Doktorns diagnos, discomössa och snabbfika

Nu har jag varit sjuk i en och en halv vecka tror jag. Tjatigt. I dag fick jag en tid hos läkaren Dr Gray. Diagnos: Inte svininfluensa. Trodde hon till 99 procent i alla fall, då får man ju lita på detta. Men mediciner det fick jag, kolla laddningen. Fick en sådan där apparat, inhalator, som astmatiker har. Eftersom jag haft en del kompisar som använt sådana, trodde jag faktiskt att jag visste hur man gör. Men när jag väl skulle testa, så funkade det inte alls. Kanske någon kan ge en kortfattad beskrivning på hur detta ska gå till? Tack! Ska även gå igenom info-manualen en gång till. Hatar manualer! Dr Gray ordinerade även mycket vila! Så det ska jag ägna mig åt nu, ja, när tillfälle ges.

Jag blev så glad att jag inte hade svajninfluensa, att jag unnade mig en tur till The Grove och köpte en rosa paljett discomösa på Forever Twentyone till Maja. Max tyckte att den klädde honom bättre, och övertog den kvickt. Glamourish!! När man har döttrar är det lätt, att liksom överföra sina egna drömmar eller saker man vill ha. Typ discomösan, jag såg redan i butiken, att jag skulle faktiskt inte skulle se riktigt klok ut om jag spatserade runt med discopaljetter på huvudet. Men jag ville liksom ha den, och Maja gillade den. Nu finns den i familjen. Häpp! Hann med en 30 min kaffedate med min väninna Helena. Snabbt, det var mycket som skulle avhandlas. Vi hann med en hel del, men långt från allt. Vi har lärt oss att prata ganska fort och beta av ämnena systematiskt. Ser fram emot nästa date, som då även ska innehålla lunch och bio. Måste bli en heldag, när jag tänker efter. Kanon!
Tog en snabb titt på hur julnissarna ligger till med fixandet. Ser bra ut. Granen är ju klar och de verkar följa tidsplaneringen ang uppstyrning av tomtehuset. Skönt, då slipper jag oroa mig för det.

Den 22 november smäller det, då är det julgrans tändning på The Grove. Kan knappt vänta!

Komvux i Lund på 90 talet

I går fick jag frågan ; "Om jag är den Manda som pluggade på Komvux på 90 talet i Lund?" Jag vågar nästan med all säkerhet säga ; ja det är jag. På den tiden fanns inte så många Manda, jag var ganska ensam om att heta det hela 70 80 och 90 talet i Malmö/Lund (överallt egentligen). Nu däremot dyker de upp lite varstans, man borde kanske starta en "Vi som heter Manda" förening. Undrar hur många vi är? Ok, slut insnöat på det. Då undrar jag tillbaka, om du Åsa, som undrade, är den tjej som jag pluggade med, och vi satt tillsammans nån gång och pluggade, matte tror jag? Jag tänker nämligen på dig ibland, undrar var du tog vägen och gör nu?! Jag pluggade in alla naturvetenskapliga ämnen på Komvux, hade tänkt att bli tandläkare. Nu blev det inte så, men även om det var rent ut sagt ett helsike ibland att förstå fysiken och matten så sitter andragradsekvationerna och sinuskurvorna där någonstans. Hoppas bara det dröjer innan någon av barnen ber mig förklara. Något ringrostig! Det var så jobbiga ämnen för mig, att jag var nära att hoppa av flera gånger, men helt plötsligt lossnade det på fysiken och jag hade superresultat. Jag var så bra (en gång) att läraren visade upp mitt prov för klassen. Då kändes det som om jag, fysiken och matten, liksom blev bästisar. Tack fysikmagistern för att du fick mig att fortsätta! Och tack matteläraren för att jag slutligen fick en 3:a och inte blev underkänd. Och tack Bosse, som satt många timmar och visade mig alla obegripliga lagar inom fysiken, med hjälp av bla suddgummi och linjal. Vilket tålamod den kompisen hade! Jag slet verkligen. Vilka tider!

