Pirates of Bel-Air

Kl 13.00 var vi på plats på festen. Ja, det var väl precis lika lovely som jag hade tänkt mig. Ett jätte stort och fint hus, Tv-aktigt på nåt vis . 20 bilar kunde lätt parkera utanför. Inte nödvändigtvis kunde bilarna ta sig därifrån smidigt, men de fick plats. Vi blev mottagna av ett gäng sköna pirater. Här på bilden, fullkomligt tvingade Sjörövar Fabbe mig att ha en livs levande papegoja på axeln. Jag är inte avslappnad ett dugg. Visste inte vilket som hade varit värst, fågelbajs på kavajen eller ett bet från fågeln i näsan?

Pest eller kolera? Och inte nog med detta, sen ville Fabbe att aran skulle pussa mig. Där gick gränsen! Själva kalaset var placerat på familjens tennisbana brevid huset. Ja, men så var det faktiskt! På den privata tennisbanan. Kände mig som hemma direkt. Barnen slängde sig in i ett inhyrt hopptält och hoppade som tokar. Sen var det skattjakt och efter det Pinata. Jonny Depp hjälpte Kalle med svärdtekniken lite. Sen flög armar ben och huvud. Ganska makabert. Godis kom ur gubben, alla slängde sig på godiset. Alla utom våra helylle svenska barn. Måste nog amerikanisera upp dem lite. Vad gör man? Puttar lite på dem? Kalle lyckades i alla fall fylla sin påse på något underligt vis. Men vid tårtdags, då höll de sig framme minsann. Först vid bordet. Efter två timmar var vi (jag) helt slut och vi lämnade piraterna och styrde vårt skepp mot matbutiken Ralphs. Ica fast härligare. Nu grillar Jock, iförd kalsonger och t-shirt, härliga amerikanska sirloin stekar. Goder afton!