Joe DiMaggio, Hanna Montana och Astroboy

I går eftermiddag var Max och jag ute på en uppfriskande promenad i grannskapet. Max tog med sig sitt "bat" om han skulle behöva skydda sin mor eller få ett erbjudande från ett "team". Vi e ju i Hollywood, allt kan hända. Det är verkligen kuperat och rumpan får sig en workout, samtidigt som det är trevligt att bara titta på alla fina hus.


Utbudet är av mixat slag här i Beachwood Canyon. De flesta är stora hus, men kan se ut lite hur som. Gigantiska moderna lådor blandas med rara sagoslott. Jag njuter av att traska omkring här. Själva underlaget är helt galet, stora sprickor i marken, men det får man väl räkna in som en del av charmen. Det var riktigt kallt i luften och så luktade som om någon eldade en majbrasa i december. Då längtade jag hem faktiskt. Så fick jag syn på den här välkända skylten där borta i fjärran, och tänkte, det är ju nästan overkligt att jag är här. Så där går tankarna ibland. Längta hem eller inte. Njuta av nuet är något som jag tycker är svårt. Men i går infann sig känslan faktiskt. Att få gå här, på tidiga eftermiddagen med min gulliga son, det är ju härligt det. Sen traskade vi nedförsbacke hem för att möta dessa två nyfrisserade personerna "Hanna Montana" och "Astroboy". Det var så de presenterade sig. Vår Beverly Hills frisör Helena Gullström, har gjort det igen! Så fina! Kalle ville i och för sig ha svart hår, men fick nöja sig med själva "tuppkammen" i dag. Maja sov i sittandes position i natt!

Dricka ljus

Så var vår yngste son igång igen. Klättra klättra klättra................och försöka dricka ljus.

Vad kan egentligen hända på 60 sek?

Hörde av några amerikaner att detta var kallaste dagen i LA hitills. Ja, det var riktigt kallt. Vantar och halsduksläge. Jag testar lite olika Yogapass just nu för att känna in vad jag gillar bäst. I morse var jag på ett härligt tufft strechigt yoga pass. Kroppen börjar ge med sig lite nu faktiskt. Hittade detta fina trä yogablock i butiken på Yogaworks. Snygg men jag undrar om den är så bra. Känns som man skulle glida iväg på den. Men vad vet jag?! Jag har i alla fall världens bästa fina och röda yogamatta, Manduka. Den glider man absolut ingenstans på. Sen jag köpte den för snart ett år sedan, så blev liksom yogan ännu härligare.

Min man och jag har lite delade meningar om vad som faktiskt kan hända om man inte har koll på Max under en minut. Här vill jag nu presentera vad som just hände, inom loppet av just en minut utan (min) uppsikt. OBS! Vi kör lite"EFTERLYST" och rekonstruerar själva "brottet". Dvs början på händelsen ( 2 första bilderna). Han försökte nämligen en gång till. Ok håll i hatten!

Känns som om jag och Jock inte behöver ha den diskussionen igen. Svaret är: Allt kan hända på en minut i en ettårings liv! Allt!

Kakfrossa o besöksmaraton somewhere over the rainbow

Regnet i går var faktiskt helt overkligt. Angelenos är ju inte vana vid regn, alltså gäller det att vara försiktig i trafiken en sådan dag. Och det tog faktiskt lite längre tid för våra gäster att komma fram pga "ovädret", ja det klassas väl som "oväder" här. Hemma är det helt vanligt midsommaraftons väder, inget konstigt med det. Mysigt att få besök en sådan här dag. Karin hade med sig ett litet "göttbord" från Wholefoods härliga utbud. Lille Harry drog i gång och byggde värsta, största tågbanan med en gång. En liten ingenjör tror jag bestämt. Sibi hade lagat en fantastiskt god lasagne som vi alla njöt av. Alltså, de här kakorna som vi fick, var något i hästväg. Så fort Karin o gänget försvann ut genom dörren, försvann kakorna från burken. Och samtidigt damp det ner ett sms från grannen Charity som undrade: Vad gör du? Inte mycket just nu tänkte jag och så kom hon och sonen Talbot över. De är så rart varje gång Max o Talbot ses, kramkalas utan dess like. Vi patade om hennes senaste skrivprojekt och eldade upp oss helt för det var så roligt! Mitt i allt tittade vi ut och såg världens vackraste regnbåge, som kändes som den var så nära, att den faktiskt var i vår pool. Som man brukar säga, efter regn kommer sol, helt magiskt var det.