Sverigepaket med julkalendrar och robotar

Den här söta Lindex robot-bodyn fick Max idag. Tänker direkt på Mini Rodinis robotar. Mini R blev ju precis valda till "Childrenswear designer of the year". Grattis!

Den här Mini R T-shirten tex, må den aldrig bli för liten till Maja. Underbart cool!

Max fick i alla fall robotbodyn på posten igår av mormor Kari och morfar Stefan. 15 kr säger mamma att den kostade, hon kan då konsten att hitta i reaboxar. Max är väldigt nöjd med sin coola outfit. Den funkade ju bra till de röda mjukisbyxorna från söta ekologiska barnbutiken i Larchmont, The Little Seed. Deras egna märke faktiskt. Mjuka, snygga och eko!

Morföräldrarna hade även slagit till med, att köpa två hederliga SVT julkalendrar till Maja och Kalle. Så från och med 1 december kan vi följa årets julkalender på datorn här i från Los Angeles. Hoppas hoppas att julkalendern är bra i år!

Kids club i poolen och armkroksskål

Den fina, väldesignade poolen börjar nu mer och mer likna "kidsclub" på nån resort. Uppblåsbara krokodiler, cyklop, hajar och simringar slåss om plats i vattnet. Dags att helgrensa!

Efter en trevlig lunch på stan och en allmänt fin söndag, dukade Jock upp med ost och bubbelvin på altanen. Helt plötsligt tyckte Jock att vi skulle armkroka när vi drack. Hm? Grabbigt, gymnasietiden eller kanske helt rätt? Jag hängde på, man vill ju inte vara sån. Det hade varit ok med en vanlig hederlig skål också. Jock och jag är inte speciellt "fina i kanten" gällande dryck, men denna sk dryck smakade, ja tänk er tonårsvinet Liebfraumilch, fast 10 resor värre. Vi bytte raskt flaska, då blev det bättre.

Denna gång blev det en vanlig skål. I Sverige när man är på Systemet, då står det små trevliga lappar med text som kryddigt, örtigt, rökigt, surt osv. Att då, som vi ville, hitta ett torrt sprakande vin, så får man gissa lite, eftersom inga ledtrådar gives. Å det gick lite mindre bra denna gång. Jaja, trevligt var det.

Söndagslunch i Bevvan

I dag när jag vaknade av min egen hosta, tänkte jag, nä nu får det ju snart vara nog. Denna influensa, svin eller inte, är icke nådig. Nu är huvudvärk och värk i kroppen över men hostan och roslandet i halsen består o lite feber såklart. I villket fall så orkade jag inte med tanken att vara hemma en hel dag igen. Ett snabbt familjeråd, vi åker till Beverly Hills och barnvänliga underbara restaurangen Il Fornaio, 301 North Beverly Drive. Det är lite rysk roulette att ta med tre småbarn till restaurang. Man vet liksom aldrig var det ska sluta. Men här har vi varit förut så det ska nog gå vägen. Alt gick så bra; Vi fick vårt favoritbord längst in i lokalen, barnen fick ritsaker och favoritdrycker, Max somnade och sov sig genom lunchen.
Vi beställde vad vi brukar pizza till barnen och carpaccio till vuxna. En mycket välorganiserad lunch och inte mindre mysig för det, tvärtom. Sen vaknade Max och hade spring i benen, då la vi alla benen på ryggen och drog. Man ska ju sluta när det är som bäst. Jag gillar att göra små studiebesök i Beverly Hills det är så rent, fint och lyxigt. Man blir liksom glad av att luncha i sådan atmosfär! För att inte tala om hur intressant det är att titta på alla dessa människor som glider omkring i färglada plyschgympadräkter, stooooora solbrillor, gala frisyrer och dyrköpta väskor. Såg en fjortis med en Tiffany-nyckel runt halsen. Har för mig att de är rätt dyra........i alla fall den hon hade. Kanske var det hennes mammas, eller inte?

