Los Angeles Zoo

Att åka på utflykt till Zoo var vi inte helt ensamma om denna söndag. Halva LA vad där tror jag för att kolla in apor, giraffer och flamingos. Maja, Kalle o Max var förväntansfulla och väntade ivrigt på att vi skulle inhandla årskort till dem. I priset ingick frikostigt en hyrbarnvagn, så det slog vi till på. Mycket bra idé att hyra ut vagnar. Det görs på alla stora turistattraktioner här i USA som Disney land/World, Universal studios, Seaworld och så då Zoo. Första djuren vi hälsade på hos, var de där djuren som ser så bra, javisst Zebrorna. Jag kände direkt samhörighet med min randiga kofta och randiga hår. De här lustigkurrarna ser ut som några bekanta från antingen "Madagaskar"eller "Dawn of the Dinousares". Gulliga! Tåget såg så inbjudande ut att det togs en liten åktur. Aporna får man ju inte missa. Nöjda med vårt ganska korta Zoobesök åkte vi hem till huset för poolbad och middag. I morgon börjar en ny solig vecka i Los Angeles.

80-tals nostalgi

Kommer ni ihåg vad man tuggade dessa två varianter. Min i stort sett äldsta väninna Annika, ja alltså, i antal år vi känt varandra. 12 år var vi första gången vi träffades på Bergaskolan i Limhamn, Malmö. Det är alltså 28 år sedan jag stod där med mina nya blåjeans och var nervös för att börja en ny klass. Som den sanna vän hon nu är, så förstod Annika att detta måste ju vara det jag saknar mest i USA. Så i ett fint kuvert, rasslade det ut ett gäng Jenka och Shake. Jag blev mycket glad och drogs genast tillbaks till 80-talet. Jag var nästan på väg att tugga dem och sen spara i ett glas med vatten. Så gjorde man, snålt eller jag vet inte vad det var. De smakar exakt likadant också. Märkligt, vissa saker förändras aldrig. Annikas humor tex, förändras inte ett dugg. I kuvert nummer två, kom en ask

pastiller från samma avsändare. Ta en noga titt!

Annika: det blir mesfest när jag kommer hem, det är ett som är klart! Fram med eccofree dojorna så trär vi pärlhalsband och pluggar engelska glosor.

Förresten jag hann knappt se tuggumina förrän Jock var framme och nallade ett Shake. Det gjorde nästan ont i kroppen...........

TV-inspelningar i Hollywood och konstnärer på altanen

Lördagmorgon, min tur att ha sovmorgon. Men jag vaknade ändå ganska tidigt av barn i rörelse och mardrömmar om hur jag får tunghäfta i skolan och alla pekar på mig. Hur om helst, anledningen till att vi är i Los Angeles överhuvudtaget är ju att Jock har som jobb, att hitta på nya härliga TV program. Och just nu håller Jocks gameshow som bäst på att förberedas, i en tvättäkta Hollywood TV-studio. Jock har en egen parkeringsplats med sitt namn, sen kör han golfbil till inspelningsplatsen. Amen halllå, Hollywood på riktigt! Det där med golfbilen liksom. Medan han ägnar lördagen åt att göra världens bästa gameshow till folket, så myser jag och barnen på altanen. Max har i och för sig inte haft det så mysigt senaste 12 h, kräkt har han gjort stackarn. Nu verkar han må bättre igen, det var väl något tillfälligt. Altanen ja, Kalle fick supermycket Lego i julklapp, i dag var en bra dag för byggande tyckte han och jag. Snart anslöt Maja och sen Max med sitt Duplo. Märk väl den fina verktygslådan där bitarna ligger i färgordning. Efter en mycket snabb lunch fortsatte pojkarna jobba på sin artistiska karriär. Jag har köpt två eleganta målaranordningar på IKEA till barnen. Detta uppskattades. Kalle sa: I'm gonna be a great artist! Sen målade han av hela Downtown eller en robot i alla fall. Ja barnens själförtroende e det inget fel på alls. Något som är fantastiskt bra med amerikanska skolor är hur barnen drillas på att våga, både hålla föredrag och uppträda inför åhörare redan i tidig ålder. Amerikaner i stort är överlägsna på detta jämfört med de flesta, "inte ska väl jag" svenskar.

4:de dagen på improvklassen

Ja, men, nä eller va, fast eller kanske inte?

Så vill jag sammanfatta dagens improvklass. I dag svek självförtroendet faktiskt helt. Då är det inte kul att ens försöka improvisera eller verka lattjo. Det liksom stockar sig i hjärnan och inget roligt kommer ur munnen. Inget roligt alls. Försök själva och improvisera till ordet "Glass" tex. Hur kul känner ni er? Undrar om det finns någon regel att fjärde dagen är krisdagen, ungefär som 7:e året i ett äktenskap tydligen ska vara lite krisartat.

