That´s the shit

En helt naturlig och självklar grej är ju att alla bajsar. Ja, men så är det ju.

När man har barn blir man till och med lite mer avslappnad till bajs.

Den här, kanske inte så charmiga korven fann jag på golvet, i pojkarnas rum, ingen big deal tycker jag. Men även om jag har tre barn kommer jag aldrig någonsin bli avslappnad till följande fenomen. Härromdagen var jag på mitt yogaställe i Larchmont. De har en toa. Men ni vet ju hur det kan vara i en lokal som är ganska tyst, ingen onödig musik och en enda toa som sagt. Jag stod utanför och väntade en bra lång stund. Någon började äntligen ge sig till känna inne på dasset. Jag har en grej, kanske rent av en hang-up, jag vill inte se vem som kommer ut från den offentliga toaletten, så jag brukar kolla åt ett annat håll. Jag vill liksom inte veta vem som varit på något så intimt ställe som på toan före mig. Jag var nästa på tur. Ja, det hade bajats, det luktade OCH personen hade lämnat spår i toan. Vet ni vad jag gör då? Då städar jag toan med en toaborste och tvålparfymerar stället för att nästa person som kommer in, inte ska tro att det var jag som lämnat odören och dessa envisa och färgsprakande spår. Håll med om att människan före mig kunde väl röjt undan sina bromsspår i toan i alla fall?! Sen undrar jag också varför vissa människor vägrar ha en toaborste på toaletten????? Ja, borsten är ju inte helt hygieniskt, men man kan ju byta en gång i veckan. Ikea har ju superbilliga borstar. Jag har en snygg grej att ställa borsten i, men byter ofta själva borsten. Hur är det tänkt att gästen ska hantera en bajssituation??? Med en tops eller? Word!