En snabb sväng på Wholefoods på Santa Monica Boulevard hann vi med också. Kalle stirrade in i köttdisken och utropade -Titta mamma en pig! Nu var det ju en kalkon, men hur stor som helst. Här byter högtiderna av varandra som en annan stafett. Snart "Thanksgiving" i USA, sen jul sen........

Wholefoods har en liten minibutik som heter typ Wholefoods Lifestyle, kanske den tråkigaste lifstylebutiken hitills.

Göre er icke besvär!

Jock i poolen

Jock avrundar sin dag med ett välförtjänt kvällsdopp

God natt!

Väckt av poolmannen

Denna morgon var riktigt kylig. Max och jag byltade på oss halsduk, mösa, dunväst och varma tröjor. För att inte snacka om Uggsen som åkte på för tredje gången. Vi var redo för promenad i grannskapet. Efter en stunds promenixande upp och ner i detta kuperade område, kändes först mössan lite överkurs, sen åkte dunvästen av sen halsduk. Jag började även känna att, nä, frisk är jag inte och svettades igen. Vi gick ett tag och passerade ett hus, där stod ett-årige Hal och kollade genom en uppbyggd barriär av krukor. Max såg gillande ut. Hans mamma Andrea kom ut och vi bytte telefonnummer och ska väl leka snart någon dag. Så går det då till i Beachwood när man nätverkar, ett-åringarna löser biffen. Max var jätte leksugen, men jag svettades, så vi vände hem igen. Hade väl en liten förhoppning att han skulle somna så jag kunde få sova lite. Nä, det var inte aktuellt. Så istället för att somna 9.30 höll han igång tills han hade två blåmärken i pannan, lillle stackarn. 11.30 lyckades jag få ner honom i vagnen, gick ut igen, denna gång mindre kläder. Han somnade på 10 minuter. Skyndade mig hem. La mig, somnade. RIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING RIIIIIIIIIIIING. VA???? Tittar på klockan, 30 min sen jag la mig på kudden. Rusar ut. Hello! I´m the poolman, I´m here to fix the.....bla bla. Man tackar, Max vaknade och så var vi igång igen. Han hade verkligen behövt mer sömn, jag med. Jisses! Sen kom Jock hem med Maja och Kalle. De har nu tagit första influensasprutan, vilket gick bra och de var superduktiga. Sen tog vi det lugnt, Maja och Kalle spelade datorspel och Max fortsatte röja runt. Skötbordet verkar kul att klättra i. Hade jag varit frisk hade jag hoppat i poolen, den är så fin på kvällen, upplyst och utsikten på det.

Fresh chef in Bel-Air

Min hosta är fortfarande galen, men jag är inte så svettig längre. Tänk om man kunde få starka magmuskler av att hosta på detta vis! Hostet jobbar liksom runt från magen upp i lungorna. En ny fitnessstyle kanske.
Men igår var Jock och jag bjudna på middag, jag kände mig helt ok så vi tog taxi till Bel-Air. "Fresh Prince in Bel-Air", nä han var inte där. Det var verkligen trevligt, men låååååååångt från där vi bor. Det var mörkt när vi anlände, en timme för sent. Men vi noterade att gatorna var jämna och fina, påkostat. Inte som i Beachwood där gatorna står rakt upp och skapar snubbel. Men man vänjer sig att väja med bil eller barnvagn. Först fick vi en rundvandring i deras hus som verkligen var inrett med värme och kärlek. Största öppna spisarna jag har sett någonsin och kanske den största korgsamling jag sett eller kommer att se. VM i samling! I trädgården var det Sverigestämning, hela TRE "gasolbrännare" hade inhandlats, och de behövdes. I alla fall, middagen hölls av Jeff och Laura Benson, två fantastiska människor som bott i LA länge och hade många roliga historier att förtälja. Laura är skådespelerska (har pluggat med George Clooney) och Jeff är agent i TV och filmvärlden.

Ja, e vi i Hollywood så e vi.

