Pussla i LA

9.30 i morse befann jag mig utanför gymet där Tanja jobbar. Det skulle tränas. Tre veckor sen sist tror jag, eftersom jag har haft influensa. Hostan är kvar men nu var det verkligen på tiden att jobba lite på musklerna igen. Oj, vad svag jag var. Helt otroligt. Både i kropp och själ.

I dag var ingen upplyftande dag. I bland spelar det ingen roll att man har världens finaste barn, bästa mannen och sol året om. Livet är väl helt enkelt uppbyggt så, att visa dagar blir man påmind om allt som känns och har känts jobbigt. Det så kallade livspusslet är lite kaotiskt tycker jag. Ett tricky "1000 bitars". I bland fattas det jätte viktiga bitar och i bland känns det som om man har för många bitar. Men istället för att dunka huvudet i närmaste skrivbord tog jag min familjebil och cruisade "LA- runt" i ett par timmar. En liten åktur, utforska stan lite. Jag åkte till Marc Jacobs butiken på Melrose och spanade lite. Nä, inte så uppmuntrande. Tog mig till Cahuenga Blvd, visste att det fanns ett Urban Outfiters där, har varit extremt nyfiken på den butiken ett tag. Det var riktigt roligt faktiskt.

Jag är helt insnöad på sådana här små plastgubbar. Så coola. Jag älskar även tokiga strumpor i glada kulörer, här fick jag så jag teg. Köpte ett gäng till Jock. Kallas det tröst-shoping fast man inte handlar till sig själv? Sen tog jag en sväng runt hörnan. Så mysigt, lite danskt så där. I bland behöver man se behaglig miljö för att må bättre. En liten oas mitt i ett stressigt och rörigt LA. Efter denna lilla utflykt köpte jag en lunchmacka på ett närliggande café, ETC Hollywod. Trevlig personal och glada gäster som började småprata med mig. Najs. Köpte en Latte i Larchmont, sen satt jag i bilen och lunchade med mig själv tittandes på förbipasserande människor. Hämtade två glada barn, extra tidigt och styrde bilen hem och förberedde oss för den stora Thanksgiving helgen som drar i gång torsdag.

Ja men då så........fram med kalkonen bara.

Trion

Tänk vad tiden går. Nyss föddes Max och nu sitter han och dricker kaffe latte och kollar skräckfilm, nä men tecknad film med Maja och Kalle.

Michael Jackson inspirerad dotter

I dag och i morgon är det "klä er hur ni vill" dagar i Maja och Kalles skola. Ingen uniform alltså. Maja var helt klar över hur hon ville vara klädd: Mamma! Som Michael Jackson vill jag vara! Ok, då kör vi, vad ska hon då ha på sig?? Men hon visste så klart: svarta kläder och hatt, de e MJ det. Hon är helt inne på Michael Jackson nu, kanske tar jag med henne på "This is it" filmen.

Dagens simningslektion var inställd, så jag fick äran att hämta barnen extra tidigt. Mycket mysigt. Vi åkte till Larchmont och köpte stiliga cupcakes. Sådana här köpte vi till Sibis två yngsta barn, en av dem var sjuk och den andra hade varit hos tandläkaren. Snygga cupcakes tycker jag!

Nattamat

Vad nu då? Jag hör två skedar som slår i skålar på avstånd. Och någon som smasksörplar. Ute i matrummet sitter far och dotter, läser böcker och äter cornflakes. Klockan är 22.00. Tillbaka till min dvd.

