tisdag 22 mars 2011

I bland undrar man.......

Jag förstår inte riktigt var tiden tar vägen. Ja den gamla frasen känns kanske lite väl använd, men jag förstår ändå inte. I december kom vi hem till Sverige från Los Angeles, satte barnen i skola, satte mig själv i skola, flyttade in i en trevlig men ändå, någon annans lägenhet. Dagarna viner förbi och jag känner mig nästan lite yr. Jag satt just och tittade/stressade igenom Family Living och alla fina reportage som Christina har gjort. Jag längtar efter ett eget hem med en egen pluggvrå. Lugn och ro helt enkelt. Att vara 40-årig mamma och sitta i skolbänken igen var inte riktigt lika lätt som jag trodde. Även om Maja påminner mig ibland och säger: Mamma, du behöver inte ha 100 procent på provet! Inte för att jag trodde sjuksköterskeutbildningen skulle vara simpel, nä inte alls, jag tänkte mer att livserfarenhet skulle hjälpa. Det är verkligen superroligt att plugga och jag längtar tills jag får användning för aktionspotentialer och formatio reticularis å sånt. Well, jag längtar i alla fall tills jag står på förlossningen och säger: jaha det var slemproppen det och då var du öppen 7, dags strax att föda barn. Så coolt. Men just idag känns vägen dit lååååååång. Ett litet vårtecken dök upp framför näsan idag i alla fall, det lyste upp. Nog om detta, trevliga och härliga klasskamrater har jag att dela båt med. I fredags var det middag hos Sarah. Jag har blivit kallad Svenskt Tenn tant i alla år, men nu har jag mött min överkvinna. Hon är till och med släkt med JF, lägg ägg! Den här schäslongen, skulle egentligen med hem tyckte jag, men det fanns liksom inget riktigt läge att bara ta den. God middag och många skratt. Tack Sarah!

onsdag 16 mars 2011

Lakritsminnen

En burk lakritspulver! Detta hade Helle inhandlat igår. Bara jag hör ordet lakritspulver fullkomligt slungas jag tillbaka till sommar, Limhamn, Bergaskolan, cyklar, Takano osv. Jag och min kompis Annika brukade åka till kiosken på, tror jag, Hyllie Kyrkoväg och köpa mjukglass i strut med lakritspulver på. Så gott. I bland vill man vara 12 år igen!

Blodbussy

Mycket med blod nu! I morse gick jag förbi blodbussen utanför skolan och tänkte, det borde man väl ta tag i nu som sjuksköterskestudent och allt. Sagt och gjort, lite senare på dagen, efter ett mastigt pluggpass om blodomloppet, så gick jag och mina klasskamrater Niclas och Ida, med bestämda steg mot blodbussen. Här ska lämnas blod! Det var fint och fräscht, till skillnad från ja, vad ska jag jämföra med, nån gammal OB buss som jag har jobbat i kanske. Inte lika mycket chipsrester här, den saken är klar. När vi väl stod där, redo för att dra iväg allt blod vi hade, då visade det sig att det var en liten procedur som skulle genomföras. Först fick vi ta blodprov, tre fulla rör minsann. Dessa rör ska skickas iväg på koll. Så om 6 veckor ska vi hit igen och först då får vi gå loss ordentligt, ligga på brits och fylla en ICA kasse med blooooood. Nu är väl steget inte långt till en anmälan om "Blodomloppet"

söndag 13 mars 2011

Vart jag än vänder mig......


I tisdags var Jock och jag på restaurangen AG på Kungsholmen. I bland vet jag inte hur jag ska tänka. Men om man kommer från skolan och gluttat på den här köttiga varelsen och sen det första man möts av på restaurangen, är just köttstycken en masse. När jag sen vänder mig om, skådar jag detta träd och genast tänker jag på en bild i min bok. Ja jisses, men maten var god, bästa restaurangkött jag har smakat sen vi kom hem från Los Angeles.

