
I går eftermiddag var
Max och jag ute på en uppfriskande promenad i grannskapet.
Max tog med sig sitt
"bat" om han skulle behöva skydda sin mor eller få ett erbjudande från ett
"team". Vi e ju i
Hollywood, allt kan hända. Det är verkligen kuperat och rumpan får sig en workout, samtidigt som det är trevligt att bara titta på alla fina hus.




Utbudet är av mixat slag här i Beachwood Canyon. De flesta är stora hus, men kan se ut lite hur som. Gigantiska moderna lådor blandas med rara sagoslott. Jag njuter av att traska omkring här. Själva underlaget är helt galet, stora sprickor i marken, men det får man väl räkna in som en del av charmen. Det var riktigt kallt i luften och så luktade som om någon eldade en majbrasa i december. Då längtade jag hem faktiskt.

Så fick jag syn på den här välkända skylten där borta i fjärran, och tänkte, det är ju nästan overkligt att jag är här. Så där går tankarna ibland. Längta hem eller inte. Njuta av nuet är något som jag tycker är svårt. Men i går infann sig känslan faktiskt. Att få gå här, på tidiga eftermiddagen med min gulliga son, det är ju härligt det. Sen traskade vi nedförsbacke hem för att möta dessa två nyfrisserade personerna "
Hanna Montana" och "Astroboy".

Det var så de presenterade sig. Vår
Beverly Hills frisör
Helena Gullström, har gjort det igen! Så fina!
Kalle ville i och för sig ha svart hår, men fick nöja sig med själva
"tuppkammen" i dag.
Maja sov i sittandes position i natt!