Snöträd

Jag är ingen vän av snö, men denna utsiktsbild från skolan är ju bedårande.

Omskolning var det ja!

Har ni testat att rada arbeten som ni har haft, genom åren någon gång?
Ingen CV, lite mer ett casual axplock från en tid som flytt. Här är min lista, ingen årtalsordning alls. Jag har startat Tv-kanaler och en ekologisk grossistfirma, harvat på hemtjänst, knackat dörr som jultidningsförsäljerska (ganska länge sen), läst in natur på komvux, pluggat lite på socionomprogrammet och lite på ekonomiprogrammet. Bott på studentkorridor och fått min toastol klädd med gladpack, lite studentikåst sådär. Prova att kissa på det! Jobbat på pressavdelningen på Malmö Dramatiska Teater. Producerat TV-shower, projektlett galna direktsända Hultsfredsfestivaler, lärt mig improvisera på scenen på en av de tuffaste skolorna i LA och testat sälja skor en dag i en skoaffär. Skrivit massor av artiklar och reportage för tidningar. Pluggat franska i Paris, jobbat som TV VD och hängt i Los Angeles i två år. Ja men då är det väl dags att slänga in ett SKOLA OM MIG projekt nu då. Skola om sig. Jag vet inte varför jag ogillar denna fras så mycket. Kanske gör den mig illa till mods rent åldersmässigt eller så är den bara fjantig. Jag har hört att jag är modig som skolar om mig. Man tackar, gått och blivit modig minsann. Jag tror jag gör som jag alltid har gjort, förflyttar mig mig framåt eller åt nått håll i alla fall, nya mål, nya spänningar och nya utmaningar. Och det har spretat så klart, för det gör saker som jag ska ta mig för, det är väl listan ovan ett bevis på. För några få veckor sedan, pimpade jag upp min lista med att börja plugga till sjuksköterska. En gammal barnmorskedröm som legat och skvalpat. Det är så roligt. Pulsa genom snön, nästan halka och slå ihjäl mig, missa bussar som inte går pga snökaos, äckligt trånga tunnelbanevagnar som luktar sur disktrasa/dålig andedräkt och INGA trevliga kaffeställen längs vägen. Men inget kan stoppa mig, jag vet ju, snart är jag där, i skolan med mina klassisar och föreläsningar. Skoltempot är minst sagt hektiskt, inte mycket tid för annat än celler, benknotor och muskellära just nu. Har till och med matlåda för att vinna tid. Finluncher är ett minne blått. I går var jag sjuk, satt hemma och försökte lära mig lite mattnyttigt om cellen. Jag läste läste och läste och min hjärna stretade emot. Då längtade jag efter min härliga basgrupp E, vill hellre lära mig celleriet med dem än att sitta själv och uggla. Det är vad vi ska ägna oss åt i morgon. Men först ett besök hos mina blivande kollegor på mammografiverkstan. En sak är biff, jag kommer aldrig skola om mig till snö-taks-kille i alla fall! Vilka killar, det kallar jag modigt!