Hollywood Bowl-hets, lunchgäster och videokväll

Denna måndagmorgon hade jag gett mig själv ett uppdrag att utföra. Jag skulle ge mig på att boka biljetter till Carole King/James Taylor konserten i mitten av maj på Hollywood Bowl. Jag hade hört att biljetterna brukar ta slut på exakt 4 min. Biljettluckan skulle öppna prick 10, på nätet alltså. Jag laddade upp mig själv så jag var helt svettig. Jag började med de dyra biljetterna den 14 maj, de var slut på 2 min. Sen hittade jag äntligen i mitten, fast 15 maj och inte så dyrköpta. Man har sedan 4 min på sig att betala. Ja, det krånglade ju så klart. Jag hade inga pengar på mitt kort. Fort hitta ett annat kort. Max hade precis slängt ut allt innehåll i min plånbok, det var bara att dyka ner i röran och hitta ett nytt kort. Inte för att jag har många kort, men ett funkade. Och det var på håret, 30 sek kvar av tiden man har på sig. Nu har jag i alla fall 2 biljetter till konserten den 15 maj. Hurra, uppdrag slutfört. Sen fick vi lunchbesök av Karin, Harry, Caesar och nanny Silvia. Harry och Kalle drog i sig vars en glass före lunch, så sen fanns det ju inte plats för så mycket mer i deras små magar. Sibi stod för den utmärkt goda lunchen. Karin ser redo ut! Jag hade kunnat äta 32 st till, av det vi åt. Så gott och trevligt!

På eftermiddagen var det simning för barnen och jag hängde med till dagens lektion. Jag är så stolt över Maja och Kalle, så mycket de har lärt sig denna termin. De är mycket flitiga, två gånger i veckan övar de i poolen. Häromdagen fick jag hela första säsongen av "Friday Night Lights" av en kompis. Han hade under en längre tid lovat att jag skulle få låna serien, men hans mamma envisades med att inte lämna tillbaka den, så han gick och köpte den. Jag trodde väl aldrig att jag kväll efter kväll skulle kolla på en serie, som handlar om amerikansk fotboll i en småstad i USA. Den är grym! Funderar på att köpa pompoms och söka till cheerleading teamet. Eller kanske inte! Jag längtar varje dag att det ska bli kväll så jag kan få kolla ett nytt avsnitt. Det ska jag göra nu!

Pirates of Bel-Air

Kl 13.00 var vi på plats på festen. Ja, det var väl precis lika lovely som jag hade tänkt mig. Ett jätte stort och fint hus, Tv-aktigt på nåt vis . 20 bilar kunde lätt parkera utanför. Inte nödvändigtvis kunde bilarna ta sig därifrån smidigt, men de fick plats. Vi blev mottagna av ett gäng sköna pirater. Här på bilden, fullkomligt tvingade Sjörövar Fabbe mig att ha en livs levande papegoja på axeln. Jag är inte avslappnad ett dugg. Visste inte vilket som hade varit värst, fågelbajs på kavajen eller ett bet från fågeln i näsan?

Pest eller kolera? Och inte nog med detta, sen ville Fabbe att aran skulle pussa mig. Där gick gränsen! Själva kalaset var placerat på familjens tennisbana brevid huset. Ja, men så var det faktiskt! På den privata tennisbanan. Kände mig som hemma direkt. Barnen slängde sig in i ett inhyrt hopptält och hoppade som tokar. Sen var det skattjakt och efter det Pinata. Jonny Depp hjälpte Kalle med svärdtekniken lite. Sen flög armar ben och huvud. Ganska makabert. Godis kom ur gubben, alla slängde sig på godiset. Alla utom våra helylle svenska barn. Måste nog amerikanisera upp dem lite. Vad gör man? Puttar lite på dem? Kalle lyckades i alla fall fylla sin påse på något underligt vis. Men vid tårtdags, då höll de sig framme minsann. Först vid bordet. Efter två timmar var vi (jag) helt slut och vi lämnade piraterna och styrde vårt skepp mot matbutiken Ralphs. Ica fast härligare. Nu grillar Jock, iförd kalsonger och t-shirt, härliga amerikanska sirloin stekar. Goder afton!

Pirates of Beachwood Canyon

Barnen är redo: Piratkalas

Fortsättning följer!