Kvällen till ära hade de en privat kock, Manuel som lagade en fantastisk god och vacker paella. Till dessert blev det den spanska varianten på creme brulé, creme nåt annat. Jätte gott. Tänk att ha egen kock!!!!! I taxin hem fick jag tips på hallonte och citron från chaffisen. Han var orolig för min hosta. Vad snällt!

8 h senare

........då kom fixar Daisy och hennes handy man och fullkomligt monterade bort hela larmapparaten, och det blev tyst. Eller???? Pip pip pip. Nä nu är det nog bara i mitt huvud.

så var det igång igen.....pip...pip...pip

Och just när vi trodde det var ok, så går samma larm loss igen och piper och piper. Jisses, vad gör man? Och Jock gick till jobbet. Det är väl bara att anpassa sig till ljudet helt enkelt. Fortsätning följer.........

Brandlarmsjakt

Finns det något värre än när ett brandlarm börjar pipa en gång i minuten, bara för att berätta, nu är jag urladdad, kom o hitta mig om du kan. Jag har nu hållt på i en halvtimme att leta efter vilken av alla dessa larm som håller på att freaka ut. Jag har stått under samtliga och vakat. Varje gång jag tror jag är nära, så piper det i en annan del av huset. Dolda kameran? Jag fortsätter min jakt och nu efter en timme av enerverande pipljud, var det dags att hitta rätt. Hurra i Majas rum. Men nu kan jag inte få ut batteriet. Jag får alltså stå ut med pip pip pip pip tills någon annan mer teknisk person kommer hem. Å det gör det nu!!! Jock to the rescue!

Fredagen den 13, bäddat för oro

Fredagen den 13:e och skolutflykt. Ingen bra kombination alls!

Jag har vetat länge att denna dag skulle komma, och verkligen försökt lägga band på mig själv. Det är inte så att jag är speciellt skrockfull, kanske handlar det mer om ett sökande efter en schysst anledning till att min oro ska kännas helt befogad. Skolbussen skulle ta barnen ganska långt denna gång, till Long Beach och Aquarium of the pacific. Tidigt bestämde jag att Kalle 4 år behöver inte följa med. Barnen har varit där förut, ganska stort ställe och lätt att springa bort sig. Det är lätt att måla upp scenario, som kanske inte riktigt stämmer med verkligheten. Men igår kväll poängterade, Maja 6 år, att hon visst ville hänga med på "fieldtrip". Ok, men jag hade inte anmält henne, så hon fick stå på väntelista. Jag packade lunchboxen och hon klädde sig i utflykts"uniformen" och var redo. Tyvärr hade bussen redan åkt när hon kom fram till skolan. Jag kände : Åh vilken osis, fast ändå inte, om ni förstår. Men som tur är Maja en sann optimist. Det måste hon ju ärvt av mig, eller kanske inte ändå. Maja var lika glad för det, hon hängde med farmor Marianne och Jock på utflykt i stället. I dag är det farmors sista dag, för den här gången hos oss i LA. Hon fick en fin sjal av Max, som hon kan svepa in sig i när hon ska på några av alla sina biobesök, eller kanske en kylig december kväll när det bär av på fest. Barnen fick en rolig Thanksgiving paj från Pottery Barn Kids av farmor, av tyg som de kan ha i sitt nya leksakskök. Dinousarien Bamse var den förste som försökte lägga sin långa taggiga svans på härligheten.
Medan Max sover, Maja är på äventyr, då övar jag och Kalle på våra värsta Fredagen den 13:e-miner. Kolla Kalles hårfärg. Tanter kommer fram på stan ibland och vill ta på hans hår och säger förundrat: Åh det är ju sån färg man betalar dyra pengar för att få. Ja, det e ju bara att fråga mig........................

