lördag 16 januari 2010

Sony Angel gänget


Alltså, jag tror att min mamma och min kompis Jenny har startat en liten klubb. "Sony Angels". När mamma var här i LA och hälsade på sist, så hittade hon värsta söta små dockorna. Både hon och jag blev handlöst förälskade. Så nu har då även Jenny hoppat på docktåget. Hon verkar verligen älska dem och uppskatta dem, kanske till och med ännu mer än mamma (kan det vara möjligt?). De båda har nu skickat efter, dessa små dockor från, ja någonstans. Och tydligen träffades de i helgen hemma hos mamma och delade upp leveransen. Systerligt! Kan inte vänta tills vi ses, och kan leka ihop alla tre. Känner jag, mamma och Jenny rätt så har de säkert lockat in fler medlemmar i "Sony Angel gänget", tills jag återvänder till Sverige. Maja står nu bakom mig, tittar beundrande på dockbilden och undrar om det är en present till henne? Nej, svarar jag, det är mormors dockor! Maja; ?

Gradutaion Show




Jag vaknade lördag morgon, utvilad och sa till mig själv som sången: "Today's gonna be a good day". Och inget ska få mig ur balans, det är ju graduationday för himmel och plättar. Efter två veckors intensivt övande av improvisations teaterns sköna och as svåra konst så var det dags att visa vad jag går för, på scenen, inför publik, no mercy. Förmiddagen började med att Maja och Kalles kompis Jamie fyllde fyra år. Han hade kalas på Fit For Kids. Fantastiskt ställe om man har barn som älskar att showa och skutta, som ju jag har. Riktigt roligt hade de i 3 h. Maja körde lite dancing moves för en tapper skara intresserade föräldrar. Föräldrarna var mycket imponerade och jag var stolt mor! Hon är verkligen inne på temat; Michael Jackson, och visar det gärna för alla som vill se! Hollywood! Jag tog mig en ordentlig titt på Maja och hennes kompisar, och samlade material inför kvällens show. Alltid bra att ha lite i bakfickan! Efter kalaset åkte vi hem och upptäckte att Max hade stans spändaste mage. Han skulle kunna fisa sig till Mars, om han kunde prutta. Stackarn. Jag masserade hans stackars mage, tills jag ju var tvungen att dra iväg till teatern. Det var inte lätt att lämna honom hos barnvakten Julia, men "the show must go on". Väl på teatern, skulle vi värma upp lite inför kvällens framträdande. Jag bestämde mig, så fort jag satte foten på scenen, att, jag ska minsann inte vara nervös. Min son har gaser i magen, det är det som är verkligheten. Jag var med i första teamet som skulle ut på scenen. Team "Death row"! Vilket gäng, alla var helt fantastiska! Vi körde så det rykte! Känns som det var ett tag sedan jag körde så det rykte. Efteråt var jag så, ja, jag vet knappt hur det ska förklaras. Men "This is it", så fantastiskt roligt, jag kan knappt vänta till nästa gång och jag kommer sakna detta härliga gäng. Var enda en av dem! Här ser ni dem/oss i "green room".