Söndag före kl 12.00 i Hollywood

Söndagmorgon! Upp o hoppa! Efter frukost tog Jock och jag barnen på en liten uppfriskande "hillspromenad". Kalle utropade: Maja, vi ska promenera, inte åka bil! Och så hoppade han upp och ner sin vana trogen, detta händer vid extrem glädje. Helt galet, 4-åriga Kalle har verkligen noterat att promenader inte är så där super vanligt i Los Angeles. Barnen ekiperade sig med vars en ballong, sen drog vi ut på vandringsfärd. Det var ett farligt sjå med ballonger som skulle visa vägen och ballonger som skulle räddas från kaktusar. Kolla in denna hjärtformade kaktushistoria. Hela familjen njuter av utsikten. Väl hemma igen, skypade barnen med farmor Marianne. Detta ska nu bli en söndagstradition. En annan söndagstradition är poolbadandet, som nu större delen av familjen roar sig med. Jag tog och stoppade ner Max i vagnen och bjöd honom på svensk välling. Med mig hade jag min tidning "In Style", tänkte att medan jag vaggar ska jag väl hinna med några sidor. Max somnade ganska fort, men nu börjar klockan närma sig 11 och snart är det kalas och innan det ska vi väl ha lite lunch. Ok, det bidde ingen modeläsning nu heller. Funderar på att välja ut ett "kapitel" och köra det vid lunchlagning. Då gäller det att prioritera rätt: 1. The 100 Style. 2. Dress your Best eller 3. 2009 Gift guide???

Nä, fy vad tråkigt att välja ut nåt, allt eller inget, i en mix annars kan det vara.
Men vad har vi här då, ansiktsmålning vid poolen. I morse till morgonkaffet hann jag ögna igenom LA Times och fann denna upplysning. Jag är ingen "konsert-tjej" men jag skulle vilja se Carole King och James Taylor. Scenen är berömda Hollywood Bowl, biljetter släpps i morgon och konserten är i maj. Ja vi får väl se. Nu till lunchlagningen. Och vad ska man nu hitta på??

Splajsans modeblaska

Och när ska jag få förkovra och uppdatera mig i nya "In Style". När? Finns ju en viss risk att innehållet blir omodernt innan jag hinner kolla.

Planet 51 och pirathattar

Den här trion var uppe tidigt i morse. Vi var redo för nya tecknade filmen "Planet 51" på The Groves biograf. Vi skrattade flera gånger, men Kalle tyckte filmen var lite för lång. Tror att vi alla tre egentligen bara ser fram emot "Alvin and the chipmunks 2" som har premiär i december. Tills dess slökollar vi lite filmer som kommer i vår väg.
Vi var alla mycket imponerade av ytterligare ett framsteg i operation "juldekorations kavalkad på The Grove". Mycket impade! Till och med "Big Ben" har de fått över och på plats. Otroligt! Medan vi roade oss tog Max sig en promenix med dockvagnen i nya hala dojor. Eller zapatos, som är det spanska namnet för skor. Spanska, är ett språk denne unge man nästan föredrar att lyssna till. Sen var vi och provianterade på Vine American Party Store, 5969 Melrose. Underbar pyssel och utklädnings-butik! I morgon ska Maja och Kalle på piratfest hos en kompis i Bel-Air. Spännande värre!

Grattis Elin och Robin!

Mina två kompisar från Stockholm fick barn igår, på bästa SÖS. Elin och Robin stort grattis. Jag är lite avundsjuk på er som får ligga där och äta goda mackor och bli uppassade av gullig personal. Jag älskar BB på SÖS. Men i alla fall är det helt underbart att bebisen äntligen behagade komma ut. Skicka bild NU! Annars hittade jag ett foto som stämde in på beskrivningen ni gav av lillen. Ska han inte heta Elbin eller Rolin, som en fin kombination av era namn?

Bra en idé alltså.

Kram

TV-änkorna dinerar och barnen rumsterar

I går var jag och min kompis Helena "Tv-änkor" och åt en stillsam och lugn middag hemma hos mig. De sammanlagt fem barnen satt först och åt lugnt och fridfullt, de åt allt och gillade allt. Inget kladd heller. Helt otroligt. Sen frågade de om de kunde få gå och lägga sig och sova, alla fem samtidigt, kl 20.00. Då tog vi en drink på altanen. Noooooot.

Nu spelar vi tillbaka. Våra män drog till öknen för att hitta på nya TV-program och leva mansliv en natt. Då kom Helena med sina barn till mig för sushimiddag. Tycker själv att jag hade fixat fint. Ja alltså, jag hade lagt upp de färdiga sushisarna på ett fat. Ansträngande! Först fick barnen äta. Mycket skratt, tjo och tjim var det. Många viljor om vad som var gott och inte. Det hela avslutades med att ett fat åkte i marken så maten flög över halva rummet. Mammorna bet ihop, torkade och drack vin. Sen fick mammorna äta, lite kvickt sådär.