När så alla gäster hade gått och det var tyst i huset, tog Max en bok från hyllan och gick in i Majas rum och la sig en stund. Gulligt!

Sömnlös i Los Angeles

I natt kunde jag absolut inte somna. Ni vet när man ligger och tänker och förstorar upp miniproblem till giganttrubbel. När jag har sådana nätter brukar jag förströ min tid med att maila, läsa tidningar på nätet, kolla vad som händer på "Dagens media", och invecklade Hemnet. Det är inte samma sak längre, förr var det nästan mysigt att kolla Hemnet. Något har hänt. Denna natt var det i alla fall Facebook och tillhörande chat. Min kompis Filippa och jag chattade en stund. Att prata med henne är som att prata med sig själv, skönt. Saknar henne och ska nu be till lite högre makter att hon hälsar på oss med familjen. Sen chattade jag lite med en kollega från TV-världen Svante Kettner som behövde hjälp att hitta två presumtiva programledare. Jag vaskade fram dem två och blev av dem lite uppdaterad på vad de gör och mår. Så kul! Efter detta kunde jag faktiskt somna. Saknar verkligen pulsen och snabba ryck som både TV-och tidningsvärlden alltid bjussar på. Ja ja.... Snabba ryck är det även i väderväxlingarna här i LA just nu. Först supervarmt, sen Sverigekyla och nu Malmöregn. Det fullkomligt pissar ner. Ganska härligt på nåt vis att höra regnet smattra på taket, och slippa gå ut. En stor kopp kaffe nu och sen får vi härligt nog lunchbesök av Karin och kidsen. Hoppas jag, om de inte fullkomligt kommer bort sig i regnet.

Dags att piggna till!

LA-Luciafirande och mysig familjemiddag

I går söndag var det årliga jultillställningen "Swedish Christmas Fair"som SWEORNA annordnar. Kl 12 kom hon då, Lucian och hennes possy. Det var lite svårt att tränga tillbaka tårarna när de skred in i lokalen och sjöng vackra luciasånger. Till min stora förfäran så kom Maja inte ihåg de svenska julsångerna. Till saken hör att hon alltid memorerar alla sånger, från babysånger till tuffa hiphopbeats. Det blir till att svenska till barnen och köra lite Hej tomtegubbar och Staffan var en stalledräng inför jul. Och på tal om Staffan. Det dök upp många bekanta i julvimlet. Bland annat sprang jag in i journalisten Staffan Erfors som frilansar i Los Angeles just nu. Har inte sett honom, sen han var min chef på TV3, för en miljon år sedan. Trevligt. Han hade otroligt najsa kängor. Mode! Medan jag då spanade in mode detaljer, var Kalle och Maja i sitt esse; Pysselhörnan! De pysslade hur länge som helst och de gjorde jätte fina luciakronor bland annat. Sen var det korvdags så klart. Och Fiskdam. Trevlig och mysig dag med barnen. Framåt eftermiddagen åkte hela familjen hem till Helena och Mattias för en mycket god och trevlig familjemiddag. Helena och hennes bror Micke stod vid grytorna och det blev en härlig "Boef Bourgignon" och goda viner. Lagom till middagen kom barnvakterna Amanda och hennes kompis Anna och lekte med barnen under middagen. Lyx på hög nivå! Enligt tradition byter vi julklappar och så även denna afton. Alla fick så fina klappar, men min bok var bäst.

