Är det någonstans man ska göra det, så är det i Los Angeles. Ta
improvisationsklasser så klart!
I vanlig ordning när jag ska göra något i denna stad, plockar jag fram en karta från nätet, dagen innan (ibland veckan innan). Beräknar tid för att komma till målet. Man får alltid räkna med lite svinn på vägen. Halv 11 var jag framme, alla parkeringsapparater var sönder. Någon berättade att man ska ringa ett nummer som står på mätaren, så får man ingen böter. Jag hade då kört två varv runt kvarteret för att hitta en laglig plats.
I alla fall, till slut fick jag plats exakt utanför ingången till teatern där det skulle improviseras, då var klockan kvart i 11.
Väl inne i själva lokalen, var det en riktig scen med soffa och lite annan minirekvisita. Nu började jag faktiskt andas lite uppe i halsen.
Nervös är ordet! Men va fasiken nu kör vi! Och det gjorde vi. Läraren
Mike, sa att det, så här i början, är supersvårt att koncentrera sig på vad man ska göra och hela tiden fokusera på vad de andra säger och följa upp. Ja, visst, men de andra behövde inte samtidigt koncentrera sig på att skoja till det på ett annat språk. En kille sa
"book" och jag sa; Vad betyder det? Var liksom beredd på ett supersvårt ord som jag skulle fånga upp och så var det ett simpelt substantiv. Ja jag säger då det, lite blockerad på nåt vis. Det lossnade efter en stund, typ. Först gick vi upp, hela gruppen på scenen, nästa övning
fyra deltagare, nästa
3 pers och
sista två. Det är bara att lägga ner de hårt inarbetade prestationskraven och släppa lös som en sorglös fjortis. Jag var helt slut efter dagens första intensiva improvmaraton. Jag gick en improvkurs
2004 i
Stockholm, något borde väl satt sig, nä, jag är ett tvättäkta "
blåbär" eller
kanske snarare
Bambi på hal is. I morgon klockan 11 står jag där igen och svettas med mina nya improvkompisar.
I alla fall, till slut fick jag plats exakt utanför ingången till teatern där det skulle improviseras, då var klockan kvart i 11. 
Väl inne i själva lokalen, var det en riktig scen med soffa och lite annan minirekvisita. Nu började jag faktiskt andas lite uppe i halsen. Nervös är ordet! Men va fasiken nu kör vi! Och det gjorde vi. Läraren Mike, sa att det, så här i början, är supersvårt att koncentrera sig på vad man ska göra och hela tiden fokusera på vad de andra säger och följa upp. Ja, visst, men de andra behövde inte samtidigt koncentrera sig på att skoja till det på ett annat språk. En kille sa "book" och jag sa; Vad betyder det? Var liksom beredd på ett supersvårt ord som jag skulle fånga upp och så var det ett simpelt substantiv. Ja jag säger då det, lite blockerad på nåt vis. Det lossnade efter en stund, typ. Först gick vi upp, hela gruppen på scenen, nästa övning fyra deltagare, nästa 3 pers och sista två. Det är bara att lägga ner de hårt inarbetade prestationskraven och släppa lös som en sorglös fjortis. Jag var helt slut efter dagens första intensiva improvmaraton. Jag gick en improvkurs 2004 i Stockholm, något borde väl satt sig, nä, jag är ett tvättäkta "blåbär" eller kanske snarare Bambi på hal is. I morgon klockan 11 står jag där igen och svettas med mina nya improvkompisar.