Grattis Elin och Robin!

Mina två kompisar från Stockholm fick barn igår, på bästa SÖS. Elin och Robin stort grattis. Jag är lite avundsjuk på er som får ligga där och äta goda mackor och bli uppassade av gullig personal. Jag älskar BB på SÖS. Men i alla fall är det helt underbart att bebisen äntligen behagade komma ut. Skicka bild NU! Annars hittade jag ett foto som stämde in på beskrivningen ni gav av lillen. Ska han inte heta Elbin eller Rolin, som en fin kombination av era namn?

Bara en idé alltså.

Kram

TV-änkorna dinerar och barnen rumsterar

I går var jag och min kompis Helena "Tv-änkor" och åt en stillsam och lugn middag hemma hos mig. De sammanlagt fem barnen satt först och åt lugnt och fridfullt, de åt allt och gillade allt. Inget kladd heller. Helt otroligt. Sen frågade de om de kunde få gå och lägga sig och sova, alla fem samtidigt, kl 20.00. Då tog vi en drink på altanen. Noooooot.

Nu spelar vi tillbaka. Våra män drog till öknen för att hitta på nya TV-program och leva mansliv en natt. Då kom Helena med sina barn till mig för sushimiddag. Tycker själv att jag hade fixat fint. Ja alltså, jag hade lagt upp de färdiga sushisarna på ett fat. Ansträngande! Först fick barnen äta. Mycket skratt, tjo och tjim var det. Många viljor om vad som var gott och inte. Det hela avslutades med att ett fat åkte i marken så maten flög över halva rummet. Mammorna bet ihop, torkade och drack vin. Sen fick mammorna äta, lite kvickt sådär.

De stora barnen lekte strax kurragömma, mammorna var då tvugna att också hänga på i leken och säga om det var varmt eller kallt. Samtidigt som det skulle ske någon sorts nattning av de två minsta illbattingarna ute på altanen. Helenas Leo, somnade ganska mycket som en stock. Max, som har ett gäng tänder på G, var inte sovsugen, mer skriksugen. De stora barnen fick se lite film, då lugnade det sig lite, men Max var i högform. Vinglas och värmeljus fick flytta runt allt eftersom han drog fram. Kände att febern liksom återvände och energin försvann. Men tro mig, besöket var mycket efterlängtat och vi hann till och med byta några meningar. Även om jag inte kommer ihåg exakt vad vi pratade om, så var det något bra och trevligt i alla fall.

Helena och hennes entourage åkte hem vid 21.00 tror jag. Jag och barnen samlade oss då för läggning. Planen var att de två stora skulle ligga i sina sängar och läsa, medan jag nattade Max. Det började bra, men sen typ spökade det där Maja och Kalle låg. De fick då komma in i vårt sovrum, där hade Max nästan somnat. Han blev så glad när syskonen kom, och hämtade ny kraft. Till saken hör att jag fortfarande är lite småseg efter allt hostande. Så nu hade jag lite svårt att själv hålla mig vaken. Men jag är ju mamma! Ok, alla måste vara tysta så lillebror somnar. Det funkade, Max somnade, jag bar honom till sin säng. Puh, alla sover, god natt. Efter en timmes sömn, vaknar Kalle och har faktiskt gått på toaletten i vår säng. Ok, upp med honom, Maja rullar över i hans kiss. Ta bort lakan, lägga Maja vid sidan medan Kalle är i min famn. Ganska tung. In med Kalle i Majas säng, han somnar. Nu då? Nähä, Max vaknar. Går in till honom och ligger brevid honom i Kalles säng. SOOOV!!!!! Denna natt hade Max bestämt sig för att vakna en gång i timmen, HELA natten. När jag vaknade i morse, vaknade jag i Kalles säng. Vet inte varför, när och hur jag kom dit, men Kalle sa: Ligger du här nu? Ja, jag gör visst det, tänkte jag förvirrat, men nu ska mamma gå upp och göra gröt, en ny dag, tjoohoo.

Detta var en av de tokigaste vaknätter jag varit med om.

Jag beundrar VERKLIGEN ensamstående mammor och pappor!

Landningsbana och 40-års kris

I dag var det minst sagt dags igen!