Hollywood partaj 2, gröna möbler och bar hopping

Lördagskvällen var extra trevlig. Vi var bjudna till en grannfamilj på julfest, med alla barnen. Max var alldeles slut efter IKEAbesöket så han stannade mer än gärna hemma med barnvakten Julia. Och ibland känns det som om vi behöver vara lite själva med de två stora barnen och hitta på saker. De var mycket stolta när de fick följa med på vuxenfest och vi hade en mysig promenad, i ett absolut helt kolsvart Beachwood Canyon. Med oss hade vi så klart svenska ekologiska geléhjärtan och en flaska rött. Det är mycket intressant att komma hem till nya bekanta här i LA. Alla hus är väldigt olika och oftast mycket arkitektritade och snyggt inredda. Paret Andrea och Hank hade inrett sitt hus mycket funktionellt och smakfullt. Det var människor precis överallt och det kändes tryggt att se Max bästis Talbot med sin föräldrar i vimlet. Maja och Kalle var helt lyriska när de slog slang med en kille som jobbar på Nickelodeon och faktiskt ritar DORA och DIEGO. De blev lovade en guidad rundtur bland Dora-ritborden när som helst. När vi lämnade festen fick barnen urfina påsar i säckväv med godis i. Riktigt jullikt! Vi hade en lika mysig promenad tillbaka hem. Lämnade barnen hos Julia och gav oss iväg ut på helgens andra natt på stan. Vi åkte till en välgörenhets tillställning på Cisco Brothers på 440 N La Brea Avenue. En helt fantastisk och spännande "inredning, kläder, design och konst butik". Cisco, ägaren är en välkänd designer som utvecklat Inside Green . Alla möbler som han designar och tillverkar är i helt miljövänliga material, så som stoppningen, trät och det vattenbaserade klistret. Både snyggt och eko! Själva tillställningen hölls av Steves, som liksom liknar Povel Ramel. Han låg inne med en härligt cool tvemönstrad slips. Här mysandes med Jock. En våning upp hittade jag en ny favorit Apartment 3. Om jag förstod det hela rätt så är det ett designerkollektiv, som jag helt klart ska ta mig en närmare titt på fram över. Vintage och nyprod. Köpte ett fantastiskt trevligt armband. Det bjöds på trevlig modevisning också. När vi druckit lite vin samtalat med intressanta människor (med diverse trevliga hattar) så konstaterade vi, att vi hade faktiskt barnvakt ett par timmar till. Varför inte en hederlig bar runda i Beachwood som en snygg avrunding av aftonen? Det må se tomt ut utanför, men inne på barerna var det full rulle. Det var trängsel fram till baren på "Birds", 5925 Franklin Avenue, precis som det ska vara en lördagkväll. Människor var på sitt bästa partyhumör. Här fick vi ta del av; En manlig strippa, en hund inne på restaurangen och ett livligt födelsedagskalas. Servitören hade en t-shirt med den passande texten; "Come for the food, stay for the drama" Vi iakttog allt med stor glädje på uppvärmd uteservering. Nästa bar var "Poubelle", 5907 W Franklin Avenue, här var så trevligt att vi ville flytta in. Kvällens sista beställning blev en irish coffe, utan skummad grädde serverad i en stor tekopp. Lite annorlunda, men gott! Vi lämnade partylivet och det kändes som om vi hade varit ute på Söder i Stockholm.

Partaja i Hollywood

I går fredag var vi på en trevlig och 80-talig restaurang "Geisha House", 6633 Hollywood Boulevard. Ja, i alla fall om man snackar musikvalet som DJ-tjejen drog på med. Högt var det också. Det måste vara en åldersgrej, jag klarar inte av för hög musik när man ska sitta som vi gjorde, sex personer och prata. Bortsett från det så var det en kanonrestaurang, alldeles röd var den också. Maten var super och sällskapet med. Helena, Mattias, Micke och Tanja. Det var första gången Tanja och Jock träffades, det såg ju ut som ett kärt möte. Efter middagen drog jag och Jock med gänget på en musikstudiofest vi var inviterade till. Härlig stämning, mycket folk och discodans. Människor stod och hängde i trappan och rökte. Just rökningen i trappan, kändes som att komma tillbaka till nån studentskiva på 90-talet. En av killarna som hade studion bodde i ena delen. Super coolt loft! Jag och Helena började, vid 1 tiden bli lite trötta och ville nästan krypa upp i denna loftsäng och sova en stund. Inbjudande eller hur? Jätte kul att vara på en riktig fest hemma hos någon där det fanns dansanta discomänniskor och inte minst, ett flott drinkbord.

