inte bara packningen utan även andningen, så är det bara. Min kärleksfulle man hade köpt Norah Jones nya cd på Starbucks till mig, som ett inlägg i det hela. Ok, nu var bilen packad, Norah laddad och jag hade hyffsad koll på andningen. Då säger Jock att alla tre bilbarnstolarna får inte plats på rad, vi måste packa ur och sätta Maja ett steg bak. Då slutade jag faktiskt andas. Åh, nu när allt var så bra! Men tänkte, nä ta mig f.n. Det ska gå. I vår familj är jag lite av ett packningsproffs, så upp till bevis. En liten rockad och alla barn satt både bra och bekvämt. Härligt! Jag tror nästan att jag sa: "Vad var det jag sa", inte helt säker. 9.20 avgick vi, mycket bra tycker jag! 2 h och 6 min, enligt plan tog resan till Palm Springs och Viceroy. Vi trodde det skulle bli "parking lot" hela vägen dit, men jag har nog aldrig sett så lite bilar på motorvägen mot öknen. Väl framme på hotellet, vi var så tidiga att rummet var inte klart.
En liten champagnelunch är ju aldrig fel när man väntar. Ja men nu känns ju faktiskt allt riktigt riktigt bra. Ett år sedan vi var här sist, allt är sig likt. Gött mini-semestern kan börja!