så var det igång igen.....pip...pip...pip

Och just när vi trodde det var ok, så går samma larm loss igen och piper och piper. Jisses, vad gör man? Och Jock gick till jobbet. Det är väl bara att anpassa sig till ljudet helt enkelt. Fortsätning följer.........

Brandlarmsjakt

Finns det något värre än när ett brandlarm börjar pipa en gång i minuten, bara för att berätta, nu är jag urladdad, kom o hitta mig om du kan. Jag har nu hållt på i en halvtimme att leta efter vilken av alla dessa larm som håller på att freaka ut. Jag har stått under samtliga och vakat. Varje gång jag tror jag är nära, så piper det i en annan del av huset. Dolda kameran? Jag fortsätter min jakt och nu efter en timme av enerverande pipljud, var det dags att hitta rätt. Hurra i Majas rum. Men nu kan jag inte få ut batteriet. Jag får alltså stå ut med pip pip pip pip tills någon annan mer teknisk person kommer hem. Å det gör det nu!!! Jock to the rescue!

Fredagen den 13, bäddat för oro

Fredagen den 13:e och skolutflykt. Ingen bra kombination alls!

Jag har vetat länge att denna dag skulle komma, och verkligen försökt lägga band på mig själv. Det är inte så att jag är speciellt skrockfull, kanske handlar det mer om ett sökande efter en schysst anledning till att min oro ska kännas helt befogad. Skolbussen skulle ta barnen ganska långt denna gång, till Long Beach och Aquarium of the pacific. Tidigt bestämde jag att Kalle 4 år behöver inte följa med. Barnen har varit där förut, ganska stort ställe och lätt att springa bort sig. Det är lätt att måla upp scenario, som kanske inte riktigt stämmer med verkligheten. Men igår kväll poängterade, Maja 6 år, att hon visst ville hänga med på "fieldtrip". Ok, men jag hade inte anmält henne, så hon fick stå på väntelista. Jag packade lunchboxen och hon klädde sig i utflykts"uniformen" och var redo. Tyvärr hade bussen redan åkt när hon kom fram till skolan. Jag kände : Åh vilken osis, fast ändå inte, om ni förstår. Men som tur är Maja en sann optimist. Det måste hon ju ärvt av mig, eller kanske inte ändå. Maja var lika glad för det, hon hängde med farmor Marianne och Jock på utflykt i stället. I dag är det farmors sista dag, för den här gången hos oss i LA. Hon fick en fin sjal av Max, som hon kan svepa in sig i när hon ska på några av alla sina biobesök, eller kanske en kylig december kväll när det bär av på fest. Barnen fick en rolig Thanksgiving paj från Pottery Barn Kids av farmor, av tyg som de kan ha i sitt nya leksakskök. Dinousarien Bamse var den förste som försökte lägga sin långa taggiga svans på härligheten.
Medan Max sover, Maja är på äventyr, då övar jag och Kalle på våra värsta Fredagen den 13:e-miner. Kolla Kalles hårfärg. Tanter kommer fram på stan ibland och vill ta på hans hår och säger förundrat: Åh det är ju sån färg man betalar dyra pengar för att få. Ja, det e ju bara att fråga mig........................