IKEA here we come

Att åka till IKEA gillar hela familjen, gärna en lördag. I Sverige är ju lördagar på detta svensk-hak helt skogstokigt, men här i Burbank var det faktiskt ingen fara alls. Maja och Kalle fick hänga i leklandet en timme och vi andra myste runt bland värmeljus och i "tag själv lagret". Tog en vända på "fyndet" också men där fanns absolut ingenting kul alls. Denna gång slog jag på stort gällande värmeljus och godisbilar, lika bra att slå till när tillfälle ges. Hittade två arty trendiga julbockar. Så snygga! Passade på att ta en bild på de unga tu, i morgon ligger de röda banden i ett hörn och delar av bocken i ett annat. Max gillar att röja med andra ord. Två jätte fina vita julljusstakar inhandlades, bara för att jag sen skulle upptäcka att vårt hem visst inte har några fönsterkarmar. Lyckat! Enligt familjetraditionen så äts det köttbullar i samband med IKEA besök. Jag stod där med två jätte brickor och var helt beredd på att ta två varv. Då presenterar kassörskan denna otroliga vagn. Dagens smartaste lösning! Dagens gladaste nyhet var att "Flodis" finns i sortimentet igen. Kalle har sedan vi flyttade verkligen saknat sin flodhäst. Jag har försökt köpa kompisars flodhästar, hitta dem på blocket osv. Men så idag, bara låg han där och log. Kalle var så glad! Välkommen hem!
Sen tog vi en tur till den gigantiska pysselbutiken "Michaels" i närheten! HELT UNDERBAR! Paradiset för ett pysselfreak. Omslagspapper, julpynt, album,rader av fina band, lera, pärlor, klistermärken. ALLT! Vi köpte bland annat lera som vi ska göra fina gubbar av och sedan torka. Mer om det på min Hollywoodpysselblogg, så fort vi har pysslat. Nu ska vi på julfest till grannarna på granngatan, sen välgörenhets fest a la amerika vid Miracle Mile.

"How to calm down, even if you're absolutely, totally nuts"

Äntligen fredag! Jag startade dagen med att åka till Yogaworks i Larchmont. Passet hette Yoga Blend. Vill döpa om det till, Yoga Bend. Jisses. Jag är fortfarande stel som en pinne, men förhoppningsvis ska jag komma ur formsvackan snart och bli vig, smidig och yogig. Denna bok såg jag i shopen; "How to calm down, even if you're absolutely, totally nuts". Kanske borde jag skriva in den på önskelistan med en gång.

Efter detta extremt bendiga pass åt jag lunch "cross the street", på Le Pain Quotidien.

Trevligt, mysigt och ekologiskt. Övade än en gång på att fördriva tiden helt själv, "egentid" som det ju lite poppis heter. Två gånger på en vecka, grymt lyxigt! Fast i nästa vecka borde jag kanske vara lite mer social någon lunch?!

Rädslor går att övervinna

Under flera år körde jag inte bil alls, jag byggde upp någon slags grym rädsla som var lite halvgalen. När jag träffade Jock, som ju är en vän av manualer och liknande saker, föreslog han snabbt, ta körlektioner på körskola. Va? Det går väl inte, då tar de väl körkortet, när de ser vilken räddhare jag är som inte vågar köra.

Men jag ringde Slussens trafikskola i Stockholm och förklarade lite så där, med andan i halsen vad som stod på. Jaha, vad bra att du ringde, det där är vi vana vid, kom in på måndag, klick. Eh? Va? Det fanns andra mesar i stan, jag var inte ensam!

I alla fall fick jag världens bästa bilskolelärarinna. Linda var säkert mer än tio år yngre än jag, hade busskort och skulle ta MC-kort. Den mest pedagogiska person jag varit med om. Hon fick mig att släppa på rädslan, jag är henne evigt tacksam. Innan vi skulle till USA, hyrde Jock en bil till mig för att jag ytterligare skulle öva. I LA funkar det inte utan bil. Vad jag vill komma fram till är att, jag nu, älskar att cruisa runt i min bil. Det är ett bra sätt att lära känna sin stad och öva byta fil o sånt. Nu för tiden sitter jag och lyssnar på Rihanna, Jay Z och gänget på högsta volym körandes i flipflops. Känner mig nästan lite tuff och låtsas att Volvon är någon coolare och hårdare variant. För några månader sen skulle det vara nästan tyst i bilen och på fötterna var det endast mina ASICS gympadojor som dög, fotriktig på pedalerna var mycket viktigt. Men, freewayen tror jag aldrig att jag kommer köra på, undrar just varför?