

Talbot the turtle hade fått en kompis. Namnlös ännu.



I går kväll hade Jock mingel på sitt jobb, uppvisning av nya lokaler. Jock och snygga Sofia hade fullt upp med att mingla.
Kalle hängde på en stund, åt snacks och kollade Scooby Doo.
Medan vi väntade på taxin lästa jag lite nödvändig litteratur. Sen åt vi middag på La Dolce Vita i Beverly Hills med Helena, Mattias och Star Doll- Mattias .
Två månader kvar i Los Angeles. Mycket som ska pressas in i schemat innan vi packar och drar. Jock och jag tog ett "personalmöte" denna afton på L'Ermitage och styrde upp lite av varje, inför vad som komma skall.
Öppen brasa, god mat, trevligt vin och fantastisk musik gav oss verkligen inspiration till allt vi dokumenterade i datorn.
Två års kontroll. Max kände att det låg i luften. Sprutdags! Tre stycken ärades han med denna tisdag. Han grät tills jag kom på att vi går ut och frågar efter stickers. Ja!!! OK!!! sa han då och slutade tvärt att gråta. Sen förundrades jag över hur han efter bara sitt andra besök i dessa lokaler, visste vägen till klistermärkeslådan.
Och vilken låda sen!!!
Efter all denna anspänning, var det bara att dra hem för en liten "lutare" i sandlådan.

Såg Bobby Brown två rader framför oss (blå rygg), som fullkomligt överfölls av ivriga kvinnor. 


När vi kom hem från dagens svettiga utflykt blev det pizzabakeri! På ganska hög nivå! Maja hade köpt ett pizzakit i skolan som nu skulle testas. Det skulle förbakas, dekoreras och bakas! Sen in i små minikartonger! Kartongerna är lika stora som en liten solstickan tändsticksask! Jisses fattades bara att vi skulle leverera dem till andra sidan stan.



Mina två äldsta barn kom idag hem stolta! De hade deltagit i matlagningskurs på skolan och byggt halloween cupcakes! Kalle, vår vän av ordning, hade verkligen sparat en åt varje familjemedlem.
Maja åt upp det gosiga på hemfärden. Men hon sa: Mamma don't worry, mina såg exakt ut som Kalles. Vad bra, då vet jag! I vilket fall de var superfina och Martha Stewart hade blivit grön av avund.
Nu har jag varit sjuk i snart två veckor. Usch vad pessimistiskt att starta dagens inlägg med det. Kanske bättre början hade varit; Solen skiner i LA, men det gör den inte, så sjukdom vinner. I alla fall en sedan länge bestämd frukost på anrika Roscoe's på Gower gick liksom inte att mesa sig undan. Väl inne på stället konstaterade jag att jag både kände mig febrig och att jag hade lock för öronen. Både Helena och Christi försäkrade mig om att jag inte skrek, men det kändes så.
Med plasttallrikar och en kopp svart java körde vi friterad kyckling med tillbehör. Vet inte vad jag ska säga, det var en upplevelse i alla fall och vi hade trevligt!
Efter frukosten fick man rediga amerikanska våtservetter. Slängde mig sedan in i min familjebil och på några minuter var jag hemma på berget igen och direkt ner i sängen och netflixade.
Maja har länge önskat sig glasögon. Jag ville också ha glasögon när jag var i den åldern, för det hade ju mamma och pappa. Men jag var nio år när jag fick mina. I dag var vi hos ögonläkaren i Beverly Hills. Till Majas stora fasa, så såg hon helt perfekt, trots att hon sa att hon inte såg första raden, ni vet där bokstäverna är stora som hus. Ja, vad gör en liten tösabit inte för att få brillor. Vi gick direkt till en glasögonbutik och satsade på ett par gratis brillor som någon donerat. Tog ut glasen, sanerade dem och vips, Maja var stolt som en tupp. Nu ser hon ut som en kvinnlig upplaga av Harry Potter eller en Mini-me. Nu väntar jag bara på att min pappa skickar en bild på mig i brillor, från 1979! För att fira detta tog vi en lunch på vårt favvoställe i Larchmont.
Här åts det goda ekologiska delikatesser och svenskläxa varvades med engelskläxa.
Hemma väntade Max med sina sverigekläder och lånad mössa.