Inbyggt regnhat men kärlek till väskan: La Tropézienne

I kväll var himmeln så här vackert röd, men sen brakade det loss. Det regnar i Los Angeles, helt otroligt men sant. I Malmö där jag kommer från hade man sagt, auuuuuuuuu näääääääuuuuu inte nu igen. Här är det antingen lite förvåning och lite ojsan det regnar visst eller så går de lokala nyheterna ut med varning för regn. Själv hatar jag regn, nu var det bara en liten skur, men det inbyggda regnhatet finns där. Det måste ju komma från min dagisperiod i Karlskrona, när man var tvungen att ha allvädersstövlar och gallonbrallor. Varmt, svettigt och för evigt läckande! Jag minns också för ett par år sedan när min kompis Anna och jag var med våra barn i Frankrike och vi hade glömt stänga fönstrena i bilen. Det började ösregna, det fullkomligt pissade ner. Sen satte jag mig på mitt säte. Splash! Tänkte inte på det! Vattnet fullkomligt pressade sig genom kläderna in på kroppen. Hemsk upplevelse. I eftermiddag sov jag två timmar efter min vodkashot, tyvärr mår jag sämre. Feber. Men när Sibi kom hem efter att ha hämtat barnen på skolan, då hade hon svängt förbi affären och plockat med sig denna lilla rackare. I kväll blir det Tequila-race a la miniature och i morgon räknar jag helt kallt med att vara frisk. Det bästa med att vara sjuk är ju att man kan likt en tonåring ligga och surfa hejdlöst hela dagarna. I går tipsade jag om danska ekobarnkläder på Popupshop. Ägaren, Luca tipsade mig vidare till en härlig sajt för en klädtoka som jag. Låt er fullkomligt förföras på lagarconne.

Hittade också en ny väskdesigner som jag gillar skarpt, Clare Guerrero Vivier. Mailade henne idag, om en väska som jag nog måste ha, och som vanligt, är i väldigt stort behov av.

Väskan heter La Tropézienne, lite franskt också eller? Väskan är gjort av återvunnet läder, hurra! Kolla in andra väskor här Seeviver. Nu ska jag ta min Tequilashot och drömma om att jag går vid havet i Saint Tropez med min La Tropézienne, och det regnar inte en droppe.

Hollywoodfrun nöjer sig endast med vodkalunch

Just när jag låg här och hostade, tyckte synd om mig själv och hade idétorka, då knackar det på ytterdörren. Nanny Roxanna och hennes lille adept Talbot kom in med ett leende. Jag berättade genast att Sibi tycker jag ska dricka Tequila mot hostan, Roxanna sa inte emot. Sibi hade tyvärr inte hittat någon liten Tequila-flaska i affären, men tyckte att Vodkan vi har i frysen, den ju borde duga. Handlingskraftiga som de två är och under otroligt mycket fnitter, svepte Roxanna ihop en vodka-lime-salt shot. Köket förvandlades till en tequilabar utan tequila. Sombreros, nachos och salsa......

Resultatet bad de mig sedan gurgla. Nu fnittrade de ännu mer, jag tackade för mig och gick in i sovrummet och klunkade "the shit". Nu får vi vänta och se. Om inte annat borde jag kunna få mig en bra lunchvila. Hörde i dag att i Sverige, är det lite "utfrysningstider" angående om man svin-vaccinerar sina barn eller inte. Man får kanske inte komma hem o leka hos vissa om man inte tagit sprutan. Detta påminner mig om varför jag inte ska åka hem på ett tag. Så otroligt löjligt! Är det verkligen så här det går till? Kan förstå det, om man har barn som skulle kunna bli ordentligt sjuka. Men något säger mig, att det handlar inte om det riktigt. Orkar inte bli upprörd mitt i vodkaruset och hostattackerna. Men efter regn kommer sol, nu kom Sibi in med två helt underbara tostadas som fick mig att glömma utfrysningstöntar och svininfluensa.

