Akuten och andra vackra vyer i spöregn

Alltså, något jag saknar väldigt mycket här, är gamla hederliga, närliggande vårdcentraler. I dag var det även helgdag i USA, så vår mottagning (som ligger i tjottahejti) var stängd, så vad göra när lille Max har ont i örat. Äsch jag åker till akuten. Det hela började i går, han var pigg och glad, men när jag råkade röra hans öra så grät han. Öroninflamation månne? Jag hade räknat med att det skulle ta jätte lång tid på akuten, men det tog ganska exakt en timme. Proffsigt, snabbt och lätt. Han har en lätt öroninfektion och fick penicillin. När jag skulle köpa medecinen till honom, såg jag ett anslag om att svininfluensevaccin fanns att få. Så då tog jag själv den sprutan, när vi ändå var igång. Då somnade Max! Hämtade Maja och Kalle tidigt, så vi tog en liten avstickare hem till Josefin som bor i närheten, för playdate med Siri och Ester. Huset är helt fantastiskt underbart, stora öppna ytor och det är verkligen utsikt från alla fönster i hela huset. Hav, berg, stadsvy och LA helt enkelt. Galet trevligt! Helt tyst var det också! Max var lite väl intresserad av Siris välbevakade gura. När Siri försvann ur sikte, passade Max på. Några riff kan väl inte skada! På vägen hem hamnade vi otroligt nära Hollywoodskylten, vilket roade samtliga passagerare. Nu, popcorn och "Cloudy with a chance of meatballs". Vädret i LA , är: "Cloudy with a chance of rain for two weeks". KUL, nä, men bra för växterna!

Santa Monica besök och ösregn i LA

Söndag, och i dag verkade det som om alla i familjen ville ha sovmorgon. Maja och jag gick upp först av alla, klockan 7.30. Frukost och Dora, inte mycket variation här inte på morgonen. Sen kom resten upp och dagen är i full gång. Jag lever fortfarande i ruset av att jag hade så kul igår på föreställningen. Jock åkte iväg kl 9, precis som alla andra dagar under denna vecka, till studion för inspelning av sin gameshow. Det går tydligen jätte bra och varje kväll känns det som om han kommer hem med fler och fler "fräna" kort runt halsen! I veckan ska jag åka till Studio City och inspektera. Vid lunch kom lunchen, följt av lunchbesök, eller var det tvärtom. McDonalds stod det på menyn och besöket kom från Santa Monica. Anna Maria och hennes söta barn, Eliott, Ella och Ester. Jätte många fina E-namn, vi rörde ihop det rejält först, men mot slutet tror jag vi hade rätt namn på rätt kompis.
Vi pysslade, lagade mat i barnköket. Förlåt, det var ju en restaurang! Jag tyckte det kändes exakt som när jag jobbade på Restaurang Fiskaregatan i Lund på 90-talet. Kockarna skämtade hjärtligt men rått och servitriserna skyndade sig att få ut maten, innan chefen fick spader. Efter det så kom minnen från min tid som redaktör på Guinness Rekord TV. Ett av rekorden var att få in så många barn som möjligt i en liten bil. Detta rekord tog vi upp denna eftermiddag! Utanför ösregnade det, men det brydde vi oss inte om!

Sony Angel gänget

Alltså, jag tror att min mamma och min kompis Jenny har startat en liten klubb. "Sony Angels". När mamma var här i LA och hälsade på sist, så hittade hon värsta söta små dockorna. Både hon och jag blev handlöst förälskade. Så nu har då även Jenny hoppat på docktåget. Hon verkar verligen älska dem och uppskatta dem, kanske till och med ännu mer än mamma (kan det vara möjligt?). De båda har nu skickat efter, dessa små dockor från, ja någonstans. Och tydligen träffades de i helgen hemma hos mamma och delade upp leveransen. Systerligt! Kan inte vänta tills vi ses, och kan leka ihop alla tre. Känner jag, mamma och Jenny rätt så har de säkert lockat in fler medlemmar i "Sony Angel gänget", tills jag återvänder till Sverige. Maja står nu bakom mig, tittar beundrande på dockbilden och undrar om det är en present till henne? Nej, svarar jag, det är mormors dockor! Maja; ?

