Väckt av poolmannen

Denna morgon var riktigt kylig. Max och jag byltade på oss halsduk, mösa, dunväst och varma tröjor. För att inte snacka om Uggsen som åkte på för tredje gången. Vi var redo för promenad i grannskapet. Efter en stunds promenixande upp och ner i detta kuperade område, kändes först mössan lite överkurs, sen åkte dunvästen av sen halsduk. Jag började även känna att, nä, frisk är jag inte och svettades igen. Vi gick ett tag och passerade ett hus, där stod ett-årige Hal och kollade genom en uppbyggd barriär av krukor. Max såg gillande ut. Hans mamma Andrea kom ut och vi bytte telefonnummer och ska väl leka snart någon dag. Så går det då till i Beachwood när man nätverkar, ett-åringarna löser biffen. Max var jätte leksugen, men jag svettades, så vi vände hem igen. Hade väl en liten förhoppning att han skulle somna så jag kunde få sova lite. Nä, det var inte aktuellt. Så istället för att somna 9.30 höll han igång tills han hade två blåmärken i pannan, lillle stackarn. 11.30 lyckades jag få ner honom i vagnen, gick ut igen, denna gång mindre kläder. Han somnade på 10 minuter. Skyndade mig hem. La mig, somnade. RIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIING. VA???? Tittar på klockan, 30 min sen jag la mig på kudden. Rusar ut. Hello! I´m the poolman, I´m here to fix the.....bla bla. Man tackar, Max vaknade och så var vi igång igen. Han hade verkligen behövt mer sömn, jag med. Jisses! Sen kom Jock hem med Maja och Kalle. De har nu tagit första influensasprutan, vilket gick bra och de var superduktiga. Sen tog vi det lugnt, Maja och Kalle spelade datorspel och Max fortsatte röja runt. Skötbordet verkar kul att klättra i. Hade jag varit frisk hade jag hoppat i poolen, den är så fin på kvällen, upplyst och utsikten på det.