måndag 28 februari 2011

Snygg nä! Praktisk ja!

Jisses, jag har gått och blivit tant! Ryggan matchar även sjukvårdens blåa soffor. Ännu mer PRAKTISKT!
Men jag och min rygg är mycket glada för skolgåvan.

Vett och etikett på toa


Härrom kvällen besökte jag ju BAR i Stockholm. Jag reflekterade och förundrades lite över tidningssamlingen på dass. Sitter människor och läser, och då ev bajsar under restaurangbesöket eller? Tydligen och det planeras heminredning kan man se.

Hjärnan jobbar

I dag startade vi föreläsningar om nervsystemet. Mycket roligt och jag kom till och med ihåg en hel del från när jag läste det sist, för 118 år sedan. Någonstans där inne bland hjärnbalk och annat låg en hel del kunskap, ganska lätttillgänglig till och med. Efter lektionen lös flitens lampa över mig och mina klasskompisar Jeanette och Ida och dagens föreläsning gicks igenom. Väl hemma så hade Kalle sysslat med lite samma sak. Han, Maja och Josefin hade gjort köttbullar och Kalle hade jämfört köttfärsen med en hjärna. Sen hade han och jag en lång diskussion om vad som finns i hjärnan och hur skelettet är uppbyggt. Vi skrev ut ett skelett från datorn och drog några bendelar. Skönt att ha en likasinnad i hushållet. Men som mor vill man ju gärna tillgodose alla barns behov.

Så efter skelettracet blev det inbjudningskortsmaraton. Maja och jag är mycket nöjda med resultatet! Hon ska äntligen få ha gosedjursfest!

Tror du jag har ögon i nacken eller?

Ja men nu börjar det likna nåt. Syncentrat sitter faktiskt i nackloben, otroligt.

Påt igen bara

Ja himmel och plättar vad det pluggas i detta hem. Allt om nerveceller, aktionspotenialer, transmittorsubstanser, ben och muskler fullkomligt trycktes in på knappt 12 dagar. Det var 20 år sen jag satt i tentasituation sist. I torsdags var det dags igen, oturligt nog gick det inte så bra. Jag hängde läpp minst sagt i två dygn, sen i lördags morse vaknade jag och tittade upp på sovrumslampan. Man kan säga att jag såg ljuset, jag såg det endoplasmatiska retikelsystemet eller kanske golgi, i lampformen. Då kunde jag le åt det hela och inse att det vara bara så, att det tog några extra dagar för mig att smälta det hela. Så nu är jag så redo för att ge celljäkeln och benranglet en extra rond!