Gradutaion Show

Jag vaknade lördag morgon, utvilad och sa till mig själv som sången: "Today's gonna be a good day". Och inget ska få mig ur balans, det är ju graduationday för himmel och plättar. Efter två veckors intensivt övande av improvisations teaterns sköna och as svåra konst så var det dags att visa vad jag går för, på scenen, inför publik, no mercy. Förmiddagen började med att Maja och Kalles kompis Jamie fyllde fyra år. Han hade kalas på Fit For Kids. Fantastiskt ställe om man har barn som älskar att showa och skutta, som ju jag har. Riktigt roligt hade de i 3 h. Maja körde lite dancing moves för en tapper skara intresserade föräldrar. Föräldrarna var mycket imponerade och jag var stolt mor! Hon är verkligen inne på temat; Michael Jackson, och visar det gärna för alla som vill se! Hollywood! Jag tog mig en ordentlig titt på Maja och hennes kompisar, och samlade material inför kvällens show. Alltid bra att ha lite i bakfickan! Efter kalaset åkte vi hem och upptäckte att Max hade stans spändaste mage. Han skulle kunna fisa sig till Mars, om han kunde prutta. Stackarn. Jag masserade hans stackars mage, tills jag ju var tvungen att dra iväg till teatern. Det var inte lätt att lämna honom hos barnvakten Julia, men "the show must go on". Väl på teatern, skulle vi värma upp lite inför kvällens framträdande. Jag bestämde mig, så fort jag satte foten på scenen, att, jag ska minsann inte vara nervös. Min son har gaser i magen, det är det som är verkligheten. Jag var med i första teamet som skulle ut på scenen. Team "Death row"! Vilket gäng, alla var helt fantastiska! Vi körde så det rykte! Känns som det var ett tag sedan jag körde så det rykte. Efteråt var jag så, ja, jag vet knappt hur det ska förklaras. Men "This is it", så fantastiskt roligt, jag kan knappt vänta till nästa gång och jag kommer sakna detta härliga gäng. Var enda en av dem! Här ser ni dem/oss i "green room".

Jag har en hobby

I går på tjejelunchen kom fenomenet "hobby" upp på tapeten. När jag var liten och även större så hade alla kompisar en eller fem hobbys. Tennis, ridning, modellflygplansbygge osv.

Jag spelade shack ett kort tag, o slutade. Jag spelade klarinett, ett kort tag och slutade. Jag spelade fotboll, men var rädd att brillorna skulle flyga av varje gång, så ....jag slutade. Alltså jag har aldrig haft en ordentlig hobby. Shopping skulle ju vara det närmaste, men ack så sorgligt att kalla det en hobby. Men nu, snart 40 år ung och jag har ÄNTLIGEN en hobby. Jippi! Min improvteater är min HOBBY! Och vilken rolig och numera njutnigsfull sådan. Meningen är väl att man ska bli glad av sitt intresse, jag är liksom mer än bara glad. Sprudlande, galet, tokigt och skrattigt nöjd, är väl mer rätt formulering på känslorna. Så om någon ber mig skriva i någons "Mina vänner bok" så kan jag nu fylla i raden; Hobby!

Bättre sent än aldrig, är ju ett riktigt bra talesätt.

Och på tal om hobby, så är ju dinousarier Kalles.
På kvällarna har han dinoföreställningar för oss. Först presenterar han det hela som: And nooooooooooooooooow the aaaaaaaamazzzzziiiiing osv. Sen fullkomligt skuttar han av glädje runt i huset. Svårt att fånga pågen på bild helt enkelt! Men roligt har han/vi.

