måndag 26 oktober 2009

Monday morning......

Förr tyckte jag alltid måndagar var i särklass den värsta dagen i veckan. Mycket i mitt liv har ändrats sen jag kom hit till Los Angeles, både sånt som jag vill och sånt som ändrats av bara farten. Nu förtiden är min inställning: Äntligen Måndag! Denna måndagmorgon börjar med att jag går upp vid halv sju, kollar ut, fortfarande mörkt och Jock tränar med sin PT vid poolen. Vad bra du är Jock! Jag gör frukost till samtliga. Vi är en grötfamilj så det är inte så svårt att komponera frukostbuffén. Skoluniformerna levereras fram till Maja och Kalle. Jag älskar deras uniformer, inget tjaffs med vad de ska ha på sig och inget klädstajlande och jämförande i skolan. Sverige är så mesiga på uniformsområdet! Inte hetsa upp sig för det nu, det e ju göttmåndag. Pranayama och återgå till lugnet.
Så ja. Var var vi! De är så söta alla tre när de sitter och tittat på Dora utforskaren, tänk att de är mina. Kl 8.15 åker Jock med dem till skolan, då har redan Sibi kommit. Hon tar Max på en liten morgonpromenad. Max vägrar sova, vill hellre sitta i mitt knä och skriva. Kanske han kan bli min lille researcher. Skulle behöva en just nu. Sibi gör ett nytt försök. Denna gång kan Max inte stå emot sömnen. Jag går ner till poolen med min dator och min bok, Eat, Pray, Love av Elisabeth Gillbert, som jag aldrig hinner läsa ut. Den är så otroligt bra! Inspirerande! Tittar mig omkring och konstaterar med förvåning, att här börjar våren komma eller nåt? Buskarna som i går var gröna, har i dag orangefärgade blommor med dansande kollibris i. För att inte snacka om kören av fåglar som häckar i närheten. Är det inte vinter nu? Har lite svårt med årstiderna känner jag. Efter en svängom i poolen, vågar ej simma idag, tänk om jag får nackspärr igen, jag har ju lektion med världens bästa PT, Tanja, i morgon. Nä, går upp och syr ihop en omelett istället. Måste rekomendera den här lilla "gör vardagen lite lättare produkten", färdiga äggvitor. Så här fin och megastor blev äggviteomeletten. Nu ska jag anstränga mig för att inte "inhallera" den utan äta i lugn och ro. Inte en människa eller något annat störmoment i närheten, så det ska väl gå, eller? En stund senare.........ja det gick helt ok, halvinhallering. Inte illa.

3 kommentarer:

  1. Skoluniform ar det bsta med engelska skolor. Tyvarr inte sa vanligt i Houston, jag har misslyckats med att hitta en lamplig trots att det uniform var ett av de viktigaste kriterierna vid val.
    Du skriver sa himla mysigt och utforligt, vad du ar duktig!
    Kram Bea

    SvaraRadera
  2. Önskar också att vi hade skoluniform i Sverige. Undrar hur många timmar vi ägnar åt klädval per år här hemma. Just nu är det lungt med den biten men för ett par år sedan var det katastrof! Kanske ska jag skriva ett inlägg om det...

    Kram, kram

    SvaraRadera
  3. Tack Bea, vad glad jag blir!
    Kan vi inte hälsa på varandra nu när du också ska till USA! Efter nyår kanske??? kram

    Jenny! Ja mer uniformsskrivande! Hurra

    SvaraRadera