Hårt arbete på en söndag

Söndagen startade, inte fullt så tidigt som övriga dagar brukar. 8.00 fick Max upp oss. Sovmorgon skulle man kunna säga.

Poolen var första målet denna soliga dag. Efter poolhäng gick Marianne raka vägen upp till matbordet och klädde på sig paleontologrocken. Ja, nästan i alla fall. Kalles dinousariepresent, tog enligt Kalle lite för lång tid att "pensla" fram, så farmor tog tag i det hela och ägnade en bra lång stund med att få fram skelettet. Hon kämpade på bra i värmen. Efter ett bra tag, började delarna komma fram, en efter en. Kalle hoppade upp och ner av glädje. Nästa steg blir att bygga skelettdelarna till en "riktig" dino. Samtidigt, i en annan del av vårt hem, hittade jag Jock, vaggandes Max till sömns. Ser ut som om, Jock kanske brände av några sidor i sin bok i samma veva. Efter hårt arbete med dinousarier och barnläggning vankades det hemkörda pizzor från härliga restaurangen Mozza och en fin mozzarellahistoria; Mozza caprese. Fortsättning följer.

Julstämning i The Grove och Ulf Lundell i Studio City

Kalle och farmor Marianne började lördagen med ett besök på ett riktigt grabbställe, La Brea Tar Pits på 5801 Wilshire Blvd. Här kan man förkovra sig i fossiler och uppstoppade djur. Kalle älskar att vara här. Han fick en present av farmor, där man själv ska skrapa fram ett dinousarieskelett. Jock satt på en parkeringsplats med en sovande Max och hade telefonkonferens. Jag och Maja fixade naglarna, hon valde blått. Sen gick vi hand i hand till The Grove och kollade så att alla skötte sitt arbete med juldekorationerna. Och ja, vi kände oss nöjda med att tomtehuset börjar komma i ordning, granen tar form och släden med renarna "ligger i luften" . De sköter sig bra där på The Grove. Nu är det ju bara 1 1/2 månad kvar till julafton. Maja kom väl ihåg att vi besökte tomten förra året. Hon kom också ihåg att för exakt ett år sedan kunde hon och lillebror Kalle inte ett ord engelska. Nu pratar de flytande. Ord som "awesome" och "sure" är vardagsmat . Barn är coola på alla sätt. Hela familjen möttes sen upp för redig amerikansk lunch på Jonny Rockets i Farmers Market. Barnen fick miniatyr hamburgare och mini hotdogs. Barnvänligt på hög ljudnivå. Sen var det raka vägen hem och dags att vila upp oss inför kvällen.
Aftonens middag var hos TV-producenten Craig Plestis och hans fru Karen. Huset var beläget i Studio City och helt fantastiskt olikt alla andra hus vi tidigare sett. Modernt amerikanskt möter svenskt franskt och spanskt, med andra ord europeiska känningar. Mycket färger på ett smakfullt sätt. De gillar precis som jag att pryda väggarna med fina och lite halv unika posters. Levande ljus blandades med ljuset och ljudet från öppna spisen och färgglada ljuslampor som satt upphängda i trädgården. Vi entrén kändes det väldigt svenskt, en lång rad av gummistövlar var det första som möte oss. Precis som hemma! Karen, som bla är matjournalist (bla,Bon Apetit Magazine), hade kvällen till ära bakat eget bröd och gravat laxen, tout seul. Jag var impad. Till detta serverades Vodka och Aquavit. Jock och Mattias sjöng svenska nubbevisor i vanlig ordning, och som alltid, ser amerikanerna lika förvånade ut. Själva middagen sedan, bestod bland annat av något som liknade nypotatis, mycket gott. Till detta lyssnade vi på tonerna av Ulf Lundell. Måste även påpeka att det var LP-skivor, inte CD-skivor. Karen visade stolt upp hela sin Lundellsamling, hon är ett sant fan. Sen tog vi taxi hem. När man nämner ordet taxi här, så får man samma reaktion som när man nämner ordet promenad. Hellre dricka, köra och aldrig promenera är lite amerikanernas melodi. Ok då vet ni, god natt.