Jag är helt slut efter veckans roliga, intressanta, krävande och övergalna lektionstimmar. Tolv timmar! Ja, då var hälften av första etappen gjord och jag känner mig ungefär som jag gjorde första dagen. Trött och rädd. Hur galet det än låter så är jag SÅ glad att jag gör detta! Och jag kan ju inte ge upp nu, det vore inte riktigt likt mig, men jag är bra sugen. Man kan inte plugga in något heller. Eller jag skulle kanske kunna be Jock kasta ur sig ord, som jag ska improvisera till, öva lite liksom som man gjorde med "glosor" när man var liten. Nä, nån måtta får det väl vara. Nu håller vi helg, som de säger.

Och helgen är mycket välkommen, batteriladdning och sen "på det igen" på måndag.

No mercy in Improvland!

Mina fina barn Maja och Kalle var idag extra glada i hågen. De hade sett "Disney on Ice" med klasskamraterna. Skulle nästan inte kunna tänka mig något tristare själv, men de verkade haft skoj.
Kalle hade fått en supercool huvudbonad, som han var mycket stolt över! En Blixtenhatt är ju få förunnat. Fredagar är Jocks middagsdag. Kalle och Jock åkte iväg och provianterade och fick med sig en vacker bukett gula blommor till mig. Kalle valde färgen. Såååååå fina. Tack fina ni! Snart dags för middag på altanen. Jodå, här är det 19 grader och klockan är 18.00. Hejsvejs!

Improvisationsteater; Dag 3

Denna torsdag var en riktig håll igång; förmiddag, eftermiddag och kväll. Jag tränade med Tanja kl 9.30 till 10.30. Det var kul som vanligt. Vi hade inte setts på två veckor så man var ju tvungen att avhandla lite, mellan övningarna. Kvart i tio rusade jag ut till bilen, det var dags för denna veckas tredje improklass. Lite mindre nervig idag, men ändå inte helt mig själv. Jag andades i alla fall med magen, inte halsen. Jag tycker det är extremt jobbigt att komma in i det där rummet och inte riktigt känna mig som mig själv. Man skrattar inte haha utan mer hehe. Alla övningarna är egentligen jätte roliga och lärorika, men så var det den där lilla spärren. Äsch, struntsamma det blir bättre i morgon, helt klart, tänkte jag och smet iväg ut genom dörren. Behövde rensa tankarna och när gör man det bäst, jo i skoaffären. Inhandlade ett par fina lackskor för ca 250 kr på en outletbutik på Sunset Blvd. Jojo.

Denna vecka har Sibi inte bara passat våra tre barn, utan också tvillingarna Dez och Marley. Kalle döpte om Sibis bil till "skolbussen". Det har verkligen varit fullt hus hela veckan, väldigt mysigt. När Jock och jag lämnade hemmet igår för att ha vuxenkväll på stan, då var det verkligen fem skuttande barn som kramade oss hej då!

I min kurs ingår att man ska se två improvföreställningar på UCB teatern för att klara kursen, det var en av kvällens mål. Vi tog först ett glas vin på Birds, och nästan fullkomligen satt i denna fina bur.
Sen strosade vi hand i hand på Franklin Aveneue, så himla stämningsfyllt med utomhus-DJ och mysigt antikvariat. Kl 19.00 var Jock och jag på plats och såg improvföreställningen "Marriage". Det är ett otroligt roligt, gift par som kör improv i 45 minuter. Skratt, hela tiden! Försökte nöta in några tips om hur det ska gå till. Gillar UCB:s budskapspennor: Don't think! Det är ju det det hela handlar om, ska försöka komma ihåg det i morgon på lektionen!
Efter föreställningen tog vi en taxi till West Hollywood och restaurangen Dan Tanas. Middag med Helena och Mattias. Villket ställe, alldeles rött! Jätte god mat, härlig personal och högljutt.

Beachwood Canyon

I förmiddags kom Helena och hälsade på, vi var ute och gick en lång runda i Beachwood Canyon. Vi uppdaterade varandra på vad som hänt sen sist, som i stort sett var före jul. Även framtidsplaner skulle diskuteras. Helena hade latte med sig så vi satt en stund och betraktade den vackra utsikten över Los Angeles och drack kaffe. Väldigt rofyllt. Eftersom jag har ledig dag från improvisationskursen i dag, så testade vi lite improv på egen hand. "Mission improviserade husvisningar". Vi såg "For lease" skyltade hus och ägarna råkade vara på plats. Vad mer kan man göra, än att bjuda in sig själv? Kul att se hur grannarna har det om inte annat. Fantastiskt fina hus! Promenaden blev en riktig naturupplevelse till sist med härliga citronträd. Helena slängde sig in bland fyrklövern, har nog aldrig sett så många på en gång. Givetvis inga fyror men dock treor. Vi avslutade vår date med en sushilunch nere på Franklin. Nu är jag "mätt som en plätt" eller hur det nu var man brukade säga.