De stora barnen lekte strax kurragömma, mammorna var då tvugna att också hänga på i leken och säga om det var varmt eller kallt. Samtidigt som det skulle ske någon sorts nattning av de två minsta illbattingarna ute på altanen. Helenas Leo, somnade ganska mycket som en stock. Max, som har ett gäng tänder på G, var inte sovsugen, mer skriksugen. De stora barnen fick se lite film, då lugnade det sig lite, men Max var i högform. Vinglas och värmeljus fick flytta runt allt eftersom han drog fram. Kände att febern liksom återvände och energin försvann. Men tro mig, besöket var mycket efterlängtat och vi hann till och med byta några meningar. Även om jag inte kommer ihåg exakt vad vi pratade om, så var det något bra och trevligt i alla fall.

Helena och hennes entourage åkte hem vid 21.00 tror jag. Jag och barnen samlade oss då för läggning. Planen var att de två stora skulle ligga i sina sängar och läsa, medan jag nattade Max. Det började bra, men sen typ spökade det där Maja och Kalle låg. De fick då komma in i vårt sovrum, där hade Max nästan somnat. Han blev så glad när syskonen kom, och hämtade ny kraft. Till saken hör att jag fortfarande är lite småseg efter allt hostande. Så nu hade jag lite svårt att själv hålla mig vaken. Men jag är ju mamma! Ok, alla måste vara tysta så lillebror somnar. Det funkade, Max somnade, jag bar honom till sin säng. Puh, alla sover, god natt. Efter en timmes sömn, vaknar Kalle och har faktiskt gått på toaletten i vår säng. Ok, upp med honom, Maja rullar över i hans kiss. Ta bort lakan, lägga Maja vid sidan medan Kalle är i min famn. Ganska tung. In med Kalle i Majas säng, han somnar. Nu då? Nähä, Max vaknar. Går in till honom och ligger brevid honom i Kalles säng. SOOOV!!!!! Denna natt hade Max bestämt sig för att vakna en gång i timmen, HELA natten. När jag vaknade i morse, vaknade jag i Kalles säng. Vet inte varför, när och hur jag kom dit, men Kalle sa: Ligger du här nu? Ja, jag gör visst det, tänkte jag förvirrat, men nu ska mamma gå upp och göra gröt, en ny dag, tjoohoo.

Detta var en av de tokigaste vaknätter jag varit med om.

Jag beundrar VERKLIGEN ensamstående mammor och pappor!

Landningsbana och 40-års kris

I dag var det minst sagt dags igen!

Att gå till min Hollywood-Beverly-Hills frisör. Helena som hon heter, är ju även konstnär och gör superfina konstverk, när hon inte fixar till folks "landningsbanor". Ja det var vad hon kallade min utväxt idag. Hon tyckte att jag skulle redigera in ett flygplan i håret med hjälp av photohop här i bloggen. Ja, mer kreativ kvinna få man väl leta efter. Nu är ju inte jag en photoshoptjej, men ni kan säkert se idén framför er. Som vanligt gick jag nöjd ut från The Cottage som salongen heter. Tog en sväng förbi en liten modebutik brevid. De skyltade glatt med mammas ringar. Kul, men inte så kul. Jag var tvungen att gå in och styra upp skyltningen lite. Lite mer säljande koncept tycker jag de kunde bjussa på. I nästa vecka lovade då butikskvinnan att skylta om, till ringarnas fördel, så ringarna syns bättre och säljer som smör inför jul. Då tackar jag för det. Coolt att mammas ringar finns i Bevvan!!! Jag tar emot beställningar.