Så här fina blev 80-tals tightsen på Maja

På Venicelunch med 7 babes och 3 babys

Denna morgon tog jag bilen till Venice. Det var hur mycket bilar som helst som hade lite samma idé som jag, åka mot havshållet. Det stod nästan stilla stundtals. Det ogillar jag väldigt mycket med LA; bilar och medföljande köer. Det är bara inte klokt, varken för miljön eller humöret. Men ju närmare havet man kommer, så glöms sorger och besvär. Havsluften har den inverkan på mig i alla fall. Venice är en trevlig liten "stadsdel" och jag gillar verkligen Abbot Kinney Blvd. Först mötte jag upp Anna Maria och Helena för en morgonkaffe på härliga Intelligentsia . Super mysigt! Sen gick vi några kvarter bort och fortsatte den redan trevliga dagen med att möta upp resten av lunchsällskapet på mitt favo ställe Gjelinas. Det var många konversationer på gång samtidigt, hela tiden, så som det ska vara på tjejlunch! Ann (Adele), Veronika, Eleni, Helena, Anna Maria, Tonje (Siena) och Johanna (Alma) vid bästa bordet! Efter lunchen promenerade Helena och jag till våra oglamourösa "åk", för att upptäcka att vi faktiskt parkerat precis efter varandra. Fniss! Jag hoppas att vi kan locka in havstjejerna till Hollywood när det är dags för nästa lunchdate. Fast å andra sidan har jag inget emot att återvända till havet snart, även om jag inte direkt såg det, så är det ju där.

Sprakande tights till Maja

Dagens köp: 80-tals tights till Maja från American Apparel. Så otroligt härliga. Benvärmare fick hon också, så klart......................

Improv dag 5 och 6. Det har lossnat!

Jag är så glad! I (läs, hela helgen) helgen har jag grubblat över att det är ju helt galet, att jag ska gå och vara nervös för något så roligt som improvklasserna. Men kom liksom inte riktigt fram till någon enkel väg ut. Men i går, så bara infann sig lösningen, bara så där. Jag tågade fram till läraren och sa att jag känner mig super nervös och är rädd. Tråkig helt enkelt! Svaret var: Du är helt normal (såklart). Vad skönt! Sen gick vi igenom lite scener som jag varit med i och helt plötsligt kändes allt så lätt. Jag lättade på trycket lite för mina kurskamrater också, när jag ändå var igång. Givetvis hade alla antingen liknande erfarenheter eller bara lite stöttande tips. Dagens improvpass, kändes som det roligaste jag har gjort på länge. Nu har det släppt helt, jisses vad kul det är. Jag längtar till improvdag 7 nu, som är på torsdag! Och min "graduationshow", känns inte så, eller, alls, obehaglig längre! Utmaningar kan verkligen vara skrämmande, men det är väl lite det som är meningen, på nåt konstigt vis.

Detta firades med ett härligt matinköp på Trader Joes.

Los Angeles Zoo

Att åka på utflykt till Zoo var vi inte helt ensamma om denna söndag. Halva LA vad där tror jag för att kolla in apor, giraffer och flamingos. Maja, Kalle o Max var förväntansfulla och väntade ivrigt på att vi skulle inhandla årskort till dem. I priset ingick frikostigt en hyrbarnvagn, så det slog vi till på. Mycket bra idé att hyra ut vagnar. Det görs på alla stora turistattraktioner här i USA som Disney land/World, Universal studios, Seaworld och så då Zoo. Första djuren vi hälsade på hos, var de där djuren som ser så bra, javisst Zebrorna. Jag kände direkt samhörighet med min randiga kofta och randiga hår. De här lustigkurrarna ser ut som några bekanta från antingen "Madagaskar"eller "Dawn of the Dinousares". Gulliga! Tåget såg så inbjudande ut att det togs en liten åktur. Aporna får man ju inte missa. Nöjda med vårt ganska korta Zoobesök åkte vi hem till huset för poolbad och middag. I morgon börjar en ny solig vecka i Los Angeles.