Improv dag 2

Ja jisses, det var ju nervöst i dag innan dagens lektion i improvsation började. Var tvungen att städa väskan för att rensa tankarna, vilket bara var positivt. Blöjor, gamla strumpor, mini bomullstussar från hotell, 3 läppglans, småmynt med kaksmulor samt tre nappar. Ja och 10 numera oätliga tuggummin, antagligen med smak av mynt. Klädvalet är ju också en intressant historia. Jag måste vara bekvämt klädd för att inte känna mig obekväm, ni vet vad jag menar. Så mjuka kläder i neonfärger blev dagens bekvämhetsklädsel. Sjal är ju alltid bra att kunna gömma sig lite i. Egentligen är jag är bara nervös att jag inte ska haja de amerikanska uttrycken. Det blir liksom extra svårt att vara snabb tillbaka då. Det ska ju vara flow i det hela, man vill ju inte vara "flowpoopern" Jag menar om ordet "book" var svårt i går, då kan ju vad som helst hända idag. Här kommer ett smakprov på en av alla övningar vi får gå igenom.

Alla står i en ring. En person går in i mitten, personen får tre frågor som ska besvaras, så trovärdigt som möjligt, även om man inte har en susning. Jag slängde mig in i mitten, inte först, men ganska omedelbart, få det gjort liksom. Killen som faktiskt ställde mest komplicerade frågor, frågade så klart första frågan. Jag ställde mig till och med, med ryggen mot honom. Men icke. Det gick vägen, puh! Tror jag, kanske en liten minneslucka där. Jag tror aldrig jag har koncentrerat mig så mycket som jag gör under dessa improvpass. Det är liksom en känsla av att inte kunna förbestämma något, vilket är kul och släppa kontrollen helt, mindre kul samt ett otroligt teamwork mellan ca 20 pers som inte känner varandra de minsta, underbart.

Hemskthärligt är ordet!

Jätte härligt var det att få komma hem till lille Max som verkligen kan improvisera och inte tänker på kläder och väskstädning. Än mindre på vad han säger! Öh mamma öh.....................

Bygg din egen amaryllis

Vi fick ett jätte fint litet set av vår kompis Anna Maria och hennes familj, "bygg din egen amaryllis".
Maja och speciellt Kalle tyckte detta var fantastiskt roligt. Storasyster Maja fick första tjing, och startade själva planteringen. Sen finjusterade Kalle och påpekade följande: "Seeds doesn't grow in a day". Vi måste vänta mamma! Ja och det gör vi nu! Varje dag tittar Kalle på sin blomma och väntar på "tecken".

Tjejbesök i Hillsen

På eftermiddagen fick vi besök av kompisarna Carina och Eleni från Sverige/Venice. Carina är här på jobbresa och hann upp till oss på en Beachwood Canyon utflykt. Max var supernöjd att två snygga tjejer ville gosa med honom. Både han och jag luktade så himla gott av deras paryfymdofter som hängde kvar sen! Trevlich!

The show can begin.....

Är det någonstans man ska göra det, så är det i Los Angeles. Ta improvisationsklasser så klart!

I dag kl 11 startade min två veckor långa improvisationskurs på en av LA:s mest välkända improvteater, Upright Citizens Brigade Theatre. 3 h varje dag!.

I vanlig ordning när jag ska göra något i denna stad, plockar jag fram en karta från nätet, dagen innan (ibland veckan innan). Beräknar tid för att komma till målet. Man får alltid räkna med lite svinn på vägen. Halv 11 var jag framme, alla parkeringsapparater var sönder. Någon berättade att man ska ringa ett nummer som står på mätaren, så får man ingen böter. Jag hade då kört två varv runt kvarteret för att hitta en laglig plats. I alla fall, till slut fick jag plats exakt utanför ingången till teatern där det skulle improviseras, då var klockan kvart i 11. Väl inne i själva lokalen, var det en riktig scen med soffa och lite annan minirekvisita. Nu började jag faktiskt andas lite uppe i halsen. Nervös är ordet! Men va fasiken nu kör vi! Och det gjorde vi. Läraren Mike, sa att det, så här i början, är supersvårt att koncentrera sig på vad man ska göra och hela tiden fokusera på vad de andra säger och följa upp. Ja, visst, men de andra behövde inte samtidigt koncentrera sig på att skoja till det på ett annat språk. En kille sa "book" och jag sa; Vad betyder det? Var liksom beredd på ett supersvårt ord som jag skulle fånga upp och så var det ett simpelt substantiv. Ja jag säger då det, lite blockerad på nåt vis. Det lossnade efter en stund, typ. Först gick vi upp, hela gruppen på scenen, nästa övning fyra deltagare, nästa 3 pers och sista två. Det är bara att lägga ner de hårt inarbetade prestationskraven och släppa lös som en sorglös fjortis. Jag var helt slut efter dagens första intensiva improvmaraton. Jag gick en improvkurs 2004 i Stockholm, något borde väl satt sig, nä, jag är ett tvättäkta "blåbär" eller kanske snarare Bambi på hal is. I morgon klockan 11 står jag där igen och svettas med mina nya improvkompisar.

