Det växer en Max i krukan

Nä, jag har verkligen inga "gröna fingrar", men den här krabaten planterade sig i krukan och han växer på, ganska bra tycker jag. Jag pratar och kramar honom, ja, till och med vattnar jag honom ibland.

Dante's Peak hajk

Tanja har bytt gym. Denna syn var det första som möte mig denna morgon. Va?? Ska man träna innan man ska träna? 100 trappsteg liksom. Väl uppe var det ett urhärligt gym, man kan väl säga att det var väl värt varje ansträngning. Här kommer jag trivas. Sen åkte jag till The Grove och åt lunch, mitt i smeten hängde Alexander Skarsgård. Sen bar det av till Dr Gray, hon har för övrigt en doktorskompis på avdelningen som heter Dr White. Lite humor tycker jag nog. I dag var det min arm som skulle få sig ett utlåtande. Förmodligen en nerv som kommit i kläm eller inflamation. Bara att välja, doktorn visste inte. Jag satsar på inflamation och går vidare i livet. För att ta i riktigt ordentligt, hajkade min kära granne Charity och jag upp till Dante's Peak. Denna peak ser vi från vårt hus, nu såg jag vårt hus från andra hållet istället. Mighty!

Nostalgitripp

Don't you forget about me.........don't don't don't you.................Va? Minnen???? The Breakfast Club 1985!!! Jisses. Maja den lilla sjuklingen somnade äntligen, hon behöver verkligen sömn. Då kollade jag "TBC". Jag minns det, som om det vore igår! Härligt med ledig hemmadag!

Förkylning och oacceptabelt godis

I dag är lilla Maja hemma hos mig och är förkyld. Men hon glad och ritsugen. Fina teckningar skapas nu, av henne själv, motiv: sjuk och sängliggandes. Med på bilden finns jag, Sibi och Max. Man tackar! Nyligen köpte jag något färgglatt. En sprayflaska som jag inbillade mig var tuggummi. När jag nu skulle ge den till Maja, tänkte jag. Kanske borde jag testa först. Till min stora fasa, var det som att spruta ut rent socker med godissmak i vattenform. Inget tuggummi. Va??? Nä den åkte i soptunnan, innan den kom fram till Maja. Snacka om sockerchock! Hu vad räligt!

Kort från farmor

Barnen har fått fina påskkort från farmor i Stockholm. Kalle öppnade sitt och utbrast högt: BEAUTIFUUUL!!!!

Barbeque i Beachwood Canyon

Väl hemma, bytte vi om lite kvickt och insåg att vi var typ 2 h försenade. Men, det var ju inget att hänga läpp för, antagligen. Det blev en underbar dag och mycket mysig grilltillställning. Jock tog det lugnt, sittandes på poolkanten flankerad av värdinnan Charity och hennes väninna Heather, samt Santa Monica i bakgrunden. Kan det bli bättre. Nu väntar vi tålmodigt på att klockan ska bli 20.00 och andra avsnittet av "Minute to Win it" ska dra igång.

Mot LA igen

Söndag förmiddag, vi packade ihop oss igen och gjorde oss redo för hemresa, mot LA. På bensinmacken kunde vi ana snö på bergstopparna. Lite speciellt ändå att få både högsommarvärme och snö, samtidigt. Jag hade lätt kunnat stanna en dag till, men hemma väntade grilllunch hos våra grannar Charity och Robert. Max bästis Talbots föräldrar. Det ville vi inte missa så klart!

Lördag i öknen

Lördag morgon startade Max, i ett för honom, ganska lugnt tempo, med lite "dragstyle" i mina röda skor. Efter att spattserat lite i dem blev det roomservice frulle på en av uteplatserna. Vädret var fantastiskt och än en gång slog tanken mig, detta händer inte i Sverige, knappt, ja inte ofta i alla fall. När vi samlat ihop oss lite, vilket ju för en otålig själ som jag, tar låååång tid.
Så tog vi en promenix. Väldigt grönt, fontänigt och lugnt att låta barnen springa omkring. Maja och jag köpte latte och kollade påskdekorationer i en av butikerna. Sen var det bad i poolen. Maja valde att ta sig ett dopp i barnens nya kompis Felippes kvackande uppblåsbara anka från Target. På kvällen åt vi, hela familjen, på en av "kvarters"restaurangerna, gott igen. Hemma vid tio, helt slut.