80-tals nostalgi

Kommer ni ihåg vad man tuggade dessa två varianter. Min i stort sett äldsta väninna Annika, ja alltså, i antal år vi känt varandra. 12 år var vi första gången vi träffades på Bergaskolan i Limhamn, Malmö. Det är alltså 28 år sedan jag stod där med mina nya blåjeans och var nervös för att börja en ny klass. Som den sanna vän hon nu är, så förstod Annika att detta måste ju vara det jag saknar mest i USA. Så i ett fint kuvert, rasslade det ut ett gäng Jenka och Shake. Jag blev mycket glad och drogs genast tillbaks till 80-talet. Jag var nästan på väg att tugga dem och sen spara i ett glas med vatten. Så gjorde man, snålt eller jag vet inte vad det var. De smakar exakt likadant också. Märkligt, vissa saker förändras aldrig. Annikas humor tex, förändras inte ett dugg. I kuvert nummer två, kom en ask

pastiller från samma avsändare. Ta en noga titt!

Annika: det blir mesfest när jag kommer hem, det är ett som är klart! Fram med eccofree dojorna så trär vi pärlhalsband och pluggar engelska glosor.

Förresten jag hann knappt se tuggumina förrän Jock var framme och nallade ett Shake. Det gjorde nästan ont i kroppen...........

TV-inspelningar i Hollywood och konstnärer på altanen

Lördagmorgon, min tur att ha sovmorgon. Men jag vaknade ändå ganska tidigt av barn i rörelse och mardrömmar om hur jag får tunghäfta i skolan och alla pekar på mig. Hur om helst, anledningen till att vi är i Los Angeles överhuvudtaget är ju att Jock har som jobb, att hitta på nya härliga TV program. Och just nu håller Jocks gameshow som bäst på att förberedas, i en tvättäkta Hollywood TV-studio. Jock har en egen parkeringsplats med sitt namn, sen kör han golfbil till inspelningsplatsen. Amen halllå, Hollywood på riktigt! Det där med golfbilen liksom. Medan han ägnar lördagen åt att göra världens bästa gameshow till folket, så myser jag och barnen på altanen. Max har i och för sig inte haft det så mysigt senaste 12 h, kräkt har han gjort stackarn. Nu verkar han må bättre igen, det var väl något tillfälligt. Altanen ja, Kalle fick supermycket Lego i julklapp, i dag var en bra dag för byggande tyckte han och jag. Snart anslöt Maja och sen Max med sitt Duplo. Märk väl den fina verktygslådan där bitarna ligger i färgordning. Efter en mycket snabb lunch fortsatte pojkarna jobba på sin artistiska karriär. Jag har köpt två eleganta målaranordningar på IKEA till barnen. Detta uppskattades. Kalle sa: I'm gonna be a great artist! Sen målade han av hela Downtown eller en robot i alla fall. Ja barnens själförtroende e det inget fel på alls. Något som är fantastiskt bra med amerikanska skolor är hur barnen drillas på att våga, både hålla föredrag och uppträda inför åhörare redan i tidig ålder. Amerikaner i stort är överlägsna på detta jämfört med de flesta, "inte ska väl jag" svenskar.

4:de dagen på improvklassen

Ja, men, nä eller va, fast eller kanske inte?

Så vill jag sammanfatta dagens improvklass. I dag svek självförtroendet faktiskt helt. Då är det inte kul att ens försöka improvisera eller verka lattjo. Det liksom stockar sig i hjärnan och inget roligt kommer ur munnen. Inget roligt alls. Försök själva och improvisera till ordet "Glass" tex. Hur kul känner ni er? Undrar om det finns någon regel att fjärde dagen är krisdagen, ungefär som 7:e året i ett äktenskap tydligen ska vara lite krisartat.