Stylish ekokläder från Popupshop och smarrig sashimi i Larchmont Village

Min hosta ger sig verkligen inte. I natt trodde jag allvarligt att, jag skulle hosta mig själv ut och in. Och nån konstig feber på det. Maja och Kalle verkar pigga o krya i alla fall. I dag var det "Veterans Day" i skolan, av någon anledning var det fri klädsel. Det gjorde det hela mer spännande tydligen när de skulle till skolan. Maja valde genast sin jätte fina blomkjol som hon fått av Helle. Efter 2 h i skolan, ringde expeditionen, och sa att Maja fått en hård boll i päran. Så då åkte jag och hämtade henne. Vi har tio minuters bilväg till skolan. Kan varmt rekommendera eller kanske kommendera, alla som tänker på en flytt med barn till LA: Ha inte mer än 10 min till skolan, praktiskt på alla vis. Hela den här bollincidenten verkade inte riktigt så allvarlig som Maja kanske tyckte att det var. Men vi plockade ihop ryggan och styrde mot vårt favorit Larchmont Village för kaffe och lunch. Det blev sashimi, vilket Maja älskade. Och vars en stärkande Latte från Peet´s Coffee. Maja konstaterade att pinnar använder de sig även av i filmen Kung Fu Panda, helt riktigt kära dotter. Innan hemfärd tog vi en liten svängom på vår favoeko-butik Little Seed. De hade fått in ett nytt märke, en MYCKET stylish historia, barnkollektionen från miljömedvetna Popupshop. Klänningar, munkjackor, tröjor i sweatshirtmaterial. Underbara.

Tyvärr hade de stl 1-4 år sen 11-12 år i butiken. Undrar hur de tänkte? Kolla in strumpbyxorna i tre olika färger. I LOVE! Kolla deras hemsida, de är ju såklart bättre på att visa hur snygga kläderna är än vad jag å min iphone är. Jag kommer knacka på dörren snart igen, för att se om Majas storlek kanske anlänt.

Åh så fint!!! När vi kom hem, var jag tvungen att utropa; Åh så fint igen. Städerskan Mirijam hade varit där.

För en sekund kunde jag inte förstå att vi är en trebarns familj som bor här. Helt rent. Men bäst att njuta medans det varar. Snart invaderarar dinousarierna och minst sagt rör om i detta Fengshui lugn. För att inte tala om rostatbrödmackor och gamla vällingflaskor. Jenny, du undrade över IKEA-tavlorna som mamma berättade om, här ser du dem. De var de största vi kunde hitta. Förr hängde det två halvnakna personer som Kalle absolut inte kunde titta på när han åt. Hoppas NYC och Paris ger honom bätre matlust. Nu ska jag lägga mig på vår "hotell sträckt bäddade" säng. Så här ser den ut en gång i veckan, najsligt.

Hollywoodtisdag

Typiskt, fick ställa in en tjejlunch idag som säkert hade blivit supermysig. Jaja, vi gör ett nytt försök nästa vecka. Ringde min kompis Helena på andra sidan stan, på andra sidan jordklotet känns det som ibland. Det var länge sedan vi fick prata av oss. Hon hade i alla fall sol där också. Under hela detta trevliga samtal, hade vi någon slags varannan var hostattack. En rethosta som inte vill ge sig. Jag kunde tycka att Helenas hosta var lite värre än min, och sänder i eftermiddag över lite hederligt svenskt Sjölundagård godis till na. Vad kan vara bättre än att få ett paket ekologiska geléhallon, i en rosa outfit, då måste ju hostan sluta tycker man?? Lilla stora Maja är så glad idag för att hon ska få komma hem till host-Helena och leka med sin goa kompis Alice. Med sig har hon sitt entourage, Lisa, Corrolaine och Rebecca. Kan tycka att de ser lite ut som tre riktiga flickor, nedstoppade i en väska, scary. Nu kom posten med två videofilmer som jag har hyrt på nätet. Mullholland Drive och Burn After Reading. David Lynchs Mullholland ska jag se så fort tillfälle ges. It´s soon filmtajm! Men först lite ordentlig killlek, jag, dinousarie-Kalle och dinousarie/piraten Max. Boys will be boys helt enkelt!