Att gå till min Hollywood-Beverly-Hills frisör. Helena som hon heter, är ju även konstnär och gör superfina konstverk, när hon inte fixar till folks "landningsbanor". Ja det var vad hon kallade min utväxt idag. Hon tyckte att jag skulle redigera in ett flygplan i håret med hjälp av photohop här i bloggen. Ja, mer kreativ kvinna få man väl leta efter. Nu är ju inte jag en photoshoptjej, men ni kan säkert se idén framför er. Som vanligt gick jag nöjd ut från The Cottage som salongen heter. Tog en sväng förbi en liten modebutik brevid. De skyltade glatt med mammas ringar. Kul, men inte så kul. Jag var tvungen att gå in och styra upp skyltningen lite. Lite mer säljande koncept tycker jag de kunde bjussa på. I nästa vecka lovade då butikskvinnan att skylta om, till ringarnas fördel, så ringarna syns bättre och säljer som smör inför jul. Då tackar jag för det. Coolt att mammas ringar finns i Bevvan!!! Jag tar emot beställningar.

Jag har de senaste dagarna kommit fram till att jag har en svår, mycket svår 40-års kris. Tittar mig själv i spegeln och ser saker som jag aldrig sett förr och tanken på att, jähäpp, nu går det bara utför, gör mig tokig, ledsen och konstig. När jag på stans gator och torg, ser 70- åriga hollywoodkvinnor som ser ut som 40-åringar, då blir jag ännu mer förvirrad och konstig. Hollywood är sannerligen ett konstigt ställe, kan sätta fart på vilken hjärna som helst. Jag kan riktigt se hur mina barn växer för varje dag, alltså åldras jag varje dag. Men så såg jag en bild på den här donnan, Demi Moore och la ihop med den här läckerbiten, Courtney Cox, budskaps t-shirt, "40 is the new 20". Amen! Jamen då så, det kanske inte är så dumt ändå. Och hey, det är faktiskt ett helt halvår tills jag fyller 40. Och förresten, min egen mamma har nästan inga rynkor alls, det är väl ändå ett arv? Det vände helt plötsligt för en stund. Och vad kan vara bättre när man känner sig lite nere, än en hederlig biofilm. Träffade Helena på The Grove på en snabb, inte så "finlunch", men korvlunch, och sen såg vi "The Blind side", med en annan härlig lite över 40-taggare, Sandra Bullock. Kan varmt rekomendera denna gripande, gulliga och roliga film till eder alla. Och det bästa av allt; "it´s based on a true story".

Nu ska jag kolla om jag fått några nya skavanker under dagen......skoja bara.

This is the shit part 2

Ja men då har Max 16 månader slagit till igen.

Förra gången var det en blysam kludd jämfört med denna "markera in reviret bajserian" som jag precis fick äran att finna i pojkarnas rum. Ja, det var mitt fel, att jag i ren stress glömde blöjan. Max kände väl lite frihet i icke-brallan och gick loss ordentligt. Här står den skyldige och tar igen sig efter ett litet kvällsverk. Stackarn, ser helt utarbetad ut.

Hemma på vår gata i Beachwood............och skåne-Aaron

I onsdagskväll var vi på en alldeles utomordentlig trevlig drink hos våra grannar Marilyn och Bill. De bor tvärs över gatan i ett mysigt hus. De hade även bjudit in grannarna Eleonor och Steven samt ett yngre par, Victoria och Aaron som bor en gata brevid. Jag var så lyrisk över tanken att vi fakiskt varken behövde tänka på bil eller taxi, som man jämt måste i LA . Det var bara att steppa över. Det var så himla trevligt och jag kände att, nämen, det är ju lite som hemma i Sverige. Marilyn lagade te speciellt till mig för min hosta, så gulligt. Paret Victoria och Aaron hade bara några dagar tidigare, tagit det härliga initiativet, utan att vi varken kände varandra eller ens sett varandra, att bjuda oss på deras julfest. En dag, bara låg där en inbjudan i brevlådan. Hur glad blir man inte då? Ännu en tillställning som man kan promenixa till. ÅH VAD BRA!!! Vad jag nu vill komma fram till och bara förklara hur konstigt livet är ibland. Häromdagen såg jag filmen "Funny People" med favoriten Adam Sandler. Efter den filmen kände jag mig väldigt eggad att få skriva humortexter till föredragshållare eller komiker. Ni vet ibland när man kan komma på saker som verkligen skulle vara kul att få göra och blir upplyft av bara tanken.

