Rädslor går att övervinna

Under flera år körde jag inte bil alls, jag byggde upp någon slags grym rädsla som var lite halvgalen. När jag träffade Jock, som ju är en vän av manualer och liknande saker, föreslog han snabbt, ta körlektioner på körskola. Va? Det går väl inte, då tar de väl körkortet, när de ser vilken räddhare jag är som inte vågar köra.

Men jag ringde Slussens trafikskola i Stockholm och förklarade lite så där, med andan i halsen vad som stod på. Jaha, vad bra att du ringde, det där är vi vana vid, kom in på måndag, klick. Eh? Va? Det fanns andra mesar i stan, jag var inte ensam!

I alla fall fick jag världens bästa bilskolelärarinna. Linda var säkert mer än tio år yngre än jag, hade busskort och skulle ta MC-kort. Den mest pedagogiska person jag varit med om. Hon fick mig att släppa på rädslan, jag är henne evigt tacksam. Innan vi skulle till USA, hyrde Jock en bil till mig för att jag ytterligare skulle öva. I LA funkar det inte utan bil. Vad jag vill komma fram till är att, jag nu, älskar att cruisa runt i min bil. Det är ett bra sätt att lära känna sin stad och öva byta fil o sånt. Nu för tiden sitter jag och lyssnar på Rihanna, Jay Z och gänget på högsta volym körandes i flipflops. Känner mig nästan lite tuff och låtsas att Volvon är någon coolare och hårdare variant. För några månader sen skulle det vara nästan tyst i bilen och på fötterna var det endast mina ASICS gympadojor som dög, fotriktig på pedalerna var mycket viktigt. Men, freewayen tror jag aldrig att jag kommer köra på, undrar just varför?