söndag 21 mars 2010

La Quinta


I torsdags kväll packade jag bilen med barn och packning, hämtade upp Jock på jobbet och lät sen GPS:en leda oss till öknen och La Quinta. En för Jock välbehövd minisemester i ett tyst öknen, ja förutom en fruga och tre kids, annars är det ju väldigt tyst i öknen. Så här upplyst och fin var allén som välkomnade oss till resorten. Vi hade hyrt en liten "villa" med snabb tillgång, ett stenkast, till en mindre pool. Vilket jag som trebarns moder uppskattar! Tydligen delade vi pool med Gwen Stefani och familj, Federer och Sly Stallone. Men de måste badat på helt andra tider. Ett bra kök fick man också i sin lya, här kunde man laga egna frukostar. Ja, det gjorde vi ju förstås inte förrän sista dagen. Men tanken fanns. I stort sett det mesta var bara trevligt, men ett par minus smög sig så klart in. TV:n från stenåldern satt fastettsad i ett skåp, med två dörrar som inte gick att rubba utåt. Om man låg längst längst ute på kanten av sängen så kunde i alla fall en person se. Resten av familjen fick gissa. Hur KONSTIGT är detta??? Sen var TV:n så långt bort att jag såg inte riktigt. Det må vara ett ålderstecken, men ändå. Samtliga dörrar ut ur huset, var bara att tåga rakt ut, inga säkerhetslås. Det blev ganska mycket jakt efter Max, sen satte vi upp stolar och bord framför dörrarna. Avslappnat? Nej, inte direkt. Jag må vara en krävande hotellgäst, men lyssna på denna: Det inte ok att hitta andras strumpor i lådorna. Ännu värre, ett par gamla herrkalsonger i garderoben. De var inte Jocks. Bortsett från detta roade vi oss. På fredagen hade vi vuxenmiddag och en rar Brittny kom och passade barnen. Det blåstes ballonger, pysslades och skrattades! Kändes tryggt att vandra iväg bara Jock och jag för en god middag i området. Max vände sig mot mig log och sa Bye Bye och lekte vidare med Brittan.
Restaurangen Morgans var trevlig och serverade de godaste ostronen och största! Det tog superlång tid att få maten, men vad gör det. Det gav bara en anledning till fler drinkbeställningar.

2 kommentarer:

  1. Jo, jag kan riktigt ana hur tyst det var i öknen med fru och tre barn. Ungefär lika tyst som det hade varit om denna frun varit där med sina fyra barn. NOT!

    KRAM,
    Jenny

    SvaraRadera
  2. Haha! Hoppas att du mår bättre ska in och läsa din blogg och kolla ditt tillstånd kram

    SvaraRadera