När sedan Aaron, som då är komiker, visar det sig under kvällen, berättar om lite gäster som kommer på till deras fest, blev jag nästan religös. Nu börjar jag tro ännu mer på frasen: "It´s a sign". Nämligen bjuden på samma julfest är då Adam Sandler. Hur konstigt är detta? Jag kanske kan bli hans 40-åriga prao, till att börja med alltså.

Victoria som är skådespelerska lärde mig att man inte får fråga skådisar: Vad jobbar du med nu? Man ska fråga: Hur går det? Så kan skådespelaren själv bestämma vad de vill svara. Det är ju ett bra stalltips när man är i Hollywood. Fast det är klart träffar man Brad Pitt måste man ju fråga "Vad jobbar du med nu-frågan".

Må det bära eller brista!

Men konstigast hittills, var ändå detta:

Amerikanska Aaron, hade bott i Helsingborg som yngre påg, pratade flytande skånska och snusade som en hel svennebanan.

Till m.clapper

Kära m.clapper!

Kul att du läser min blogg. Du ville veta lite mer om min bakgrund. Hm....? Var startar man då för att inte bli långdragen.

Är det från när jag sålde jultidningar i Limhamn, jag var ganska bra på att kränga "Mors Julbrev".

Eller från när jag konfirmerade mig i Limhans kyrka. Förmodligen inte!

Jag föddes i Växjö 1970, har bott på lite olika ställen i Sverige eftersom min pappa som är journalist, jobbade på olika tidningar. Hamnade i Malmö 1978, så jag räknar mig själv som skånetös. Började frilansa vid unga år, 14, på Tidningen Arbetet i Malmö och höll på med det i många år. Har jobbat på Malmö Dramatiska Teater på pressavdelningen och var med och startade upp Lasse Holmqvists TV-kanal "Öresundskanalen". Flyttade till Stockholm 1995 och fick jobb på ZTV, som redaktör på den dagligen sända två timmars liveshowen "Västmannagatan 44A". Bland det roligaste jag har gjort faktiskt. Jobbade kvar på kanalen i olika roller under ca 8 år; som programchef, produktionschef, projektledare, redaktör och producent. Resten av min jobbkarriär finns i "Profilen". Jag har haft många och roliga TV-jobb, både på kanaler och produktionsbolag.

Resa gillar jag också!

Jag bodde i Paris i ett halvår på 90-talet. Pluggade franska, gick runt med min modellbok och åt "pain au chocolate". Det där hängde ju inte ihop, men så var det.

Badade i popcorn en hel natt, i ett badkar, på en stor nattklubb i Paris med min kompis Cissi. Nu för tiden poppar jag popcorn till husbehov, till barnen.

Just nu jobbar jag inte, men förbereder mig inför detta. Jag har varit livrädd för att skriva under många år. Nu å andra sidan skriver jag hela dagarna, jag tar igen förlorad skrivtid helt enkelt. Kan inte sluta!

Övrigt: Jag har aldrig haft några direkta "hobbys", det hade alla mina kompisar. Men jag älskar humor, mode och trender av olika slag och skriva. På "äldre" dagar har jag tagit upp drömmen om att bli tennisess, ja ess blir jag kanske inte, men lite bollar slår jag. Jag har en lillebror som är sjöman, Erik. Han kommer snart och hälsar på oss i LA, då blir det liv i luckan. Annars: Min mamma och jag planerar ett litet företag med hennes designverk (återkommer om detta) och pappa hjälper mig med proffsstöd till mitt bokprojekt.

Ja, det var väl det.

Det skulle vara kul att veta vem m.clapper är också!

Åsa

Så kul, Åsa är den "matte-Åsa" som jag undrat över så mycket! I dag har vi mailat och vi har gemensamma bekanta och hängt på samma ställen, bott i samma stad, Stockholm. Hela tiden! Nu bor hon på Mallorca, ett av mina favoritställen på jorden. Driven som hon är har hon öppnat en modebutik som heter Stil, på Mallis alltså. En blogg har Åsa också, där hon delar med sig av, bland annat, sitt intresse, mode.

Nu väntar jag på att hon ska skriva tillbaka och berätta ännu mer vad som har hänt under de sista 20 åren. Livet är bra spännande och oväntat ibland.

HELP!!!!!!!!

Ursäkta men detta går ju bort! Jag kan inte sluta stirra på dessa två ensembler, för barn. Och detta hittade jag på Janie and Jack butiken på The Grove. En av de mest ojämna (i utbudet) barnbutiker jag varit med om. Antingen jätte fint eller jätte fult. Inget mitt i liksom. Jisses.

