Martha Stewart-släng dig i väggen

Mina två äldsta barn kom idag hem stolta! De hade deltagit i matlagningskurs på skolan och byggt halloween cupcakes! Kalle, vår vän av ordning, hade verkligen sparat en åt varje familjemedlem. Maja åt upp det gosiga på hemfärden. Men hon sa: Mamma don't worry, mina såg exakt ut som Kalles. Vad bra, då vet jag! I vilket fall de var superfina och Martha Stewart hade blivit grön av avund.

Osutten

I snart ett år har vi bott i detta fantastiska hus och just HÄR sitter jag aldrig. Öppen spis på ena hållet och Hollywood utsikt åt det andra, vad mer kan man begära av en sittgrupp.

En slät kopp och plasttallrikar

Nu har jag varit sjuk i snart två veckor. Usch vad pessimistiskt att starta dagens inlägg med det. Kanske bättre början hade varit; Solen skiner i LA, men det gör den inte, så sjukdom vinner. I alla fall en sedan länge bestämd frukost på anrika Roscoe's på Gower gick liksom inte att mesa sig undan. Väl inne på stället konstaterade jag att jag både kände mig febrig och att jag hade lock för öronen. Både Helena och Christi försäkrade mig om att jag inte skrek, men det kändes så. Med plasttallrikar och en kopp svart java körde vi friterad kyckling med tillbehör. Vet inte vad jag ska säga, det var en upplevelse i alla fall och vi hade trevligt! Efter frukosten fick man rediga amerikanska våtservetter. Slängde mig sedan in i min familjebil och på några minuter var jag hemma på berget igen och direkt ner i sängen och netflixade.