




Mina två äldsta barn kom idag hem stolta! De hade deltagit i matlagningskurs på skolan och byggt halloween cupcakes! Kalle, vår vän av ordning, hade verkligen sparat en åt varje familjemedlem.
Maja åt upp det gosiga på hemfärden. Men hon sa: Mamma don't worry, mina såg exakt ut som Kalles. Vad bra, då vet jag! I vilket fall de var superfina och Martha Stewart hade blivit grön av avund.
Nu har jag varit sjuk i snart två veckor. Usch vad pessimistiskt att starta dagens inlägg med det. Kanske bättre början hade varit; Solen skiner i LA, men det gör den inte, så sjukdom vinner. I alla fall en sedan länge bestämd frukost på anrika Roscoe's på Gower gick liksom inte att mesa sig undan. Väl inne på stället konstaterade jag att jag både kände mig febrig och att jag hade lock för öronen. Både Helena och Christi försäkrade mig om att jag inte skrek, men det kändes så.
Med plasttallrikar och en kopp svart java körde vi friterad kyckling med tillbehör. Vet inte vad jag ska säga, det var en upplevelse i alla fall och vi hade trevligt!
Efter frukosten fick man rediga amerikanska våtservetter. Slängde mig sedan in i min familjebil och på några minuter var jag hemma på berget igen och direkt ner i sängen och netflixade.
Maja har länge önskat sig glasögon. Jag ville också ha glasögon när jag var i den åldern, för det hade ju mamma och pappa. Men jag var nio år när jag fick mina. I dag var vi hos ögonläkaren i Beverly Hills. Till Majas stora fasa, så såg hon helt perfekt, trots att hon sa att hon inte såg första raden, ni vet där bokstäverna är stora som hus. Ja, vad gör en liten tösabit inte för att få brillor. Vi gick direkt till en glasögonbutik och satsade på ett par gratis brillor som någon donerat. Tog ut glasen, sanerade dem och vips, Maja var stolt som en tupp. Nu ser hon ut som en kvinnlig upplaga av Harry Potter eller en Mini-me. Nu väntar jag bara på att min pappa skickar en bild på mig i brillor, från 1979! För att fira detta tog vi en lunch på vårt favvoställe i Larchmont.
Här åts det goda ekologiska delikatesser och svenskläxa varvades med engelskläxa.
Hemma väntade Max med sina sverigekläder och lånad mössa.
Det där med att ha husdjur är säkert till 95 procent helt korrekt och bra för barn på alla sätt. Men de där sista 5 % är bara bad. Varje dag får jag hänga efter Max som en trasa så fort jag hör: Tödle mamma, tödle och ljudet av en pall som dras fram.
Då vet jag att min unge son är på väg mot sköldpaddan och vad som helst kan hända. Han påminner mycket om den lilla flickan i filmen "Nemo", när han handlöst försöker få plats i akvariet. HJÄLP!!!! Jag är i alla fall glad att han varnar lite innan.
Här är det sjukstuga, så inte så mycket kul att berätta. I morgon blir det ett läkarbesök och hopp om att bli av med, vad det nu är jag har. Troligen influensa. Det har spöregnat i LA i flera dagar och min stackars son Kalle har inga stövlar. Om jag köper ett par i morgon så kommer det sluta regna. Vid närmare eftertanke, kan det ju vara värt det faktiskt. Nu tillbaka till sängen, tänk att man kan sova ännu mer, även om man har sovit konstant i två dygn.

På Pottery Barns hittade jag denna lilla historia. Checkhäfte till barnen, ja varför inte!?

Kalle var lyrisk.
Lilla Mr Rosie höll hov och ville gärna smälta in som nummer fem vid matbordet!
I går fredag firade Jock och jag att vi sålt vår lägenhet i Stockholm. Det blev bubbelvin och poolbad. En del fredagar är trevligare än andra helt klart! I dag lördag var det bara att upp och hoppa med vår privata tupp, Max. Han drog igång med målarstuga, varvat med att försöka både kliva i akvariet samt att ta upp den stackars sköldpaddan.
Till slut placerade han sig utmattad i sin vagn. Jag och Talbot the turtle kunde andas ut en stund. Utflyktsmålet i dag var Observatoriet som vi ser från vårt hus.
Det tyckte barnen var kul. Men efter en stund fick jag ta ut Max det lilla yrvädret, för lite utomhusspring.
Han satsade stort på sin miniskateboard. 
Lite skatetrix är ju kul.
Så efter en härlig dag i Venice så avslutades kvällen minst lika trevligt. 
I går tog vi oss till Venice för att få besöka konstnären Kimberly Brooks studio.
Kimberly berättade hur hon jobbade, vad hon hade på gång och vad hon drömmer om att göra. Så inspirerande och intressant.
Inte för att jag ska börja måla, men att komma in i en tvättäkta målarstudio, kan ju få vem som helst att vilja skapa något, vad som helst. Brooks är en cool kvinna, jag skulle gärna sitta för henne!
Klädmässigt verkade jag ha hamnat helt korrekt. Jag och Heather Taylor hade ekiperat oss i vars en J Crew kofta och en Clare Vivier väska. Trevligt och väldigt fnissigt!
Den här lilla fastnade jag för, kanske för de röda skorna.
Den andra favoriten är bara för najs med allt sitt leopardmönster. Åh vilken trevlig dag!