Kvällen då götterna aldrig tog slut


I går var vi på middag hos Estelle och Axel. Vilken kväll, från att vi kom till att vi lämnade bjöds vi på delikatesser. Axels hemmagjorda matjesills tårta gick inte av för hackor, inte heller snittarna för den delen. Ja, så där fortsatte det. Tror jag måste ringa efter recepten! I dag kom mamma, barnen väntade ivrigt vid dörren. När mamma lekte med barnen, arrangerade jag en ganska osnygg men praktisk läshörna. Svår att passera också. Tänk att det ska vara så svårt att hitta en tyst plats eller en dörr att stänga om sig. Ganska snabbt kände jag att det här med hormoner är ingen lätt grej och tog en vårpromenad. Nu är det väl dags att hugga in där jag slutade kan jag tänka mig.

Lite hederlig skolkning

Skolkade i fredags! Ja som det kan bli. Det blev en solskenspromenad som tog sikte på shopping så klart. Min medbrottsling Ida och jag enades om att vi verkligen behövde rensa huvudet från allt vad pluggande heter. Till och med jag som i alla dessa år älskat tantleoparderiet, tyckte att nu har det gått för långt, jag är mätt. Jag kan inte låta bli att undra hur dekoratören i butiken tänkte???? Lite snygga armband lyckades vi inhandla innan vi sa tack och hej.

söndag 6 mars 2011

Så svenskt


Första solstrålarna! Vi slängde oss ut på balkongen och sökte efter de tre strålar som tittade fram. Helt plötsligt öppnade grannen sitt fönster och uppmärksammade oss på det stora isblocket på vårt tak. I vilken sekund som helst, skulle solidyllen kunnat sluta lite tokigt.

torsdag 3 mars 2011

Studiebesök och restaurangbesök


I dag fick jag finbesök. Maja ville få rundvisning på min skola och träffa mina klassisar. Hon hade klätt upp sig i sin fina sjuksköterskeoutfit som min mamma har sytt. Jag visade Maja vår fina stora föreläsningssal, hon kollade och sa: - Wow som en movie theater. Gå och köp popcorn mamma! Sen drack vi kaffe på stan och flanerade. Ett par skor, i ett kanske inte så otippat mönster, inhandlades på MONKI. Saknade verkligen denna butik i Los Angeles. Kvällen avslutades med middag på Pontus med Herr och Fru Falk, alldeles nyhemkomna från LA och Jock. Så trevligt. Glad att de är hemma igen! Maja tog sig en liten lutare.

Knivigt värre


Det är viktigt att ha rätt penna. Jag provar mig fortfarande fram. Någon raspar, någon ger skavsår på pekfingret, någon är för bläckig. Tips mottages på den perfekta svarta pennan! Den måste kunna fixa ett rasande tempo, föreläsarna snackar fort och man vill ju hänga med. Inte bli sinkad av fel penna.

måndag 28 februari 2011

Snygg nä! Praktisk ja!

Jisses, jag har gått och blivit tant! Ryggan matchar även sjukvårdens blåa soffor. Ännu mer PRAKTISKT!
Men jag och min rygg är mycket glada för skolgåvan.

Vett och etikett på toa


Härrom kvällen besökte jag ju BAR i Stockholm. Jag reflekterade och förundrades lite över tidningssamlingen på dass. Sitter människor och läser, och då ev bajsar under restaurangbesöket eller? Tydligen och det planeras heminredning kan man se.

Hjärnan jobbar

I dag startade vi föreläsningar om nervsystemet. Mycket roligt och jag kom till och med ihåg en hel del från när jag läste det sist, för 118 år sedan. Någonstans där inne bland hjärnbalk och annat låg en hel del kunskap, ganska lätttillgänglig till och med. Efter lektionen lös flitens lampa över mig och mina klasskompisar Jeanette och Ida och dagens föreläsning gicks igenom. Väl hemma så hade Kalle sysslat med lite samma sak. Han, Maja och Josefin hade gjort köttbullar och Kalle hade jämfört köttfärsen med en hjärna. Sen hade han och jag en lång diskussion om vad som finns i hjärnan och hur skelettet är uppbyggt. Vi skrev ut ett skelett från datorn och drog några bendelar. Skönt att ha en likasinnad i hushållet. Men som mor vill man ju gärna tillgodose alla barns behov.