Jag har de senaste dagarna kommit fram till att jag har en svår, mycket svår 40-års kris. Tittar mig själv i spegeln och ser saker som jag aldrig sett förr och tanken på att, jähäpp, nu går det bara utför, gör mig tokig, ledsen och konstig. När jag på stans gator och torg, ser 70- åriga hollywoodkvinnor som ser ut som 40-åringar, då blir jag ännu mer förvirrad och konstig. Hollywood är sannerligen ett konstigt ställe, kan sätta fart på vilken hjärna som helst. Jag kan riktigt se hur mina barn växer för varje dag, alltså åldras jag varje dag. Men så såg jag en bild på den här donnan, Demi Moore och la ihop med den här läckerbiten, Courtney Cox, budskaps t-shirt, "40 is the new 20". Amen! Jamen då så, det kanske inte är så dumt ändå. Och hey, det är faktiskt ett helt halvår tills jag fyller 40. Och förresten, min egen mamma har nästan inga rynkor alls, det är väl ändå ett arv? Det vände helt plötsligt för en stund. Och vad kan vara bättre när man känner sig lite nere, än en hederlig biofilm. Träffade Helena på The Grove på en snabb, inte så "finlunch", men korvlunch, och sen såg vi "The Blind side", med en annan härlig lite över 40-taggare, Sandra Bullock. Kan varmt rekomendera denna gripande, gulliga och roliga film till eder alla. Och det bästa av allt; "it´s based on a true story".

Nu ska jag kolla om jag fått några nya skavanker under dagen......skoja bara.

This is the shit part 2

Ja men då har Max 16 månader slagit till igen.

Förra gången var det en blysam kludd jämfört med denna "markera in reviret bajserian" som jag precis fick äran att finna i pojkarnas rum. Ja, det var mitt fel, att jag i ren stress glömde blöjan. Max kände väl lite frihet i icke-brallan och gick loss ordentligt. Här står den skyldige och tar igen sig efter ett litet kvällsverk. Stackarn, ser helt utarbetad ut.

Hemma på vår gata i Beachwood............och skåne-Aaron

I onsdagskväll var vi på en alldeles utomordentlig trevlig drink hos våra grannar Marilyn och Bill. De bor tvärs över gatan i ett mysigt hus. De hade även bjudit in grannarna Eleonor och Steven samt ett yngre par, Victoria och Aaron som bor en gata brevid. Jag var så lyrisk över tanken att vi fakiskt varken behövde tänka på bil eller taxi, som man jämt måste i LA . Det var bara att steppa över. Det var så himla trevligt och jag kände att, nämen, det är ju lite som hemma i Sverige. Marilyn lagade te speciellt till mig för min hosta, så gulligt. Paret Victoria och Aaron hade bara några dagar tidigare, tagit det härliga initiativet, utan att vi varken kände varandra eller ens sett varandra, att bjuda oss på deras julfest. En dag, bara låg där en inbjudan i brevlådan. Hur glad blir man inte då? Ännu en tillställning som man kan promenixa till. ÅH VAD BRA!!! Vad jag nu vill komma fram till och bara förklara hur konstigt livet är ibland. Häromdagen såg jag filmen "Funny People" med favoriten Adam Sandler. Efter den filmen kände jag mig väldigt eggad att få skriva humortexter till föredragshållare eller komiker. Ni vet ibland när man kan komma på saker som verkligen skulle vara kul att få göra och blir upplyft av bara tanken.

När sedan Aaron, som då är komiker, visar det sig under kvällen, berättar om lite gäster som kommer på till deras fest, blev jag nästan religös. Nu börjar jag tro ännu mer på frasen: "It´s a sign". Nämligen bjuden på samma julfest är då Adam Sandler. Hur konstigt är detta? Jag kanske kan bli hans 40-åriga prao, till att börja med alltså.

Victoria som är skådespelerska lärde mig att man inte får fråga skådisar: Vad jobbar du med nu? Man ska fråga: Hur går det? Så kan skådespelaren själv bestämma vad de vill svara. Det är ju ett bra stalltips när man är i Hollywood. Fast det är klart träffar man Brad Pitt måste man ju fråga "Vad jobbar du med nu-frågan".

Må det bära eller brista!

Men konstigast hittills, var ändå detta:

Amerikanska Aaron, hade bott i Helsingborg som yngre påg, pratade flytande skånska och snusade som en hel svennebanan.