La Quinta

I torsdags kväll packade jag bilen med barn och packning, hämtade upp Jock på jobbet och lät sen GPS:en leda oss till öknen och La Quinta. En för Jock välbehövd minisemester i ett tyst öknen, ja förutom en fruga och tre kids, annars är det ju väldigt tyst i öknen. Så här upplyst och fin var allén som välkomnade oss till resorten. Vi hade hyrt en liten "villa" med snabb tillgång, ett stenkast, till en mindre pool. Vilket jag som trebarns moder uppskattar! Tydligen delade vi pool med Gwen Stefani och familj, Federer och Sly Stallone. Men de måste badat på helt andra tider. Ett bra kök fick man också i sin lya, här kunde man laga egna frukostar. Ja, det gjorde vi ju förstås inte förrän sista dagen. Men tanken fanns. I stort sett det mesta var bara trevligt, men ett par minus smög sig så klart in. TV:n från stenåldern satt fastettsad i ett skåp, med två dörrar som inte gick att rubba utåt. Om man låg längst längst ute på kanten av sängen så kunde i alla fall en person se. Resten av familjen fick gissa. Hur KONSTIGT är detta??? Sen var TV:n så långt bort att jag såg inte riktigt. Det må vara ett ålderstecken, men ändå. Samtliga dörrar ut ur huset, var bara att tåga rakt ut, inga säkerhetslås. Det blev ganska mycket jakt efter Max, sen satte vi upp stolar och bord framför dörrarna. Avslappnat? Nej, inte direkt. Jag må vara en krävande hotellgäst, men lyssna på denna: Det inte ok att hitta andras strumpor i lådorna. Ännu värre, ett par gamla herrkalsonger i garderoben. De var inte Jocks. Bortsett från detta roade vi oss. På fredagen hade vi vuxenmiddag och en rar Brittny kom och passade barnen. Det blåstes ballonger, pysslades och skrattades! Kändes tryggt att vandra iväg bara Jock och jag för en god middag i området. Max vände sig mot mig log och sa Bye Bye och lekte vidare med Brittan.
Restaurangen Morgans var trevlig och serverade de godaste ostronen och största! Det tog superlång tid att få maten, men vad gör det. Det gav bara en anledning till fler drinkbeställningar.

Sommarlunch

I torsdags var jag hos Karin och åt lunch. Så väldigt trevligt var det. Jag, Helena och Issa blev bjudna på en jätte god laxsallad, utomhus i ett fantastiskt "sommarväder". Varför äter man inte lax oftare, ingen aning, det är ju så gott. Sen dracks det kaffe och bläddrades ivrigt i nya Svensk Damtidning. Karin påminde, eller rent av uppmärksamade mig, om det stundande kungabröllopet, hade inte riktigt tänkt på det. Kanske borde man vara lite kungaintresserad, det är ju ganska spännande att det äntligen ska till att hända. Lille Harry lyssnade lite på vårt tjejsnack och njöt av en cupcake.

Industry Cafe & Jazz

I går hade vi en fantastiskt trevlig kväll på den coolaste och mest avslappnade LA restaurang hittills, måste jag säga! Industry Café & Jazz på 6039 Washington Blvd. Inredningen var lite tossig, men det var de som gjorde det så skönt att vara gäst. Maten var fantastisk och under hela middagen blev vi serverade live jazz från husbandet. Jag har aldrig ätit eritreisk mat förrut, men jag kommer definitivt göra det igen. Det visade sig även att servitrisen Mirjam var svenska, då blev Helena och jag extra glada. Vi hade ju aldrig hittat hit om inte våra vänner Hayley och Steve hade bjudit in oss. Nöjda och belåtna efter middagen tog "Rutiga klubben", en minst sagt rask promenad mot bilen. Kanske hade aftonen inspirerat till nya TV-programs förslag, ja vem vet?!