Laguna Beach och försenad nyårsmiddag

Första dagen på året firade vi med en långpromenad i grannskapet. Ja, meningen var att den skulle bli lång, men när vi kommit halvlångt började alla på ett eller annat vis knorra om att gå hem, orkar inte, bär mig (det var jag som sa), hungrig osv.... Så det var bara att ta sig hemåt igen.
Jock klurade genast ut, att det här gänget behöver HAV. Vi packade våra fina nya "weekendbags", snacka om ordning i bilen nu för tiden. På mindre än en timme var vi "packade o klara", dvd:erna laddade, flaskor med diverse drycker preppade och GPS:en inställd på "Laguna Beach", Orange County. Vi hade inte riktigt bokat något rum, med tanke på att det var nyårshelg så kanske det hade varit en god idé. Men faktiskt, fick vi istället, inte det snyggaste eller mest uppdaterade rummet, men det bästa läget, i hela området. På själva stranden med en gigantisk altan och en trappa ner till stranden. Samt gångavstånd till Ralphs (Ica) och restauranger. Det där med gångavstånd kändes så skönt. Hotellet heter "Pacific edge hotel" Vi beskådade den vackraste solnedgång vi någonsin sett och längsta, höll på superlänge. På morgonen vaknade Max tidigt och sen Maja. Dags att upptäcka den lilla staden och köpa kaffe.

Vi hittade ett Starbucks, köpte Latte och gick sedan ner till strandpromenaden och spanade lite. Det var som att komma till en sommarstad, som vanligt glömmer jag bort att det är vinter i den riktiga världen. Sen mötte vi upp Jock och Kalle för lunch. Lille Max roade sig med sockerpåsar, kanske världens bästa leksaker. Efter denna utomordentligt trevliga lunch var nästa punkt på agendan; strandlek.Kalle fick en super cool hajdrake, men vinden uteblev. Jock sprang som en galning, men draken förblev liggandes. Kalle var glad ändå

Jag och Maja hann med en liten shopingrunda också såklart. Små trevliga inredningsbutiker, WholeFoods, kaffestugor, exklusiva barnbutiker blandat med schyssta klädbutiker.
En pytteliten snygg butik som jag speciellt gillade heter "lagunasupply", 210 Beach Street. Så snygga kläder och roliga märken. Jag kom dock inte ut med något klädesplagg, nä, men där emot en, sån där, toa "sugpropp" i en snygg utformning, alice supply.com. Samma firma saluförde även skarpt orangefärgade trädgårdsslangar, om någon har saknat just det.
Eftermiddagen fördrevs med mer strandlek och avslutades med ytterligare en fantastisk solnedgång. Bra början på ett nytt år.
Väl hemma i LA igen på söndagen, åt vi då vår skaldjurs nyårsmiddag, fyra dagar för sent, men inte mindre trevligt för det. Tvärtom. God Natt!

Gott Nytt År

Årets eller förra årets, ja, eller vad man nu ska kalla det. Nyårsafton helt enkelt firades i två olika hem. Först åkte vi hem till Karin och Henrik på en alldeles utomordentligt trevlig fördrinkstimme. Där pågick en riktigt härlig familjefest med släkt, barn, vuxna med tillhörande partyhattar. Vällingen värmdes med hummern. Inne i barnhörnan var det filmtajm, i form av Alfons, eller var det kanske Thomas Tåget . Vid den fina "ute-baren"arrangerades det fantastiskt goda mojitos. Precis här, när det var som göttast, var det då dags för Jock och mig att dra vidare ut i natten. Upp till Mullholland road åkte vi för att avsluta 2009 tillsammans med våra grannar Charity och Robert och deras vänner Christian och Susanna, och 20 andra glada gäster. Mycket trevligt, men vilket lustigt 12 slag. Inga raketer, ja inga som vi såg i alla fall. Kändes liksom inte lika festligt som i Sverige, lite snopet så där. Jaha, Gott Nytt År då. Då kom Jock och jag på att vi inte hade ätit middag. Tog en snabb titt på det fina kakfatet, men enades om att gå på ostronen som vi hittade vid (inte i) poolen. Tror kanske vi åt alla. Sen var vi nöjda o glada. Åkte hem till "hem ljuva hem" och våra fina barn.