Så efter skelettracet blev det inbjudningskortsmaraton. Maja och jag är mycket nöjda med resultatet! Hon ska äntligen få ha gosedjursfest!

Tror du jag har ögon i nacken eller?

Ja men nu börjar det likna nåt. Syncentrat sitter faktiskt i nackloben, otroligt.

Påt igen bara

Ja himmel och plättar vad det pluggas i detta hem. Allt om nerveceller, aktionspotenialer, transmittorsubstanser, ben och muskler fullkomligt trycktes in på knappt 12 dagar. Det var 20 år sen jag satt i tentasituation sist. I torsdags var det dags igen, oturligt nog gick det inte så bra. Jag hängde läpp minst sagt i två dygn, sen i lördags morse vaknade jag och tittade upp på sovrumslampan. Man kan säga att jag såg ljuset, jag såg det endoplasmatiska retikelsystemet eller kanske golgi, i lampformen. Då kunde jag le åt det hela och inse att det vara bara så, att det tog några extra dagar för mig att smälta det hela. Så nu är jag så redo för att ge celljäkeln och benranglet en extra rond!

söndag 27 februari 2011

Snacka om insnöad


Bilen på landet har fått ta en del stryk denna vinter

Utedass


Kalle: -Mamma vilken tur att det finns en toa utomhus!

Kalles söndagsbak


Jag är ingen bullmamma, men Kalle älskar ju att baka, så vi möts halva vägen. Denna färdiga smet har vi testat två gånger och funkar utmärkt och är roligt också. Att vi sen köpt rosa och ljusblå formar, gör det inte mindre skojigt. Mumma!

Grattis Helle

Fredagskvällen gick i gamla väninnors tecken. Helle fyllde år och vi samlades alla på hennes hotellrum och drack champagne, skrattade och mindes saker från förr. Så mysigt, vilka pinglor! Efter champagnandet och presentöppning drog hela gänget till BAR. Supertrevligt ställe, allt var gott och bra priser. Men i vanlig ordning, sen Los Angeles, så kan jag inte njuta av kött här hemma. Det smakar inte likadant helt enkelt. Men jag kommer helt klart besöka BAR igen.

Ibland så måste man bara

I fredags blev det en tur till Bromma. Efter trevlig frukost på mysiga Park åkte vi hem till min kompis Camilla. Till min stora förtjusning hade hon ursöta små ryska dockor i porslin. Jag var tvungen att köpa likadana, så ivriga med andan i halsen drog vi iväg på reainköp i Vällingby Centrum. Där hade vi aldrig varit förr. Köpte dockor som aldrig förr. När vi ändå hade andan uppe blev det stövelinköp också. Eller ja, det blev väl två om sanningen ska fram och det ska den ju. Det är ju viktigt med varma skor helt enkelt och rea är trevligt! Efter att Camilla slussat runt mig i hela Stockholm så avslutade, vi totalt utmattade, på Roopongi. Världens bästa sushi, så är det bara! Å vilken trevlig dag!

Enough is enough

Låt vintern vara slut av två anledningar främst. Den töntiga tofsmössan och ohärlig snö! Tänk att någon även har kommit på att dessa fantastiskt oläckra mössor ska tillverkas i olika kulörer. HJÄLP! Låtom oss slippa se tanter sno omkring med detta på huvudet. Sen snön, men vad är detta? Känns som en never ending story.
Kalle stod härromdagen och tittade på ett foto i ett skyltfönster. - Mamma, så där vill jag att det ska bli NU! Ja min son, vi är helt överens. Sen halkade vi vidare på Kungsholmens gator.