Clooney, Pfeiffer och Ersgård

Ja, vad har vi tre gemensamt månne? Inte mycket, möjligen att vi kanske bor i LA. I dag tog jag steget ut i en gammelny värld. Jag var på intervju på anrika Beverly Hills Playhouse. Jag fick nämligen för mig mitt i mitt improviserande, att jag kanske borde testa en annan sorts teaterskola. Ni vet en sådan med manus och rekvisita. Denna skola har haft Clooney, Pfeiffer och en mängd andra skådisar som elever. Jag hade mer tänkt mig det hela som en utflykt ur verkligheten ett tag. Men under intervjun förstod jag; Detta är på liv eller död! Ja, men typ. Vet inte om jag är redo för det. Men jag vill SÅ gärna testa. Super läskigt. 60 elever i ett rum. Hu, tänk bara. Tanken får ligga och marinera lite. Jag har en etapp till på UCB att klara av innan certifikatet är mitt. Jag tror att jag ska ladda batterierna för det, ett tag istället. Men något jag kan, och absolut inte är rädd för, det är "LA-shopping" området. Så för att stärka mig lite drog jag ut på stan. Jag var ju i Bevan så det blev såklart ett besök på "The Cheese Store". Två mini ostar för mega pengar. Måtte de vara supergoda!
Sen gick jag till Ralph Lauren för att kolla om min klänning kanske hade kommit tidigare. Titta vilken fin entré. Klänningen hade inte kommit! Är man i Beverly Hills så är ju inte dessa skyltar så ovanliga.

Så flott: Rodeo Drive Plastic Surgery! Den skylten passerade jag snabbt och åkte på skojakt istället!
De här två skoparen skulle man ju vilja inhandla, men det blev ett par "fotriktiga" ballerina skor istället. Så glad för dem.

Maja älskar sin pappas TV show

I kväll när jag kom ut i matrummet hittar jag Maja och ett 50-tal små plastpåsar över hela bordet. Min första reaktion var:- Men Maja plocka genast ihop de där! Maja tittade på mig och sa: Men mamma, jag vill öva till "Minute to Win it". Jag vill "sign up" nu! Hon kan nästan inte vänta till söndag, när program nummer två visas på NBC. Första programmet sågs av ca 8 miljoner glada amerikaner och så Maja förstås. Morgonprogram på konkurrerande TV kanaler pratar om det, artiklar skrivs och det bloggas så det viner om det! Jojo...............inte konstigt hon är stolt lilla tösabiten.

Skomakeria

5 månader tog det innan jag kom mig för att lämna in mina skor hos en skomakare. I dag blev det gjort! Ses på måndag kära skor, nyklackade och fina.

Blomsteryra

Nu är det verkligen blomsterkavalkad i Los Angeles. Både i rabatterna och på galjarna runt om i modebutikerna! Köpte en väska idag som jag tyckte var söt, när jag öppnade den, blev jag alldeles till mig. Blommigt foder. Klänningen som jag pratade om, för någon dag sedan, har jag nu förbeställt på Ralph Lauren butiken. Klänningen ska vara i min ägo om ca två låååånga veckor. Så länge plockar jag fram min lilla kjol som jag inhandlade för länge sen. Ej använd ännu. Typiskt mig! På Gap hängde de här fula blusarna, men ändå, blommigt. Maja står sig bra, hennes fina blommiga tights är ju helt rätt. Som sagt det blomstrar över allt, nja, nästan i alla fall. Kanske inte hemma hos oss, riktigt! Den här stackaren har kanske sett sin sista dag.