Paljettmössan

Nu är det tyst i huset, alla har gått och lagt sig. Man kanske skulle prova paljettmössan. Max skulle nog inte ha något emot det. Eller så ska jag bara gå och lägga mig. God natt!

Doktorns diagnos, discomössa och snabbfika

Nu har jag varit sjuk i en och en halv vecka tror jag. Tjatigt. I dag fick jag en tid hos läkaren Dr Gray. Diagnos: Inte svininfluensa. Trodde hon till 99 procent i alla fall, då får man ju lita på detta. Men mediciner det fick jag, kolla laddningen. Fick en sådan där apparat, inhalator, som astmatiker har. Eftersom jag haft en del kompisar som använt sådana, trodde jag faktiskt att jag visste hur man gör. Men när jag väl skulle testa, så funkade det inte alls. Kanske någon kan ge en kortfattad beskrivning på hur detta ska gå till? Tack! Ska även gå igenom info-manualen en gång till. Hatar manualer! Dr Gray ordinerade även mycket vila! Så det ska jag ägna mig åt nu, ja, när tillfälle ges.

Jag blev så glad att jag inte hade svajninfluensa, att jag unnade mig en tur till The Grove och köpte en rosa paljett discomösa på Forever Twentyone till Maja. Max tyckte att den klädde honom bättre, och övertog den kvickt. Glamourish!! När man har döttrar är det lätt, att liksom överföra sina egna drömmar eller saker man vill ha. Typ discomösan, jag såg redan i butiken, att jag skulle faktiskt inte skulle se riktigt klok ut om jag spatserade runt med discopaljetter på huvudet. Men jag ville liksom ha den, och Maja gillade den. Nu finns den i familjen. Häpp! Hann med en 30 min kaffedate med min väninna Helena. Snabbt, det var mycket som skulle avhandlas. Vi hann med en hel del, men långt från allt. Vi har lärt oss att prata ganska fort och beta av ämnena systematiskt. Ser fram emot nästa date, som då även ska innehålla lunch och bio. Måste bli en heldag, när jag tänker efter. Kanon!
Tog en snabb titt på hur julnissarna ligger till med fixandet. Ser bra ut. Granen är ju klar och de verkar följa tidsplaneringen ang uppstyrning av tomtehuset. Skönt, då slipper jag oroa mig för det.

Den 22 november smäller det, då är det julgrans tändning på The Grove. Kan knappt vänta!

Komvux i Lund på 90 talet

I går fick jag frågan ; "Om jag är den Manda som pluggade på Komvux på 90 talet i Lund?" Jag vågar nästan med all säkerhet säga ; ja det är jag. På den tiden fanns inte så många Manda, jag var ganska ensam om att heta det hela 70 80 och 90 talet i Malmö/Lund (överallt egentligen). Nu däremot dyker de upp lite varstans, man borde kanske starta en "Vi som heter Manda" förening. Undrar hur många vi är? Ok, slut insnöat på det. Då undrar jag tillbaka, om du Åsa, som undrade, är den tjej som jag pluggade med, och vi satt tillsammans nån gång och pluggade, matte tror jag? Jag tänker nämligen på dig ibland, undrar var du tog vägen och gör nu?! Jag pluggade in alla naturvetenskapliga ämnen på Komvux, hade tänkt att bli tandläkare. Nu blev det inte så, men även om det var rent ut sagt ett helsike ibland att förstå fysiken och matten så sitter andragradsekvationerna och sinuskurvorna där någonstans. Hoppas bara det dröjer innan någon av barnen ber mig förklara. Något ringrostig! Det var så jobbiga ämnen för mig, att jag var nära att hoppa av flera gånger, men helt plötsligt lossnade det på fysiken och jag hade superresultat. Jag var så bra (en gång) att läraren visade upp mitt prov för klassen. Då kändes det som om jag, fysiken och matten, liksom blev bästisar. Tack fysikmagistern för att du fick mig att fortsätta! Och tack matteläraren för att jag slutligen fick en 3:a och inte blev underkänd. Och tack Bosse, som satt många timmar och visade mig alla obegripliga lagar inom fysiken, med hjälp av bla suddgummi och linjal. Vilket tålamod den kompisen hade! Jag slet verkligen. Vilka tider!

