
9.30 i morse befann jag mig utanför gymet där Tanja jobbar. Det skulle tränas. Tre veckor sen sist tror jag, eftersom jag har haft influensa. Hostan är kvar men nu var det verkligen på tiden att jobba lite på musklerna igen. Oj, vad svag jag var. Helt otroligt. Både i kropp och själ.
I dag var ingen upplyftande dag. I bland spelar det ingen roll att man har världens finaste barn, bästa mannen och sol året om. Livet är väl helt enkelt uppbyggt så, att visa dagar blir man påmind om allt som känns och har känts jobbigt.
Det så kallade livspusslet är lite kaotiskt tycker jag. Ett tricky "1000 bitars". I bland fattas det jätte viktiga bitar och i bland känns det som om man har för många bitar. Men istället för att dunka huvudet i närmaste skrivbord tog jag min familjebil och cruisade "LA- runt" i ett par timmar. En liten åktur, utforska stan lite. Jag åkte till Marc Jacobs butiken på Melrose och spanade lite. Nä, inte så uppmuntrande. Tog mig till Cahuenga Blvd, visste att det fanns ett Urban Outfiters där, har varit extremt nyfiken på den butiken ett tag. Det var riktigt roligt faktiskt.






Kära Manda... så har vi det nog alla ibland. Så skönt att du kunde ta en sväng för dig själv och slippa alla måsten som till exempler jag har här hemma i Sverige. Latte gör ju faktiskt det mesta lite gladare... eller hur?
SvaraRaderaFler borde våga skriva om när dagarna faktiskt inte är solskensglada. Jag är en av dem som ska skärpa mg.
Hoppas att imorgon blir en bättre dag!
KRAM
Jenny
PS! Det är tröstshoping även om man handlar till andra.