Jag är helt slut efter veckans roliga, intressanta, krävande och övergalna lektionstimmar. Tolv timmar! Ja, då var hälften av första etappen gjord och jag känner mig ungefär som jag gjorde första dagen. Trött och rädd. Hur galet det än låter så är jag SÅ glad att jag gör detta! Och jag kan ju inte ge upp nu, det vore inte riktigt likt mig, men jag är bra sugen. Man kan inte plugga in något heller. Eller jag skulle kanske kunna be Jock kasta ur sig ord, som jag ska improvisera till, öva lite liksom som man gjorde med "glosor" när man var liten. Nä, nån måtta får det väl vara. Nu håller vi helg, som de säger.

Och helgen är mycket välkommen, batteriladdning och sen "på det igen" på måndag.

No mercy in Improvland!

Mina fina barn Maja och Kalle var idag extra glada i hågen. De hade sett "Disney on Ice" med klasskamraterna. Skulle nästan inte kunna tänka mig något tristare själv, men de verkade haft skoj.
Kalle hade fått en supercool huvudbonad, som han var mycket stolt över! En Blixtenhatt är ju få förunnat. Fredagar är Jocks middagsdag. Kalle och Jock åkte iväg och provianterade och fick med sig en vacker bukett gula blommor till mig. Kalle valde färgen. Såååååå fina. Tack fina ni! Snart dags för middag på altanen. Jodå, här är det 19 grader och klockan är 18.00. Hejsvejs!

Improvisationsteater; Dag 3

Denna torsdag var en riktig håll igång; förmiddag, eftermiddag och kväll. Jag tränade med Tanja kl 9.30 till 10.30. Det var kul som vanligt. Vi hade inte setts på två veckor så man var ju tvungen att avhandla lite, mellan övningarna. Kvart i tio rusade jag ut till bilen, det var dags för denna veckas tredje improklass. Lite mindre nervig idag, men ändå inte helt mig själv. Jag andades i alla fall med magen, inte halsen. Jag tycker det är extremt jobbigt att komma in i det där rummet och inte riktigt känna mig som mig själv. Man skrattar inte haha utan mer hehe. Alla övningarna är egentligen jätte roliga och lärorika, men så var det den där lilla spärren. Äsch, struntsamma det blir bättre i morgon, helt klart, tänkte jag och smet iväg ut genom dörren. Behövde rensa tankarna och när gör man det bäst, jo i skoaffären. Inhandlade ett par fina lackskor för ca 250 kr på en outletbutik på Sunset Blvd. Jojo.

Denna vecka har Sibi inte bara passat våra tre barn, utan också tvillingarna Dez och Marley. Kalle döpte om Sibis bil till "skolbussen". Det har verkligen varit fullt hus hela veckan, väldigt mysigt. När Jock och jag lämnade hemmet igår för att ha vuxenkväll på stan, då var det verkligen fem skuttande barn som kramade oss hej då!

I min kurs ingår att man ska se två improvföreställningar på UCB teatern för att klara kursen, det var en av kvällens mål. Vi tog först ett glas vin på Birds, och nästan fullkomligen satt i denna fina bur.
Sen strosade vi hand i hand på Franklin Aveneue, så himla stämningsfyllt med utomhus-DJ och mysigt antikvariat. Kl 19.00 var Jock och jag på plats och såg improvföreställningen "Marriage". Det är ett otroligt roligt, gift par som kör improv i 45 minuter. Skratt, hela tiden! Försökte nöta in några tips om hur det ska gå till. Gillar UCB:s budskapspennor: Don't think! Det är ju det det hela handlar om, ska försöka komma ihåg det i morgon på lektionen!
Efter föreställningen tog vi en taxi till West Hollywood och restaurangen Dan Tanas. Middag med Helena och Mattias. Villket ställe, alldeles rött! Jätte god mat, härlig personal och högljutt.