Sverigepaket med julkalendrar och robotar

Den här söta Lindex robot-bodyn fick Max idag. Tänker direkt på Mini Rodinis robotar. Mini R blev ju precis valda till "Childrenswear designer of the year". Grattis!

Den här Mini R T-shirten tex, må den aldrig bli för liten till Maja. Underbart cool!

Max fick i alla fall robotbodyn på posten igår av mormor Kari och morfar Stefan. 15 kr säger mamma att den kostade, hon kan då konsten att hitta i reaboxar. Max är väldigt nöjd med sin coola outfit. Den funkade ju bra till de röda mjukisbyxorna från söta ekologiska barnbutiken i Larchmont, The Little Seed. Deras egna märke faktiskt. Mjuka, snygga och eko!

Morföräldrarna hade även slagit till med, att köpa två hederliga SVT julkalendrar till Maja och Kalle. Så från och med 1 december kan vi följa årets julkalender på datorn här i från Los Angeles. Hoppas hoppas att julkalendern är bra i år!

Kids club i poolen och armkroksskål

Den fina, väldesignade poolen börjar nu mer och mer likna "kidsclub" på nån resort. Uppblåsbara krokodiler, cyklop, hajar och simringar slåss om plats i vattnet. Dags att helgrensa!

Efter en trevlig lunch på stan och en allmänt fin söndag, dukade Jock upp med ost och bubbelvin på altanen. Helt plötsligt tyckte Jock att vi skulle armkroka när vi drack. Hm? Grabbigt, gymnasietiden eller kanske helt rätt? Jag hängde på, man vill ju inte vara sån. Det hade varit ok med en vanlig hederlig skål också. Jock och jag är inte speciellt "fina i kanten" gällande dryck, men denna sk dryck smakade, ja tänk er tonårsvinet Liebfraumilch, fast 10 resor värre. Vi bytte raskt flaska, då blev det bättre.

Denna gång blev det en vanlig skål. I Sverige när man är på Systemet, då står det små trevliga lappar med text som kryddigt, örtigt, rökigt, surt osv. Att då, som vi ville, hitta ett torrt sprakande vin, så får man gissa lite, eftersom inga ledtrådar gives. Å det gick lite mindre bra denna gång. Jaja, trevligt var det.

Söndagslunch i Bevvan

I dag när jag vaknade av min egen hosta, tänkte jag, nä nu får det ju snart vara nog. Denna influensa, svin eller inte, är icke nådig. Nu är huvudvärk och värk i kroppen över men hostan och roslandet i halsen består o lite feber såklart. I villket fall så orkade jag inte med tanken att vara hemma en hel dag igen. Ett snabbt familjeråd, vi åker till Beverly Hills och barnvänliga underbara restaurangen Il Fornaio, 301 North Beverly Drive. Det är lite rysk roulette att ta med tre småbarn till restaurang. Man vet liksom aldrig var det ska sluta. Men här har vi varit förut så det ska nog gå vägen. Alt gick så bra; Vi fick vårt favoritbord längst in i lokalen, barnen fick ritsaker och favoritdrycker, Max somnade och sov sig genom lunchen.
Vi beställde vad vi brukar pizza till barnen och carpaccio till vuxna. En mycket välorganiserad lunch och inte mindre mysig för det, tvärtom. Sen vaknade Max och hade spring i benen, då la vi alla benen på ryggen och drog. Man ska ju sluta när det är som bäst. Jag gillar att göra små studiebesök i Beverly Hills det är så rent, fint och lyxigt. Man blir liksom glad av att luncha i sådan atmosfär! För att inte tala om hur intressant det är att titta på alla dessa människor som glider omkring i färglada plyschgympadräkter, stooooora solbrillor, gala frisyrer och dyrköpta väskor. Såg en fjortis med en Tiffany-nyckel runt halsen. Har för mig att de är rätt dyra........i alla fall den hon hade. Kanske var det hennes mammas, eller inte?

En snabb sväng på Wholefoods på Santa Monica Boulevard hann vi med också. Kalle stirrade in i köttdisken och utropade -Titta mamma en pig! Nu var det ju en kalkon, men hur stor som helst. Här byter högtiderna av varandra som en annan stafett. Snart "Thanksgiving" i USA, sen jul sen........

Wholefoods har en liten minibutik som heter typ Wholefoods Lifestyle, kanske den tråkigaste lifstylebutiken hitills.

Göre er icke besvär!

Jock i poolen

Jock avrundar sin dag med ett välförtjänt kvällsdopp

God natt!