Grattis Elin och Robin!

Mina två kompisar från Stockholm fick barn igår, på bästa SÖS. Elin och Robin stort grattis. Jag är lite avundsjuk på er som får ligga där och äta goda mackor och bli uppassade av gullig personal. Jag älskar BB på SÖS. Men i alla fall är det helt underbart att bebisen äntligen behagade komma ut. Skicka bild NU! Annars hittade jag ett foto som stämde in på beskrivningen ni gav av lillen. Ska han inte heta Elbin eller Rolin, som en fin kombination av era namn?

Bara en idé alltså.

Kram

TV-änkorna dinerar och barnen rumsterar

I går var jag och min kompis Helena "Tv-änkor" och åt en stillsam och lugn middag hemma hos mig. De sammanlagt fem barnen satt först och åt lugnt och fridfullt, de åt allt och gillade allt. Inget kladd heller. Helt otroligt. Sen frågade de om de kunde få gå och lägga sig och sova, alla fem samtidigt, kl 20.00. Då tog vi en drink på altanen. Noooooot.

Nu spelar vi tillbaka. Våra män drog till öknen för att hitta på nya TV-program och leva mansliv en natt. Då kom Helena med sina barn till mig för sushimiddag. Tycker själv att jag hade fixat fint. Ja alltså, jag hade lagt upp de färdiga sushisarna på ett fat. Ansträngande! Först fick barnen äta. Mycket skratt, tjo och tjim var det. Många viljor om vad som var gott och inte. Det hela avslutades med att ett fat åkte i marken så maten flög över halva rummet. Mammorna bet ihop, torkade och drack vin. Sen fick mammorna äta, lite kvickt sådär.

De stora barnen lekte strax kurragömma, mammorna var då tvugna att också hänga på i leken och säga om det var varmt eller kallt. Samtidigt som det skulle ske någon sorts nattning av de två minsta illbattingarna ute på altanen. Helenas Leo, somnade ganska mycket som en stock. Max, som har ett gäng tänder på G, var inte sovsugen, mer skriksugen. De stora barnen fick se lite film, då lugnade det sig lite, men Max var i högform. Vinglas och värmeljus fick flytta runt allt eftersom han drog fram. Kände att febern liksom återvände och energin försvann. Men tro mig, besöket var mycket efterlängtat och vi hann till och med byta några meningar. Även om jag inte kommer ihåg exakt vad vi pratade om, så var det något bra och trevligt i alla fall.

Helena och hennes entourage åkte hem vid 21.00 tror jag. Jag och barnen samlade oss då för läggning. Planen var att de två stora skulle ligga i sina sängar och läsa, medan jag nattade Max. Det började bra, men sen typ spökade det där Maja och Kalle låg. De fick då komma in i vårt sovrum, där hade Max nästan somnat. Han blev så glad när syskonen kom, och hämtade ny kraft. Till saken hör att jag fortfarande är lite småseg efter allt hostande. Så nu hade jag lite svårt att själv hålla mig vaken. Men jag är ju mamma! Ok, alla måste vara tysta så lillebror somnar. Det funkade, Max somnade, jag bar honom till sin säng. Puh, alla sover, god natt. Efter en timmes sömn, vaknar Kalle och har faktiskt gått på toaletten i vår säng. Ok, upp med honom, Maja rullar över i hans kiss. Ta bort lakan, lägga Maja vid sidan medan Kalle är i min famn. Ganska tung. In med Kalle i Majas säng, han somnar. Nu då? Nähä, Max vaknar. Går in till honom och ligger brevid honom i Kalles säng. SOOOV!!!!! Denna natt hade Max bestämt sig för att vakna en gång i timmen, HELA natten. När jag vaknade i morse, vaknade jag i Kalles säng. Vet inte varför, när och hur jag kom dit, men Kalle sa: Ligger du här nu? Ja, jag gör visst det, tänkte jag förvirrat, men nu ska mamma gå upp och göra gröt, en ny dag, tjoohoo.

Detta var en av de tokigaste vaknätter jag varit med om.

Jag beundrar VERKLIGEN ensamstående mammor och pappor!

Landningsbana och 40-års kris

I dag var det minst sagt dags igen!

Att gå till min Hollywood-Beverly-Hills frisör. Helena som hon heter, är ju även konstnär och gör superfina konstverk, när hon inte fixar till folks "landningsbanor". Ja det var vad hon kallade min utväxt idag. Hon tyckte att jag skulle redigera in ett flygplan i håret med hjälp av photohop här i bloggen. Ja, mer kreativ kvinna få man väl leta efter. Nu är ju inte jag en photoshoptjej, men ni kan säkert se idén framför er. Som vanligt gick jag nöjd ut från The Cottage som salongen heter. Tog en sväng förbi en liten modebutik brevid. De skyltade glatt med mammas ringar. Kul, men inte så kul. Jag var tvungen att gå in och styra upp skyltningen lite. Lite mer säljande koncept tycker jag de kunde bjussa på. I nästa vecka lovade då butikskvinnan att skylta om, till ringarnas fördel, så ringarna syns bättre och säljer som smör inför jul. Då tackar jag för det. Coolt att mammas ringar finns i Bevvan!!! Jag tar emot beställningar.

Jag har de senaste dagarna kommit fram till att jag har en svår, mycket svår 40-års kris. Tittar mig själv i spegeln och ser saker som jag aldrig sett förr och tanken på att, jähäpp, nu går det bara utför, gör mig tokig, ledsen och konstig. När jag på stans gator och torg, ser 70- åriga hollywoodkvinnor som ser ut som 40-åringar, då blir jag ännu mer förvirrad och konstig. Hollywood är sannerligen ett konstigt ställe, kan sätta fart på vilken hjärna som helst. Jag kan riktigt se hur mina barn växer för varje dag, alltså åldras jag varje dag. Men så såg jag en bild på den här donnan, Demi Moore och la ihop med den här läckerbiten, Courtney Cox, budskaps t-shirt, "40 is the new 20". Amen! Jamen då så, det kanske inte är så dumt ändå. Och hey, det är faktiskt ett helt halvår tills jag fyller 40. Och förresten, min egen mamma har nästan inga rynkor alls, det är väl ändå ett arv? Det vände helt plötsligt för en stund. Och vad kan vara bättre när man känner sig lite nere, än en hederlig biofilm. Träffade Helena på The Grove på en snabb, inte så "finlunch", men korvlunch, och sen såg vi "The Blind side", med en annan härlig lite över 40-taggare, Sandra Bullock. Kan varmt rekomendera denna gripande, gulliga och roliga film till eder alla. Och det bästa av allt; "it´s based on a true story".

Nu ska jag kolla om jag fått några nya skavanker under dagen......skoja bara.

This is the shit part 2

Ja men då har Max 16 månader slagit till igen.

Förra gången var det en blysam kludd jämfört med denna "markera in reviret bajserian" som jag precis fick äran att finna i pojkarnas rum. Ja, det var mitt fel, att jag i ren stress glömde blöjan. Max kände väl lite frihet i icke-brallan och gick loss ordentligt. Här står den skyldige och tar igen sig efter ett litet kvällsverk. Stackarn, ser helt utarbetad ut.